from good to great

Om en halvtimme kommer A hit och hämtar upp mig. Jag ska tydligen ut och motioneras. Lord have mercy on my legs. Kanske blir det löpning, annars blir det powerwalk. Kankse får man ett pris om man springer fort och är duktig!!!

Jag som ville gå på picknik ikväll. Det kankse man kan få göra också. Med korg och filt och allt. Men jag undrar, varför ska det vara så mycket lättare att springa på bandet på gymmet än ute i skogen? Jaja. De ny-gamla skorna kanske hjälper upp det lite.

Man vill ju inte skämma ut sig!!!

Jag har lite ont i magen. Kanske för att jag åt för mycket frukost. Eller för att jag slickat i mig ett par kilo polkagrisar de senaste tre dagarna.

Ensam i 90 kvm lägenhet. Om en kvart måste jag antingen åka eller lägga pengar i grejen som skriver ut parkeringslapp. Kunde inte önskat mig ett mer gemytligt välkomnande hem. Borde kanske åka bort ofta.

Idag har jag ett tufft belut framför mig. Jobba eller inte jobba på fredag och/eller lördag. Kankse en kompromiss med Hbg torsdag och fredag och jobb lördag? Så blir det som en gratishelg.

Snart bara tio minuter kvar. Kanske borde åka hem och packa upp. Sträcka ut mig i min säng och fundera på om jag ska köpa nästa kurslitteratur eller dela systerligt med Jussituss.

Jaja. Hej.

check.

Helgen i Trollis har varit sådär som semester. Sol, rödbrända skinkor, öl och grillat. Gränna var mysigt i två timmar och sen bar det av igen. Man ska alltid dra när det är som på topp. Därför har vi varit hemma innan halv ett både fredag och lördag, haha. Vi börjar bli gamla helt enkelt. Eller eftertänksamma och börjat tänka på dagen efter kvällen ute. Nu packas det för  fullt, en mormor och morfar ska besökas, däck ska bytas och Linnéa ska hejdåas. Sen går bilen hem mot mami och papi och ännu mera mat. Bilder und so weiter kommer imorgon, för då är jag hemma!

Anyhow, Peter Lemarc är bra. Nu är han inne!

Tagga till tusen. Bäst jag beger mig till gymmet och springer en sväng på bandet. Sen blir det åka av och fullt ös med BodyPump! Woho! Och låta bli att tänka på de två BodyBalance passen i rad som väntar klockan nio imorgon.. Men vad gör väl det!? För jag mår bra och ska på roadtrip imorgon!!!

Jag tycker synd om folk rätt ofta nuförtiden. Män som är 30 och fortfarande singlar. Barn som inte har det lika bra som de förtjänar. Människor i största allmänhet som inte klarar ut sin livssituation. Skulder, krig, svält, problem och orättvisor i alla dess former. Kanske inte borde ägna tid åt att tycka att folk har det sämre, kanske borde uppskatta det jag har och vara nöjd och glad.

Idag tänker jag känna mig nöjd och glad över följande saker:
Fältisen är inlämnad = ledighet i en vecka framåt.
Jag har redan vikt alla mina kläder som jag ska ha med mig på weekenden.
Jag fick vakna i armarna på någon som är stor och stark och snäll.
Solen lyser och luften är ljummen.
Jag är har turen att ha underbara vänner runtomkring mig.

Imorgon väntar dubbel glädje:
CSN och lön trillar in på kontot.
Min och Josefins weekend tar avstamp.

Nu ska jag måla naglarna!!!

Nicoletta ringde och vi pratade en lång stund. Har inte noterat det så värst förut (utan att låta elak) men idag saknar jag henne som en skogstok. Jag saknar oss i Stockholm. Jag saknar henne som sambo. Jag saknar hennes korkade ideér. Jag saknar våra konversationer som får idioter att verka smarta. Jag saknar att vika hennes tvätt. Jag saknar våra spontanfyllor. Jag saknar att klaga ikapp om det hemska provoice-jobbet. Jag saknar vår lägenhet och att äta middag i soffan med en kudde i knät som bord. Jag saknar vår småäckliga inglasade balkong. Jag saknar att skratta med dig och ta ego-bilder innan vi går ut. Jag saknar våra sjukliga shopping-turer. Jag saknar att vänta på dig varje gång vi skulle utanför dörren.

Nästa vecka kommer jag!
♥

"Nej men det var ju förbannat!"

Sagt av en lätt upprörd, manlig triss-skrapare i tv fyra som vann 50.000 kronor. Ja förbannat vad tråkigt att du bara vann pengar som: kan ge dig ett år av vardagslyx, kan betala av en stor del av ett lån, kan ge dig en gratis resa till ditt drömresemål, kan skänkas till völgörenhet och ge en bättre framtid för x antal barn, skulle räcka till mat minst ett år till en fattig familj. Säkert fick du också en natt på hotell i Stockholm, resa och mat betalt. Må bitterheten äta upp dig inifrån.

IDIOT!

Gå upp
Kanske duscha
Dricka kaffe
Diska
Ta på mig nåt fint
Göra mig fin i mitt nyklippta hår
Kanske sminka mig
Ringa jobbet om sommarschema
Maila andra jobbet om sommarschema
Definiera begrepp till fältis
Läsa fältis och leta fel
Träffa Josefin
Skriva ut fältis
Läsa fältis igen
Lämna in fältis
Känna efter hur det känns att vara ledig
Äta lite biff
Prova kläder
Packa kläder till road-tripen
Sitta i solen med Josefin
Dricka kaffe
Filosofera om livet
Måla naglarna
Slänga tulipanerna
Äta upp min yoghurt
Träna Pump med A.

Jag har ett tajt schema idag som ni ser. Lite äckligt planerat kan tyckas. Men det är inte så låst som det ser ut. Vissa saker kan byta plats utan att världen går under. Nu fick jag lite motivation att gå upp. Bäst att passa på. För om man gör det tråkiga först så har man bara det roliga kvar sen.

Jag tänkte börja ta upp beställningarna av polkagrisar idag, så det är bara att önska så inhandlar jag i Gränna imorgon.

"Kryphålet som gör Ipred verkningslöst"

Spontant tänker jag: Haha! Vilka nötter, nu fungerar ju inte lagen ändå! Mina uppgifter raderas och jag står fortfarande som anonym på nätet. Men tanken höll inte i sig särskilt länge. Detta är ju bara en skenmanöver i skapandet av denna första lag som snart kommer följas av fler. De förstod förstås att motståndet skulle blivit för stort om de släppte hela bomben samtidigt, så därför börjar de krypandes för att sedan slå till med full kraft om x antal månader. Så nu är det väl bara att invänta lagen som kräver att privatpersoners internettrafik lagras för senare utlämning och beskådning av farbror polis. Men tills dess, free download!

För övrigt har jag varit vaken sen sju och har för dåligt samvete för att somna om. Samtidigt är jag lätt rastlös men känner ändå inte för att gå upp och göra något. Funderade på att träna men ändrade mig snabbt, vart tog motivationen vägen? Jag är inte ens sugen på kaffe, är jag sjuk tro? Solen skiner lite, jag hoppas på blå himmel idag så att vi kan sitta på balkongen och mysa. Mina tulipaner hänger nästan livlösa, men jag ska ju bort imorgon så det gör väl inget. Allt gott i mina skåp är slut, så det finns inget att mumsa på heller.

Jajaja som Maggio skulle sagt. 22 maj kommer hon hit. Till Växjö. Då blir det mys.

Och bara sådär, så fick jag precis som jag önskade! Utan att ens anstränga mig, det känns annorlunda men guud. Jag göttar mig så länge jag kan, njuter så länge det varar. Hörs min tivel?

Nu ska jag tönta mig mer värre än värst och tända ljus och borstis tandis. Borde jag förakta mig själv?

Nu har jag varit själv i över tre timmar. Det är nog det längsta jag varit själv på 10 dagar, förutom 1 natt. Då kanske det inte är så konstigt att jag känner mig lite ensam... Jag längtar.

Sitter och tittar på Friends. Nåt program som jag säket sett tre fyra gånger.. Och förundras öve min egen förmåga att bli så generad över några påhittade roller i en serie att jag nästan vill byta kanal. Jag är nästan lite röd om kinderna. Och jag är ensam. Ingen ser vad jag tittar på, ingen fnittrar eller generas ihop med mig. Tillsammans är det värre, men ensam är tydligen tillräckligt.

Jag måste riva min ost. Och ställa in den i kylen. Spotify went bananas precis.

Mobil - 0 nya händelser
Inkorg - 0 unread
Blogg - 0 nya kommentarer
Msn - 0 roliga konversationer
Andras bloggar - 0 roliga uppdateringar
Övrigt - 0 oväntade besök

Jag har legat i en konstig ställning i soffan sen Josefin gick för 1,5 timma sen. Jag känner av en smärre stelhet, träningsvärk från igår och börjar utveckla liggsår. Är det såhär jag ska ha det nu?

Nu sitter jag här och vet inte alls vad jag ska göra. Jag är lite sugen på något men har inte bestämt mig för vad. Jag vill kankse ligga i sängen hela kvällen och göra ingenting, men tänk så mycket man missar då. Flera timmars av aktivt görande som går till spillo för passivt ingentingande. Jag vill redan träffa dig igen och känner mig snurrig av alla nya intryck. Är det såna där känslor måntro? Jag vill göra en utflykt. Jag vill gå runt sjön. Jag vill vara själv en stund. Jag vill springa en sväng. Jag vill veta allt. Jag vill vara hundra procent klar med fältisen. Jag vill ha sällskap. Men mest av allt vill jag sitta på en uteservering, dricka ett glas vin och titta på solnedgången.

Och om jag vill så kan jag ju faktiskt göra allt det där. Vi har det bra vi. Eller är det alla andra som lever ett tragiskt liv?

Klipptid bokad imorgon. Vad ska jag hitta på? Nånting festligt men smidigt och långt och enkelt och.. Jag antar att jag ska toppa mig.

BodyBalance väntar. Dax att tagga till och ignorera träningsvärken!

Josefin kallade mig precis för skit-idiot. Av helt ovidkommande anledning som handlade om dubbelmoral. Jaja, rätt ska vara rätt och därför kallade jag henne gris-björn tillbaka och nu står hon i badrummet och färgar håret, själv.

Jag väntar på att få dricka kaffe och äta kanelis och wiener. Always make up with fika.

Jag hittade min dag. Löpningen runt sjön gick förvånansvärt bra halva varvet och det gjorde mig verkligen hoppfull på en anständig tid hela varvet runt innan sommaren kommer. Mötte upp Josefin och genomled Lindas core som inte är att leka med. Och nu, efter en enorm och sen frukost och en varm dusch, är jag trött i kroppen. Trodde att jag skulle få en endorfinkick och hoppa och studsa men jag är trött. Snart gäller det att vakna vare sig jag vill eller inte för en liten stadsresa väntar innan plugg och mysis med Josefin. Ska ut på jakt efter Chai te, var hittar man det? Och ännu viktigare, hur gör man?

Är det såhär tråkig blogg jag kommer ha i framtiden?

All energi går onekligen till annat och andra. Det är så mycket jag vill skriva, säga, skrika ut till hela världen, men inte än. Inte än, men kanske snart? Jag hoppas det.

I helgen, när vi lämnat fältisen bakom oss, ska vi åka till gränna och äta polkagrisar i solen. För jag hoppas att det ska bli sol, och varmt. Jag ska få se Josefins Trollis och hon ska få se min stora gräsmatta. Hur många dagar ska vi vara borta? Jag vet inte. Så många vi vill fast längst till tisdag.

Kanske kommer du till och med hinna sakna mig då.

Jag blev ombedd att packa en väska och följa med, och jag tackade ja. Efter sovis och mysis är det dags att ge sig ut och fånga dagen. Jag ska jaga den runt sjön ända in på core-passet och sen kanske den vill bli hittad.

Pussi.

Just nu är tvätt i tiden. I tiden. Är det nåt liknande vad som är "just nu"? Inne, kankse. Modernt. Hype-at. Idag är det hushållssysslel och pyssel. Hittade hem för en timme sen och börjar bli en morgonnjutare. Någon som tar en sovis, någon som lagar middag, någon som pillar i håret tills man glömt bort tiden.

Jag vet hur jag låter, jag vet hur jag förkastat allt vad detta innebär så länge länge. Men jag kan inte ignorera, och varför skulle jag låtsas? Det kankse inte finns någon hake, kanske finns det sånahär på riktigt. Jag borde nog sluta vara rädd och vänta mig ett fel. Kanske är det min tur?

Du är i min tid.




 

Klockan är sex och jag är salongsberusad. Ungefär klockan sju ska jag infinna mig på middag med A. Det luktade McDonalds i hissen, varför? Hahahaha, det här är underbart. En eftermiddag i solen med J och våra nya solstolar. De var ju tvungna att invigas med ett par öl. Jag gillar min J. What to do! Måste nog skärpa till mig nu. Och göra mig iordning. Kan ju inte komma på middag och lukta flera timmars sol och öl. Haha. Kanske dags att visa mitt rätta jag?

So much to say, so little time!

Det finns nog ungefär två personer i denna värld som kan gissa sig till vart jag befinner mig nu, sådär på rak arm. Men jag kan ge en ledtråd. Jag befinner mig på en plats som är mer organiserad än vad min närmsta omvärld är. Behöver jag då ens förklara hur lugn jag känner mig? Sen kan jag avslöja att utsikten får en att associera till någonstans utomlands och sängen är skönare än på lyxhotell. Behöver jag förklara hur harmonisk det får en att känna? Och som om det inte vore nog finns det så mycket plats att man behöver flytta dammsugar sladden för att nå till alla hörn. Behöver jag föklara hur fri det får mig att känna?

Om en halvtimme kommer innehavaren hem. Och ni som inte är födda bakom en vagn i småland har vid det här laget räknat ut att jag är ensam hemma. Ensam hemma och inte ens lite nyfiken på vad som gömmer sig bakom stängda dörrar och undangömda lådor.

Sug på den du.

 

Tiden. Tiden går så fort. Jag vet att man alltid säger så, i alla fall på våren, men det är ju dagens sanning. Men faktum är ju att tiden går precis lika snabbt eller långsamt som den brukar, det är bara omständigheterna runtomkring som påverkar. Människor, och händelser, allt i vår närhet avspeglar oss och vår tidsuppfattning. När det, som nu, känns som att dygnet inte alls har tjugofyra timmar utan snarare hälften borde jag egentligen inte klaga. Jag borde stå med öppen famn och ropa "spring iväg, tiden!". Varför? För det innebär att jag njuter. Jag är glad. Må-bra känslor rusar genom hela min kropp.Det innebär att händelserna runt mig är av det goda slaget. Det innebär att människorna runtomkring mig ger mig positiv energi. Då får det gärna gå undan. Det är bara att hoppa på tåget och försöka ta in så mycket intryck som möjligt på vägen.

Kaffe och kaka är passé. Nu är det kaffe och blogg.

Nu är det sol igen. Och jag är glad. Timing, tillfällighet eller ett tecken - välj själv. Jag äter russin och filar på ideér till fältisen. Snart är det eftermiddag och BodyBalance. Längesen nu, hoppas jag inte glömt passet, haha.

