en allkårsfest senare

Middagen med tjejerna+1 var ljuvlig och resulterade i en så total mättnad att den fortfarande håller i sig. Tröttheten som spred sig i kroppen i samma takt som rödvinet slank ned för strupen, glömdes bort mer och mer för varje låt som spelades. På med strumpor och skor och så var vi på väg, relativt tomma på förväntningar efter gårdagens någorlunda dåliga uppslutning på området. Dock väntade tydligen en änna trevlig kväll vid Amfium. Ett efter ett dök välbekanta ansikten upp och kära återseenden med vänner från förr gör mig alldeles varm i hjärtat. En energifylld man med diagnostiserad bokstavskombination m.fl. har satt sina spår här i Växjö då de inte direkt smyger obemärkta förbi. Men det är underbart, bara helt underbart.

Jag blir verkligen varm i hjärtat. Saknad. Minnen. Gädje.

Och sjukt mycket skratt, skrik, dans och kramp i skrattmusklerna i både magen och kinderna.


Nu sitter jag hemma i min gamla slit-och-släng ikea soffa som har hängt med sedan tidernas begynnelse. Bloggar kankse för bloggandet skull, för att berätta hur glad man kan bli av vänner och hur spännande det är att upptäcka vilka små hustomtar som läser min blogg. Dags att borsta tänderna och krypa ner i sängen, sista ansträngningen för kvällen är att försöka få kontakt med mannen för en förfrågning om vart han har tänkt spendera natten. Förhoppningsvis hemma hos mig eller sig själv. Han är ju egentligen inte alldeles klok om han väljer alternativ nummer ett, men visst hade det varit välkommet. Hursomhelst, så är det hög tid att klippa tånaglarna och dricka ett glas vatten, dock inte nödvändigtvis i den ordningen.

Godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback