from good to great

jag lever jag äter jag sover jag tränar jag ler jag skrattar jag solar jag jobbar jag tentapluggar jag dricker jag hoppas jag skuttar jag njuter jag stressar jag är lycklig och jag har snart sommarlov! men först ska jag ha seminarie och skriva tenta.

"*Det skulle vara sol idag! Så jag har ingen jacka. . ."

Ute är det grått, regnet hänger i luften, men gyllenbruna Jenny kör ändå all in och trotsar vädergudarna.

Man kan ju se det som perfekt biblioteksväder ändå. Det var massa andra saker jag kom på inatt som jag tvunget skulle skriva här för att påminna mig själv men de har blåst bort.

As fun as yesterday. Småpill med rapporten som nu ser riktigt proffsig ut i mina ögon.

Igår var en dag med stort D. Efter den mysigaste daten med A fortsatte vi kvällen med en löprunda runt Växjösjön. Det var riktigt att få springa med sällskap, både för lite på-push och sällskap. Egot växte då jag sprang hela varvet utan uppehåll (-100 m) och endorfinerna bara bubblade när vi tagit oss upp för sista backen och de tre långa trapporna till As lägenhet. Så jäkla underbart. Och jag är så stolt över att jag vågade springa med någon så mycket bättre, då blir man bättre själv banne mig. Mycket svårare att ge upp när man vill imponera på kärleken! Nästa gång blir det hela varvet, och med en laddad ipod.

Så mycket planer, räcker tiden till? Jag skulle behöva en sommar som är ungefär fem månader lång.

Vilket innebär att jag tar hand om mig själv mer än någonsin. Långdusch, hårtvättning, ansiktscrub, benrakning, insmörjning, lite smink, hårborstning, storfrukost och mailläsning i godan ro. Snart blir det kaffe och kik i kalendern för att boka in semester och utbildning i afropowerdance. Ja, jag fick en plats! Senare lunch med mannen och föreläsning med världens mest pedagogiska universitetstant. Vilket påminner mig om en liten detalj, plugga. . .

By the way, hade bb-pass igår och hade inte haft det på två veckor eller så. En mycket spännande timme må jag säga. Gjorde fel i varannan låt minst, vilket i för sig gav mina trogna tränande damer ett litet fniss, men lyckades på något sätt hinna med alla rörelser i alla låtar ändå. Release 45 landade i brevlådan igår och än så länge har jag bara konstaterat att det finns både ris och ros bland låtarna. En världens bästa och en som jag kommer byta ut fortare än kvickt, men mer om det en annan gång.

Nu, föreläsningsförberedelse. Långt ord.

Ganska färdigt med rapporten, vilket är bara skönt.

Har suttit instängd sen innan nio idag så nu har jag gjort min förtjänt av lite sol och värme, utomhus! Dags att packa ihop för lunch med Sara och efter det handlar det åter om ekonomistyrning. Keep it up, det är över om en vecka och två dagar!

ÄR SÅ SJUKT KUL!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu kanske ni kan gissa vad jag gjort de senaste två timmarna. Freakin' lovely.

Förutom tentaplugget och rapportskrivandet då. Fast det är ganska trevligt ibland. Som idag, då jag gick upp i tid, har gjort det jag ska och har kvällen till det jag vill. Vilket möjligtvis blir ekonomistyrning, men bara för att jag själv får välja och inte för att det är ett måste. Allt är mycket roligare när man själv får välja att göra det.

Nollningsmöte. Relativt givande. Sjukt nöjd med min grupps tema - ROBINSON! Det kanske man inte fick säga..? Perfekt när man ska ha förfest och mellanfest, det enda man behöver servera är vatten, en sked ris och lite palmhjärta! Sen får de vara nöjda och glada. Svält är på tapeten och plankan ska upp över sivansdammen.

Idag känner jag för att åka till IKEA. Men med tanke på tiden det tar att köra till Älmhult relaterat till vad klockan är i skrivande stund så får jag nöja mig med en shoppinglista och planering. Något som däremot ska inhandlas ikväll eller inom en snar framtid är ett väggfäste till min tv. Sen ska skiten upp. Och min guldiga fina spegel, den ska snart få se på andra bullar den också. Jag vill ha enorma vita kuddar och en mysig filt som jag såg på Lagerhaus för 200nånting, bara så du vet mamma.

Jag är så mätt. Min mage ser ut som den innehåller en fyra månaders bebis. Jag har ätit glass och geisha och dumle för 27 kronor. Jag älskar glass. Pappa, du har smittat mig!!! Vad ska jag äta ikväll? Glass?

Det hände en märklig grej igår. En sån där incident som jag i efterhand ser på och undrar, "hur fan tänkte jag?".