Dagen har även bestått av ett par intervjuer på Medley, en promenad runt sjön med Jenny och hund-Alfons. Alfons badade istället för dricka vattnet i sjön, eller havet som Jenny kallar det. Sen rullade han sig i sanden och efter det så vaknade han till liv och skulle leka med Jennys vita tygskor. Mindre uppskattat av matte, mycket kul tyckte hund. Förmiddagen avslutades med en väförtjänt glass i solstolarna vid bryggan. Är det inte fint så säg.

Jag längtar till nästa gång, gör du?

Mmm. Kaffe. En vacker morgon. En mycket behaglig väckarklocka. Har aldrig känts så lätt att vakna redan vid sex. Fågelkvitter och bilar. Soluppgång nästan. En timslång kram. Behöver man något mer?

Löpningen avklarad, hela lägenheten är städad. På riktigt, med damm- och golvtorkning och hela kitet. Det såg helt enkelt för jävligt ut. Frågan är vad jag ska göra nu. Det har blivit hela 16 grader så vill gå ut på ängen. Men jag har fortfarande inte duschat så i så fall får ingen komma för nära. Jag är hungrig också. Och ska plugga litegrann, bara jättelite. Jag är nog äcklig ett tag till och ger mig ut i solen med plugget. Efter en snabbislunch. Check. Och sen är det kväll. Äntligen kväll.

2 dagar och 9 familjemedlemmar senare. Och så Mads, vattenpipan och Piggy såklart.



En härlig helg, helt enkelt.

Med en latte i min hand sitter jag här i min före detta vita soffa. På ena sidan hittar man rödvinsfläckar som någon brud som jag aldrig sett varken innan eller efter festen. Lite chips som Emma lämnade efter sig igår. Hår från både vovven och mig, men mest mig tror jag. Mörka småfläckar som avslöjar att jag ätit för mycket choklad i mina dar. Jag vill ha en ny soffa. Men först vill jag ha en ny lägenhet. Jag är vaken innan nyhetsmorgon. Mobilen väckte mig 07.53 av ett sms som irriterade mig så mycket att jag inte kunde somna om. Jag gillar inte att du stör min nattsömn. Men antagligen så var det sista gången. I'm free, free fallin'.

Jag känner för att åka nånstans. Bara för idag. Jag vill titta på en ny lägenhet. Jag vill ta en kaffe med dig. Jag vill gå på loppis. Jag vill att Josefin ska komma hem. Jag vill bli lite peppad. Jag har fjärilar i magen. Är de på riktigt eller är de bara inbillning? Kan fjärilarna ens hunnit skaffa sig vingar än?

Kanske måste läsa om The Game innan jag ger mig iväg, kastar mig ut. Eller så kastar jag den i Trummen och går min egen väg. Först borde jag dock återvända till verkligheten, dricka upp mitt kaffe, stänga av plattan som jag glömde på och mycket snabbt fundera på vad som redan hänt. Yes. Jag är nog inte helt uppe det blå.

Hey ho, Let's go!

I torsdags glömde jag nyckeln i dörren. Idag trodde jag att jag hade glömt min plånbok på biltaket när jag tankade. Jag glömde ringa mamma när jag var framme. Jag glömde mitt påskägg hemma på sängen. Jag glömde smörjan in pannan innan jag färgade håret, så nu ser det ut som jag har hjälm.

Vart ska detta sluta?

På tv:n sitter en biskops-kvinna och pratar finlands-svenska - och läspar. Ja ni förstår ju själva.

Nu kan jag rört till det för mig. För många kockar destor sämre soppa. Dags att rensa. Jag har ont i ryggen. Kan vara träningsvärk. Kan vara konstig sovställning i sängen. Men det gör inget för natten var rena lyxen. Och lite vardagslyx är det väl ingen som tackar nej till. Jag fäller så sjukt mycket hår, vad gör man åt det? Det börjar ju bli lite snuskigt nästan.

Grace igår var packat. Packat med packade människor. Förfesten var en mycket trevlig tillställning med härlig och otippad blandning människor, vilket som alltid var ett vinnande koncept. Nu väntar sånt där tråk som man måste göra när man ska åka bort.

