from good to great

Det hände en märklig grej igår. En sån där incident som jag i efterhand ser på och undrar, "hur fan tänkte jag?".

Löprunda runt Trummen. Jag springer i godan ro, lite tunga ben men det känns ändå okej efter en veckas slappande och festande. Sakterliga närmar jag mig tre indiska män (mycket troligt studenter som bor i josefins hus). De vänder sig om och tittar på mig, kanske för att jag flåsar och är högröd i ansiktet tänker jag. Men de tittar alldeles för mycket och flinar alldeles för mycket. Jag närmar mig dem och märker hur två av dem stiger åt ena sidan, den tredje tar upp en kameramobil. Det är nu jag börjar bli en riktig surfitta. Med Lily Allens Fuck You på högsta volym i öronen börjar jag koka. Det blir inte bättre av att indiern med kameran i högsta hugg flinar och säger nånting när jag kommer nästan jämsides. Det är en vacker och sen eftermiddag, ska man behöva ta sånt här bara för att man är en snygg brud som är ute och springer? Inte okej, bestämde jag mig för och pekade helt sonika fuck you när jag sprang förbi.

Efteråt hamnade jag i en mindre chock, vad hade jag gjort? Bara sådär. Jaja, förhoppningsvis har de lärt sig en läxa som de kan ta med sig hem till indien. Jag är säker på att det var punjabi för övrigt. Det är inte okej att fota/filma kvinnor som är ute och springer! Inte i Sverige iallafall. Inte utan konsekvenser. VET HUT!

Sådärja. Och svaret är väl att jag inte tänkte alls. Men det kanske är lika bra ibland.