Löprunda runt Trummen. Jag springer i godan ro, lite tunga ben men det känns ändå okej efter en veckas slappande och festande. Sakterliga närmar jag mig tre indiska män (mycket troligt studenter som bor i josefins hus). De vänder sig om och tittar på mig, kanske för att jag flåsar och är högröd i ansiktet tänker jag. Men de tittar alldeles för mycket och flinar alldeles för mycket. Jag närmar mig dem och märker hur två av dem stiger åt ena sidan, den tredje tar upp en kameramobil. Det är nu jag börjar bli en riktig surfitta. Med Lily Allens Fuck You på högsta volym i öronen börjar jag koka. Det blir inte bättre av att indiern med kameran i högsta hugg flinar och säger nånting när jag kommer nästan jämsides. Det är en vacker och sen eftermiddag, ska man behöva ta sånt här bara för att man är en snygg brud som är ute och springer? Inte okej, bestämde jag mig för och pekade helt sonika fuck you när jag sprang förbi.

Efteråt hamnade jag i en mindre chock, vad hade jag gjort? Bara sådär. Jaja, förhoppningsvis har de lärt sig en läxa som de kan ta med sig hem till indien. Jag är säker på att det var punjabi för övrigt. Det är inte okej att fota/filma kvinnor som är ute och springer! Inte i Sverige iallafall. Inte utan konsekvenser. VET HUT!

Sådärja. Och svaret är väl att jag inte tänkte alls. Men det kanske är lika bra ibland.

Middagen med tjejerna+1 var ljuvlig och resulterade i en så total mättnad att den fortfarande håller i sig. Tröttheten som spred sig i kroppen i samma takt som rödvinet slank ned för strupen, glömdes bort mer och mer för varje låt som spelades. På med strumpor och skor och så var vi på väg, relativt tomma på förväntningar efter gårdagens någorlunda dåliga uppslutning på området. Dock väntade tydligen en änna trevlig kväll vid Amfium. Ett efter ett dök välbekanta ansikten upp och kära återseenden med vänner från förr gör mig alldeles varm i hjärtat. En energifylld man med diagnostiserad bokstavskombination m.fl. har satt sina spår här i Växjö då de inte direkt smyger obemärkta förbi. Men det är underbart, bara helt underbart.

Jag blir verkligen varm i hjärtat. Saknad. Minnen. Gädje.

Och sjukt mycket skratt, skrik, dans och kramp i skrattmusklerna i både magen och kinderna.


Nu sitter jag hemma i min gamla slit-och-släng ikea soffa som har hängt med sedan tidernas begynnelse. Bloggar kankse för bloggandet skull, för att berätta hur glad man kan bli av vänner och hur spännande det är att upptäcka vilka små hustomtar som läser min blogg. Dags att borsta tänderna och krypa ner i sängen, sista ansträngningen för kvällen är att försöka få kontakt med mannen för en förfrågning om vart han har tänkt spendera natten. Förhoppningsvis hemma hos mig eller sig själv. Han är ju egentligen inte alldeles klok om han väljer alternativ nummer ett, men visst hade det varit välkommet. Hursomhelst, så är det hög tid att klippa tånaglarna och dricka ett glas vatten, dock inte nödvändigtvis i den ordningen.

Godnatt.

Jag är så pigg idag, tjalalalala! Maggio var underbar, josefin kommer säkert vara med i tidningen och vi hade skitkul!
Idag är jag pigg fast att jag blandade alkohol hej vilt, jag har ätit pannkakor till frukost och har handlat på willys med kundvagn. Nu ska det bakas bröd! Och ikväll ska jag, mannen, J och S äta ryggbiff.. Fint ska det va!

Hoppas du har det bra Jenny! Vi saknade dig igår!

Ikväll smäller det, Veronica Maggio intar Amfium. Jag förväntar mig en släng av gåshud. Snälla regnet regna inte ikväll, det får gärna regna två veckor i sträck bara inte idag, de få timmarna som det ska sjungas och dansas ute i det fria under bar himmel. Faktum är att jag gladeligen dansar regndansen varje dag framöver eftersom jag behöver låsas in och pyssla med tentework.

Jag är fröken duktig dagen till ära. Räknar och ekonomar mig och gör det bra till min egen förtjusning, men än krävs mer träning av balans och likviditet. För övrigt har jag hällt vattenkokar-vatten över mig till frukost idag vilket var mindre skönt. men känn på den här kommenaren, erhållen en millisekund efter den mindre olyckan:"Brände du dig??!! Gå och spola vatten på benen!". Detta alltså innan det undersöktes om koppen gick sönder, frukosten blev förstörd eller ojandet om det nersölade golvet yttrades. Faktum är att det aldrig kom något beklagande, inte heller gick koppen sönder, och mina ben och fötter klarade sig fint. Jag ville bara poängtera hur fint det är att känna den där känslan av att någon bryr sig om. Sådär, då var det poängterat.

Snart behöver jag inte plugga mer. Ska bara ta en kik på vad fröken skrev upp för uppgifter till de där sär och sam. Kul om någon skulle döpa sina barn till det. Sär och Sam. Eller om man skulle heta Sam och vara sär. Föresten, är det bara jag eller är övningarna i boken väldigt inte alls lika som de vi gjort på föreläsningarna? Jag är lätt förvirrad!!!

Men senare kanske.

dagen på jobbet gick över förväntan med minsta möjliga utöver det nödvändigaste gjort. jag fick en mysfrukost innan jag gick och en myskvällste när jag kom hem. ljuvligt. nu blir det hopp i säng för att ladda upp inför morgondagens maggio. det blir stort. jag behöver en kamera!? vad har hänt på campus idag? informera mig!

nattsi.

Det kom hagel för en stund sedan när vi satt i godan ro vid Amfium och tittade på vin-brännboll. Men det gjorde ingenting för vi hade hunnit skratta, dela på några pizzor, se VK spela och druckit en öl innan dess. Att ölen och pizzan fick vara med och leka idag berodde på hemtentan som hämtades ut några timmar tidigare. Den framkallade några förbannade tårar men inte värre nog än att spåren kunde gömmas bakom min stora solglasögon. Öl hjälper mot irritation och vänner får en att bli glad. Pizzan kom på köpet för sällskaps skull. Och picknik-känslans, för filten hade jag med mig.

Nu ska jag nog gå med J till stan en runda. Idag är en sådan dag då jag inte alls vill vara själv, för då blir jag ensam och ledsen. Idag vill jag vara social och ha fina underbara vänner runtomkring mig. Är jag ego som bestämmer mig från dag till dag hur jag vill ha det?

Nu, åtta missade samtal och fem sms senare, är jag tillbaka.

.Idag är det regn och blå himmel samtidigt. Jag ska räkna ekonomi och träna core med Dellan. Jenny, vill du ha skjuts till skolan?

Mamma och pappa ringde igår. De är inte så svåra och dåliga på känslor när det väl kommer till kritan. Men jag lovade att sluta skriva sms som man blir sentimental av till pappa när han är på jobbet + att jag ska skicka ett mms på mig så de inte glömmer hur jag ser ut.

Vilket påminner mig, denna blogg har förvandlats till text, text och text. Jag behöver en kamera, min mobil duger tyvärr inte. Och den är krånglig. Jag gillar inte krångligt.

Nu är jag hungrig.

Hej världen, så här ligger det till:

Jag känner inte för att gå och titta på en såpa-tävling. Jag vill inte svara i telefon. Jag vill inte svara på sms. Jag vill inte träffa mina vänner. Jag vill inte gå ut. Jag vill inte prata problem. Jag vill inte ens umgås i tystnad. Jag vill inte svara på några frågor. Jag vill inte skratta när jag inte känner för det.

Jag vill stryka, plugga ekonomi och träna. Själv.

Förlåt mig för uppstyrda planer som går i stöpet. Jag är säker på att ni fixar dagen ändå. Jag är ledsen om jag gör någon besviken. Jag tror ni kan förlåta mig ändå. Jag är inte ledsen, bara sådär som man blir ibland. Jag är säker på att du vet hur det känns.

Tänk på att det bara är en dag i mitt liv. Och ditt med för den delen.

MIN MAIL FUNGERAR INTE!!!

Hur tänkte de där egentligen? Åh. Snart promenad i skitväder med en sur tant som kommer bli ännu surare när hon måste duscha efteråt. Vid fyra kommer mitt sällskap för kvällen. Längtar lite efter det nu. Efter åtta är jag fri och ledig och får åka hem och bli ompyssad av världens bästa A.

Jag har sjukt ont i min nya visdomstand. Allt jag stoppar i munnen fastnar och så gör det ännu ondare. Lite synd om mig för tillfället.

Ni kanske undrar varför jag har tid att blogga när jag jobbar? Idag är grejen att jag är själv med en boende fram till i eftermiddag. Personen i fråga sköter sig i princip helt själv och därför blir det lite tid över för mig då jag inte har så mycket att pyssla med. Men nu, städning och tvättning med denna dam. AAAAh, mindre än tio timmar kvar!

Notera klockslaget. Klockan 08:30 skulle 3/4 boende vara iväg med diverse färdtjänster och bussar. All i can say is: CHECK!