Jag undrar vart den här dagen kommer sluta? Livet har förvånat mig mer än vanligt senaste tiden så jag skulle lika gärna sitta på ett plan till medelhavet som hemma i storebrors tv-soffa eller spela schack med en indian. Det gäller att hänga med.

solsolsoslsolsoslsoslsosslSOL!!!!!! Vi måste byta nycklar. Istället för att ge ringar kan vi byta nycklar. Vi gör det till en fin ceremoni. Jag ska bli pepparkaka! Tjoho!

Herrå!!!

för vinet som hon lämnade mig. Man kan i princip säga att det var hon som satte punkt på mitt arbete. En slutpunkt.

Varför dricker jag inte rödtjut varenda gång jag skriver inlämningar? Allt blir så kreativt, lätt och klart. Orden tar sig från hjärnan ner i fingetopparna i en glödande fart som får det att smattra på tangentbordet som en. . . kulspruta. Jag tror att jag är klar. Referenserna lämnas åt ödet. Det blir mer spännande så.

Oh yes. Cykel, sjö, mage - CHECK! På den mest katastrofala tiden i universum tog jag mig runt växjö-sjön förut. Lite som straff fick jag köra magen i 20 minuter efteråt, haha. Men nu kan det ta mig fan bara bli bättre. Nästa runda blir imorgon eller fredag, kanske lyckas jag till och med dra med mig Jenny som sällskap. Och för tionde gången har jag ändrat mig om vilken dag jag ska åka hem. Nu lutar det åt lördag igen = fest på fredag.

Jobbig upptäckt. Bibblan stänger två imorn, vilket inte ingick i min lämna-in-hemtenta-plan. Ska jag överraska mig själv och göra klart den ikväll, skriva ut den innan utbildningen imorgon och sedan vara ledig? Kanske. Det är ju onekligen inte mer än en, max två, timmars effektivt arbete kvar.

Nu blir det en lååång dusch inklusive benrakning om det är av intresse. Finns risk att jag segnar till. Men jag känner't. Endorfinerna. Fick en rejäl påfyllning. Mumma. Hoho.

Dusch.

Den kan vara klar. Artikeln. Varför börjar man så sent? Jag känner att jag kanske kunde ha skrivit så mycket bättre? Ska jag skriva en krönika i nästa Kommuniké? Jag vet inte. Vad ska jag skriva om? Allt blir så mycket sex, kärlek, förhållanden och icke-förhållanden. Vi får se. Jag tänker över saken. Josefin, vi kankse ska skriva ihop? Får man det? Har jag blivit beroende av dig? Haha.

HUR ska jag hitta motivation att skriva klart det lilla lilla som är kvar? Vi snackar ett a4, top. Pyttelite artikel och en släng konfliktkännetecken. We are better together, jag och Jack. Det var bara det att vi gjorde en intervju igår till vårt fältarbete och jag blev så sjukt inspirerad och taggad. För fältisen, inte tråktentan såklart. Så nu vill jag bara skriva om Medley i all oändlighet. I all evigehet, Amen.

Springa. Det borde jag göra idag. Nån som vill gå med? Eller powerwalk iaf? Nej springa. Jag ska cykla till simmis och springa ett varv runt sjön. Börjar mot stan så jag orkar springa där allt folk är. Haha. Nu ska det konditionas. Är det illa när man till och med hellre ger sig ut och springer än pluggar?

Doh.

får man lite perspektiv på livet.

Okej, jag har kommit på en anledning att ha kvar facebook. En ren och skär egoistisk anledning såklart. Det är nämligen så att betydligt fler människor besvärar sig med att besöka denna blogg då man under kontinuerlig basis uppdaterar den som länk i sitt status-fält. Nu är det väl inte så att jag nödvändigtvis måste öka min läsarkrets för att överleva, men jag ska inte sticka under stol med att det är en liten ego-boost att människor läser min blogg. Tycker de att jag är intressant? Vem läser?