Inte så tokigt för första vardagsmorgonen själv på bygget? Haha. Nöjd as hell. Hoppas du läser detta Jenny! Och chefen!

Oookej då var jag back on the right track igen. Kebabrullsraparna är nästan eliminerade och jag återställer mig med en smoothie av vanlijyoghurt, blåbär, hallon, linfrön och pumpakärnor. Nästa gång jag skulle få för mig att ens tänka tanken på att köpa, och äta, en kebabrulle eller liknande gift, kan snälla, snälla någon påminna mig om denna helgen då? Hur dåligt jag mådde och hur min kropp inte vill ha så fet mat inuti sig!!! Tack.

Anyhow, en liten utvärdering av den nya Trummen-rundan vore väl på sin plats:
• Distans: Mittimellan och lagom (max 40 min i powerwalk-tempo).
• Underlag: Grus och asfalt.
• Läskighetsnivå: 4/5 vid S:t Sigfrids, i övrigt lugnt med bra belysning och relativt mycket folk i rörelse.
• Ögonfröjd: Mycket tillfredsställande natur och nybyggnationer.
• Bonuspoäng: Nära till hands om man bor i denna änden av campus.

Så. Nu vet ni. Nu behöver ni knappt gå själva. Eller jo, för det var en trevlig runda. Den ska sannerligen utnyttjas i några månader framöver. För övrigt gissade jag bara på tiden, eftersom jag tröttnade på att gå efter halva vägen och började jogga istället. Det var dock inte den smartaste idén jag fått eftersom jag var alldeles för varmt och mysigt klädd för en löpartur. Men hem ville jag så det fick gå ändå. Utöver det mötte jag Linda, Hanna och en sötnos-selma, och stannade en stund hos Geisha, SEN gick jag hem. Så, det är mer en vild gissning baserat på vad som var på tv när jag gick, och vad som hade börjat när jag kom tillbaka.

Time to bädda ner sig. Ringa hjärtat och ladda upp psyket för imorgon. Det kommer bli en bra dag tror jag. Förklarar närmare imorgon vad anledningen till det är. Stay tuned. Eller vad det heter på internetspråk.

Godnatt.

Nu ska jag ut och gå och springa. För sen får jag äta en mumsig smoothie och ringa min man.Även han mumsig för övrigt. Att jag har förbud nu, beror på att jag är för trött och tråkig och tycker synd om mig själv av anledningar som inte räknas. Men sen, efter lite träning så kommer jag vara glada martina igen och då får jag ringa och berätta vilken toffel jag är som längtar till imorgon kväll när han har lovat ta hand om mig efter min långa dag på jobbet.

Nu ska jag gå. Innan det blir mörkt. För jag ska gå förbi psyket. Hua.

Ooookej. Kul att en av mina kära boende sitter och tittar på porrfilm i skrivande stund.

Det är sånt här man inte får skriva va?

Snart två. Vilket innebär drygt tre timmar kvar. Tjolahopp på det.

Jag suktar efter min underbara kavaj.

Borde jag kanske bli en sån där som nishar bloggen. Spontant tänker jag träning, det är ju vad jag gör. Kanske ska testa?

I så fall kan jag börja med att offentliggöra att jag föhoppningsvis kommer utbilda mig till instruktör även i AfroPowerDance, jag skickade en ansökan till chefen igår och nu väntar jag bara på svar. Eftersom det är väldigt konditionskrävande så har jag denna veckan laddat med extra mycket träning. Det är också i förebyggande syfte eftersom Allkårsveckan inleds på tisdag och det kommer bjudas på många festtillfällen kan jag lova, därmed också mindre träning.

Veckan har då bestått av väldigt bra mat och mellanmål, men jag upptäckte efter en snabb kaloriräkning att jag troligtvis inte alls får i mig tillräckligt med vare sig protein eller kolhydrater i förhållande till min träning, och därför tänker jag troligtvis köpa på mig lite proteinpulver, testa och se vad som händer.

Sedan i söndags har jag hunnit med följande träning:
Söndag - 60 min bodybalance
Måndag - 90 min cykel/bodypump
Tisdag - 120 min löpning/powerwalk/core
Onsdag - 120 min bodypump/bodybalance
Torsdag - vilodag
Fredag - 45 min powerwalk, 90 min cykel/bodypump

Som man kan se av veckans träning så har jag återigen hittat suget efter bodypump som varit lite sisådär för några veckor sedan, och idag väntar lämpligtvis löpning/core efter jobbet. Kan nog bli skönt att springa av sig lite i solen sen. Imorgon hade jag tänkt ge mig på intervaller, men måste kanske investera i en pulsklocka innan. . Får höra med mannen.

Nästa vecka har jag tänkt få in två wildcards, Afro hos någon av våra konkurrenter samt ett box-pass. Så jag kan ju passa på att slänga ut en liten kontaktannons, jag söker en box-partner! Jag är inte redo för mannens sparkar och slag riktigt än!

läser du min blogg?

Och för övrigt, varför svarade du inte på mitt sms igår?

Nu sitter jag här igen. Två veckor sedan sist. Ja på jobbet alltså, inte två veckor sedan jag befann mig inloggad och skrivandes på bloggen. Hur skulle det sett ut? Kaffekoppen har hittat till sin rätta plats i handen och det är lugnt än så länge här på Teleborg. Snart ska jag unna mig lyxig lördagsfrukost innehållandes ägg och senare har jag fått i uppgift att äta upp gårdagens överblivna räkor.

Så igår avnjöt alltså jag och mannen räkor, vin, vitlöksbröd, sallad och annat mums efter att ha svettat loss på cykel/bodypump i nittio minuter. Efter det undrade vi hur vi tänkt egentligen när vi bokat bio-biljetter eftersom den beryktade matkoman infann sig som på beställning. Till bion kom vi ändå och två och en halv timma senare hade vi fått uppleva x vågor av illamående (jag råkade gå bananas på godiset..), en halvbra film och ett dåligt skämt av en bio-anställd. Sen när stänger de av mitt i reklamen för att tävla ut en tisha och tre nyckelband? "Vad heter Tom Hanks son? Räck upp handen om du kan svaret!" Fniss ekar i lokalen, är det ett skämt? "Okej, han heter Colin Hanks. Men jag har en reservfråga, vad heter Colin Hanks pappa?" Det står fortfarande oklart om det var ett sånt där practikal joke.

Turligt nog strålade solen in genom fönstret när klockan ringde idag så det var inte särskilt svårt att komma upp. Värre var i så fall att slita sig från den varma trygga mannen som låg bredvid.

Då, för två veckor sedan hade jag vid den här tidpunkten en mindre panikkänsla i kroppen och satt och letade nytt sommarjobb på ams. Idag känns det väldigt mycket bättre, även om jag inte anser mig som varm i kläderna än. Och en tanke slog mig idag, angående att jag är stressad över mina få jobbdagar i sommar. Om jag räknar med alla de dagar som jag jobbar här nu innan sommaren så kanske det inte är så katastrofalt lite ändå? Och gissa hur mycket jag ska pyssla i sommar. De tre första veckorna är Jenny också väldigt fri och ledig så då hoppas vi på 25 grader varmt och solsken, då blir vi lyckliga. Annars får vi väl hitta substitut, träna, mysa och göra andra saker som man gör när det regnar.

I augusti finns det risk att jag och Lisa tar en sista minuten till vår ö. . . Ska du med?

Rastlös as hell. Har ingen ro att gå och sätta mig på en föreläsning och i timmar behöva lyssna på ännu en opedagogisk universitets"lärare" som bara undervisar av en anledning, att få pengar till sin forskning. Mycket frustration finnes.

Jag har städat en snabbis. Eller snarare plockat undan och ställt fram dammsugaren, och nu måste jag använda den innan jag får ställa undan den igen. Jag har tagit ner mina enda väggdekorationer och gjort lägenheten värre än steril. Jag vill plocka undan allt, jag vill ha möbler som gömmer och stäger in. Jag vill ha det rent. Jag måste antingen flytta och köpa nya möbler, alternativt köpa nya möbler hit. Det senare kan kännas något onödigt, eftersom jag ändå inte kommer bo här i all evighet. Men var kommer jag bo i all evighet då?

Sitter med datorn framför mig och en stor mugg i min hand. Lutar ryggen mot den vita väggen och noterar ljudet av tv:n någonstans i bakgrunden. Om jag lyfter upp blicken ser ut genom det stora vindsförnstret ser jag höga hus och hör ljudet av staden. Blundar man och låter fantasin spela ut så känns det som en storstad. Jag känner mig som Carrie i SATC när jag sitter här. Det påminner mig om hennes skrivbord under det stora fönstret där hon brukar sitta och skriva alla sina sanningar. Det enda som saknas är Mr Big och en cigg i handen. Men en Mr Big är nog ingenting att sakna ändå, även om han är Kärleken med stort K. Vi vet alla varför.

New York i sommar?

Jordnötterna med skal som såg så fina och oskyldiga ut har drivit in onda andar i min mage. Jag vill kräkas.

Kan man vara sugen på negerbollar samtidigt?