Och så kryddar vi detta inlägg med en nypa ironi och ställer den enda egentligen relevanta frågan; de stackarna som faktiskt läser fortfarande, utan facebooks påminnelse, vad i hela världen är syftet?

Haha, det är ju liksom inte mer än en liten öppen dagbok. Tankar som flyger in i ena örat och ut genom andra. Är det intressant?

Man slutar aldrig att förundras.

Jahaja. En halvdan artikel är snart producerad. Den kanske är bra fast jag inte ser det? Vad kul det hade varit. Ett VG från Eva på artikel. Lycka. Fast nu är den ju inte ens färdig och så har jag ju trots allt skrivit samma sak ett antal gånger. Men den saken kanske är jättebra. Allt är så enkelt i mina ögon. Det försökte jag förklara för Josefin igår. Att jag föredrar att inte krångla till saker. Saker som inte behöver krånglas med ska heller inte göra det. Därför gillar jag inte seminarier med obstinata unga människor. Speciellt inte seminarier om genus och jämställdhet. Jag är en för enkelt sammansatt som person för en sån disskusion. Förstår ni nåt vad jag menar nu? Det är inte dåligt på något sätt, alla måste vi ju vara olika. Men när jag ska gräva ner mig i saker som kultur och ledarskap så känner jag mig ibland, för.. ytlig. Ja, ytlig. Så kanske speglar min artikel mig i ytlighet. Eller så ser jag saker och ting så tydligt. Med en skärpa som är få förunnat. Ja antingen så är den väl bra eller dålig antar jag.

Var det inte så att jag precis marknadsförde mig själv som enkel på det mest förvirrande sättet sedan tidernas begynnelse?

Jag tänkte på det där med förhållanden. Man letar och icke-letar. Man ställer in den målsökande blicken så fort dörren öppnas ut mot världen. Man beteer sig konstigt i tron att man spelar det berömda spelet. Man försöker lära sig alla regler utantill, som att det skulle vara någon universal säkerhet för att inte misslyckas. Man tolkar det otolkningsbara och överanalyserar materialet som knappt borde analyseras alls. Man hoppas på saker som inte finns. Man bygger upp förväntningar som bygger på tidigare nämnda händelser och icke-händelser.

Om han gör si och jag gör så, blir det sädär då? Om jag säger det här och han det där, menar vi samma sak då? Om jag skriver såhär och han bara svarar sådär, förstår vi varandra då?


Vill jag ens vara icke-singel?

Okej, jag erkänner. Paniken börjar smyga sig på. Tre dagar innan tentan ska in och jag har fortfarande inga världsomvälvande ideér till artikeln om kultur och ledarskap. Då är frågan, ska jag låta den ligga kvar i de föträngdas värld och åka in till stan och shoppa? Eller ska jag börja googla runt för att få inspiration? Ta en promenad till J för att prata av mig och kanske hitta en idé på vägen? Fortsätta med fyran sålänge och fortsätta sitta i fångeskap? Kanske helt enkelt ta mig i kragen och sluta gnälla?

Jag dricker äppeldricka och lyssnar på fågelkvitter. Har ätit två nougat-påskägg bara för att inte känna mig yr och konstig. Jag känner mig bakis, fast en dag för sent. Kvitter är nog bra musik för öronen ändå. Ettan är hafsigt klar och jag lämnar den allt. Jag har så mycket annat som är ännu mindre klart. Och nu har jag fått en inbjudan till Josefins balkong och solen. Hur ska detta sluta? Vi vet ju att solen är en tidstjyv. Bäst att hålla sig inom lås och bom ett par timmar till.

Herregud, jag glömde nästan bort. Idag klockan 06.33 vaknade jag av att det knackade på min dörr. Scary shit alltså. Först var jag övertygad om det var knackningar, sen började jag tvivla och undra om jag bara drömt. Men jag brukar ALLTID komma ihåg vad jag drömmer och speciellt om det är något sånt som att jag vaknar av knackningarna. Således är jag övertygad om att någon faktiskt knackade på min dörr på riktigt. Men varför? Och VEM?