---

Du frågar om det jag vill berätta och du berättar om det jag frågar om. Du är varm. Du är stark. Du är trygg. Du bevisar att ord är överflödiga. Du har de där armarna som nästan går två varv runt min kropp och som får mig att känna mig liten och trygg i din famn. Du har de där breda axlarna som jag kan kura ihop mig bakom och det muskliga bröstet där jag kan vila händerna och känna dina hjärtslag slå jämna och lugna slag. Du får hela min kropp och själ att känna sig omfamnad genom din närvaro. Du är närhet. Du är en vän. Du är kärlek.

Är du min?

---

Nu är det alarmerande längesedan det fanns utrymme för kvalitetstid mellan mig, datorn och sängen. Inget kommer emellan oss från och med nu, och ett par timmar framöver.

Här ska jag ligga och fundera över stora och små saker. Komponera ihop ett mail till min teamledare som ger mig en biljett till Stockholm och en utbildning i AfroPowerDance och samtidigt befria mig från funk. Kanske ringa ett samtal om ännu mera jobb i sommar, om jag orkar hämta min kalender som ligger två meter bort vill säga.

Och det där med utbildningen skulle för övrigt vara den perfekta moroten. Det är fullt ös med träning 1-2 timmar om dagen 5-6 dagar i veckan, men till vilken nytta? Att det är av hälsa, välbefinnande och utseendemässiga själ är en självklarthet, men jag behöver något mer som lockar. Afro är sjukt jobbigt konditionsmässigt och skulle kunna vara utmaningen jag behöver för att pressa mig själv lite extra.

Och det där med mat alltså, vIlket krångel. Var är min tvättbräda? Jag vill träffa någon som kan berätta för mig vad och när jag ska äta. Även om jag torr mig veta en del så känner jag mig minst lika lost ibland. Ge mig en kostrådgivning och en personlig tränare, nu. Jag har frågat A, men han ville tydligen bara ställa upp på strechrelaterade övningar.

Och det där med känslor alltså, vilken röra. Att det är en röra av det trevliga slaget är det egentligen ingen tvekan om, det är inte däri poängen ligger. Frågan som intresserar är varför det ligger i kvinnors intresse att leta efter fel tills de antingen finner ett eller får nöja sig med att hitta på ett? Dags att gilla läget. Allt är perfekt, felfritt och underbart, så snälla jaget, tillåt dig själv att slappna av och bara njuta.

Later.

J: Undrar vem som är coolast av oss egentligen?
M: Jag tror att det är dött lopp faktiskt.
J: Vi är ju coola på olika sätt.
M: Jo, men jag kanske är lite coolare. Jag har ju ett par månader mer i bagaget.
J: . . . .

Troligvis är vi ungefär lika coola som ordet cool. (Definition "cool"; användes mycket flitigt av ungdomar under föregående deccennium för att beskriva en person med hög status och auktoritet inom en grupp ungdomar. För att benämnas som "cool" borde man inneha moderiktiga kläder med en egen touch, vara så populär att man aldrig behövde ringa någon och sitta på ett så stor ego att man alltid kände sig som en högre stående varelse.)

Varför är det så underbart att handla nya skor och kläder och accesoarer och.. Varför? Allt är så fint. Och man vill bara ha mer, mer, MER! Jag måste nog bli ekonomiskt oberoende någon gång under mitt liv.

J: Ska vi inte ta ut alla dina besparingar och köpa skor för dom?
M: Joo.. Det kanske vi skulle göra..

Två damer som drömmer sig bort. Och det gör vi ofta och gärna. Tills dess lever vi på nudlar och bönor och låter våra nätta löner och csn gå till andra livsviktiga investeringar. För hellre smal och snygg än tjock och ful, sådetså.

Nu har jag sökt en tvåa igen. Eller tre tvåor rättare sagt. Är det puckat? Eller ska jag lägga till en femhundring på min nuvarande skyhöga hyra och få ett sovrum och en walk-in-closet? Är det bara oekonomiskt eller smart för framtiden om jag nu tänker stanna här i krokarna i minst två år till? Hur blir det med stan? Men orkar jag engagera mig och ligga i som en liten blå för att jaga lägenhet hos de privata hyresvärdarna?

Josefin, du får gå med mig och titta efter skolan. Det är inte långt, jag lovar.

A försöker lära mig att stryka skjortor. Är det ett tecken på att jag borde fly innan det är för sent?

Att lova bort sig för jobb en fredag mellan tre och halv nio, var inte det roligaste jag gjort i mitt liv. Men timmarna av väntan på kväll och fredagsmys resultetar trots allt i pengar på banken så det är väl bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Det är ju trots allt bara några ynka timmar av mitt liv det handlar om. And hey, borde man verkligen klaga när man pluggar, bor bra, lever bra och har två jobb mitt i en sönderpratad finanskris?

Och inte minst någon som väntar på en när man kommer hem.

Jag gillar't.

Fem av fem toasts. Det enda jag saknar i mitt liv just precis i detta ögonblick är min lilla storebror. Eller i allafall hans dumma kommentarer här i bloggen. Var är du storebror? Om magen var som en muffins igår kan ni ju gissa hur det står till idag, tre muffins senare. Men det slinker ju ner så lätt i mysigt sällskap är klart. Och vadan denna glada dag, igår var som bekant en livsfarlig pms-bergochdalbana. En relativt lyckad balansräkning och lunch med Elin, mysfika hemma hos Jenny - made my day. Och då har kvällen inte ens börjat, vilken bjuder på löpning, bodypump med inspirerande ögongodis som instruktör. Det är så mycket som bubblar runt in min hjärna. Jag vill hoppa fallskärm. Jag kan möta upp Jenny och Sara för semester i södern om jag får ett ryck i augusti. Jenny och jag ska göra en massa kul i sommar. Vi ska mysa på Terassen snart. Jag ska äventyra. Men först ska jag tänka på en sak.

Det är ju så lätt att följa mönstret.

Fick ett sug efter utomlands. Jag har varit stilla länge och det känns. Tårna börjar sakteliga dansa mambo och det sprider sig ända ut i fingertopparna. Dricker en stor latte och minns Kinas Paris (ordvits om man så vill!). Har på mig en stor tshirt som var favoriten i värmen på Kos. Jeansen påminner om ett pulserande London. Jag vet inte vart jag vill, om jag vill. Jag och Martina är lite oense, oförutsägbarheten förvirrar och det pågår en liten dragkamp inombords. Du är en klippa och jag är vinden som yr omkring. Kan aldrig vara stilla för länge, måste röra mig.

Följ med i min virvelvind.

---

Snart dags för ekonomi igen. Det märks att det var tre år sedan (!?) jag hade boken upp och kanske kan jag skylla min brist på djupinlärning på Ingemar. Ingemar som kom från norrland ända ner till småland för att få ett jobb i företagsekonomi. Ingemar som skällde ut en om man ställde för svåraförklarliga frågor. Ingemar som tog en cigg med eleverna och sen åkte upp till statoil och tankade på lektionerna. Ja du Ingemar. Jag tror att jag skyller på dig.

Jenny är hemma från käraste London, vilket är värt att nämna. Jag har saknat våra promenader runt sjön, glassande i solen och att ringa och väcka henne för en spontan-frukost var och varannan dag. Idag ska vi mysa.

God förmiddag.

Letar efter en ursäkt att inte träna, men hittar den inte någonstans.

Jag har bakat muffins med Emma som övervakare. Hon gjorde det så bra så hon fick två belöningar. Bjöd en halvsjuk och cranky granne på en kladdkasmuffins. Han blev glad. Vi styrde upp sommarplaner med jobb och grill. Tycker det låter kul.

Mysmiddag ikväll med fina mannen. Det gör mig glad. Tvätta av smink och åka och träna?

Det regnar och är grått, men det gör liksom ingenting. Det lukar försommar och är mysigt. Trots att vädret passar min sinnesstämning för dagen och frukosten inehöll allt man som student kan önska sig, så känner jag mig... Konstig. Helst vill jag sitta inne i min lägenhet hela dagen och bara läsa och titta på film. Ringa mamma och lyssna på hennes berättelser om motorcykeln, Wilmer, familjen och trädgården utan att registrera allt. Jag är inte ledsen, bara lite suddig. Jag är lycklig, bara lite snurrig.

Tills dess att jag får krypa tillbaka in i mitt lilla bo så får jag göra det bästa av situationen. Dricka ytterligare en kopp kaffe, klä mig i fina kläder och ägna en stund framför spegeln.

Eftersom det faktiskt finns några få människor besläktade med mig (eller det är vad som luratsi mig i alla fall) som också läser denna lilla blogg så kanske det vore på sin plats med ett gammalt hederligt dagboksinspirerat inlägg.

Kära dagbok,
Jag har hunnit bli 21,5 år och oändligt mycket visare. Jag kallar "åka till växjö" för att "åka hem" och äter fortfarande gröt oftare än vad som är hälsosamt. Jag har lärt mig minst en ny sak varje dag så länge som jag kan minnas och jag har klarat mig bra på alla inlämningar och tentor som vi haft än så länge. Snart är det sommarlov, men innan dess ska jag läsa ekonomi, överleva en Allkårsfestival på campus med Veronica Maggio och samtidigt jobba var och varannan dag. Det för mig osökt in på mina jobb. Jag jobbar fortfarande på Medley såklart, men har också smugit mig in på min vän Jennys förra sommarlovsjobb. Så från och med två månader sedan är och också på ett gruppboende här i trakterna och hjläper människor som helt enkelt behöver en liten extra hand ibland. Det är också där som jag kommer jobba skjortan av mig under semesterveckorna. Vad jag ska göra mina första tre sommarlovsveckor är dock lite oklart. Barnflicka hos underbaraste brorsonen kanske? Eller förflytta mig familjen runt och agera hushållerska? Jag bor kvar i samma lilla etta i slottsstaden då min beslutsångest hindrar mig från att bestämma mig för var (campus eller stan), hur (etta eller tvåa) och med vem (mina dammråttor eller Josefin) jag vill bo. Jag har lyckats hitta en man som får mig att le colgate-smilet dagarna i ända och får mig att toffla värre än någonsin. Jag är lycklig ända in i själen av diverse anledningar -  alla ovanstående och även att jag äntligen förstått nöjet med att springa. Jag springer och springer, snabbare och längre och egot bara växer och växer. Jag har fortfarande ett behov av att dricka minst en kopp kaffe varje dag för att må som jag ska och drömmarna håller mig fortfarande vaken om fullmånsnätterna. En överraskning för mig själv är att jag numera inte är den mest organiserade personen i min omgivning. Detta beror delvis på en inspirerande vän vid namn Josefin som förespråkar ett organiserat kaos, samt en man som ger sterilt och avskalat en helt ny innebörd. Jag tror att jag nu målat upp en bild av vad som händer runt omkring mig, vilka personer som cirkulerar i min omgivning och vad som är av betydelse i mitt liv. Mitt underbara liv.

Hej hopp, gummisnopp.

M

WOHO! Äntligen är det måndag kväll!

Okej. Here is the deal. Jag kan helt ärligt bekänna att trots att jag är jävligt hungrig kan jag inte bestämma mig för vad jag sak äta för nåt. Jag har precis handlat på willys och har diverse gottigott i både kyl, frys och skåp men likförbannat kan jag bara inte välja. Det var bättre förr, när jag bara kunde väjla mellan lite gröt och mycket gröt.

SÅ, tonfisksallad, smoothie, vegoschnitzel, sesamnuggets, gi gränna-knäckis med skinka. . . HJÄLP MIG!!!

Vad händer förresten om två guldfiskar spelar Memory? Vem vinner?

Jag gillar Campus, min lägenhet och min parkering. Varför? För att jag kan låsa bilen från min franska balkong såklart.

I hallen möts jag av en svag svettdoft. Kläderna som hoppades ur tidigare ikväll efter löpningen ligger i en hög precis innanför dörren, precis som skorna. Jag får hoppa över två väskor och ytterligare en stök-hög innan jag kan sätt amig på golvet och lirka av mig kilklackarna. Sakta men säkert börjar tårna hitta tillbaka till jordelivet efter en kylig cykeltur hem från Josefin. Att vi suttit utomhus och sjungit allsång hela kvällen med alldels för lite strumpor och skor gjorde också sitt. Återigen är jag hemma och tvättar av (!) sminket medans det fortfarande ser anständigt ut. Jag är hemma innan de "bra" filmerna på tv:n är slut och skriver inte ens sov istället för söt när jag skriver sms. Istället för att dricka vin på Terassen befinner jag mig i sängen med en godispåse och vet att jag kommer gå upp och borsta tänderna innan jag somnar. Jag utlovar skärpning i framtiden.

Kul för kvällen 1: Kändishäng
Kul för kvällen 2: Disney-medley

Halva tiden jobbad, TJOHO!!!

Om en halvtimme kommer nästa personal. Gött. Allt är lugnt. Nu är det dags att göra lite frulle.

Senare i eftermiddag kommer lite uppdatering om Valborg som var totalt bananas. Brukar bli så i det sällskapet. Kom hem med en bränd baksida, ett extra kilo och har förlängt livet med ett dygns skrattande.

Later.

Omänskligt. Sitter på jobbet som jag ska roa mig med under sommaren och har faktiskt lite ont i magen. Jag är själv ända till tio och sitter hela tiden och håller tummarna och är på min vakt. Hoppas för mig själv att de är lugna idag och att alla gör det de ska = håller sig på sina rum i ett par timmar till. Jag är förvånad över hur jobbigt jag tycker det är att ta hand om dessa människor, jag trodde jag var van vid det mesta. Förhoppningsvis är magontet bara nervositet och inte en känsla som kommer hålla i sig hela sommaren, för då vill jag inte vara med. 

Dags att bläddra i tidningar och dricka kaffe.