Det är sjukt vad snabbt man halkar in på online shopping när det vankas hemtentaplugg. Massa skor och kavajer och klänningar äverallt. Vet min dator att hemtentan är på tapeten och skickar därför automatiskt ut ännu mer reklam och rabatter och mail? Hmm. Brainwash på hög nivå.

Det slog mig precis att jag inte har tvättat bort mitt smink sen i lördags. Det kliar lite lätt i mina förtorkade ögon och fransarna är helt ihopklibbade. Fröken Mascara är nog släkt med Herr Lim. Och nu har jag druckit kaffe för första gången sen i fredags. Smakade fint, och kroppen tackade och tog emot. Känner mig ganska bra, nu är jag varken beroende av kaffe eller godis dagligen.

Back to the hemtent.

Jag hade en illusion om att jag skulle plugga lite trots att det är mörkt ute och klockan är mer läggdags än pluggdags. Men sen började konverastionen med Josefin spåra totalt och plugget snart glömt. Det är lite läskigt att tänka så, som rubriken säger. Men det är nog sant. Lite för sant. Vem kan man nu se i ögonen? Snart blir det film och nattis. Marley och jag.

Tv:n är på mute, det är alldeles tyst. Och det är skönt. Jag tänker sova naken, får man det? Någon som är lite ädre och lite visare än mig brukar påpeka att "tänk om det börjar brinna, vill du verkligen springa ut naken då?". Och det är klart, det jag ju förstås inte. Men kanske hinner man få tag i morgonrocken i all hast ändå. Jag bor ju trots allt relativt kompakt och har det mesta inom räckhåll. H sa en gång att man kan se tv:n var man än befinner sig i lägenhetet, jag nämnde frågande badrummet och fick till svar; "med en spegel eller två så kan du till och med stå i duschen och titta på film". Och det har han sannerligen rätt i. Ikväll gjorde jag en liten minimal markering, och sen blev det tyst. Inte ett pip i mobilen på två timmar. Men någon måtta får det ändå vara, jag är ingen liten leksak som man kan sätta av och på. Hoho, ordvits. Jag vill att veckan ska gå fort, att tentan ska vara klar och inlämnad, att du kommer hem, att vi pratar, att allt blir som jag vill, allt är enkelt, att inget blir konstigt, att vi menar samma sak.
Men vet jag vad jag vill, vad jag vill säga, vad jag vill komma fram till, vad jag menar? Nej fan vet alltså. Jag vet nog bara att nåt måste sägas. Vad det är som behöver sägas får nog återstå att se. Du är ju snäll, visa det. Du kan reglerna, spela efter dem. Du är ju fin, låt mig se det.

Och där pep det.

24 minuter senare. Inte ett ord skrivet på hemtentan. Kanske vore det klokt att skjuta upp plugget till imorgon. Stressen kommer dock krypandes... Why, why, why är man alltid ute i sista minuten? Solen. Jag skyller på solen. Solen kom och stal min tid.

Precis när jag ätit världens godaste grönsaksbiff och bestämt mig för att gosa ner mig i sängen med en film så kom bomben. Josefin frågade mig hur det gick med pluggandet tror jag, och jo tack. Jag hade i för sig glömt bort att vi har hemtenta som snart ska vara klar men annars går det bra. Blä. Så filmen blev plugg. Doh. Hur kan man glömma sånt egentligen? Är det förtränging i sin renaste form? Men om jag är fröken duktig nu så kanske jag kan få ledigt efter passet ikväll, WOHO!

Man borde väl ha lärt sig efter 22 år i livet att man aldrig ska säga aldrig. Middag blev till varm, svettig och trång förfest några hus bort och full Roséflaska blev till tom. Vänner som inte setts till på länge gjorde så att jag vände uppochner på hela lägenheten i jakt på mitt nya kårleg (som jag lyckades slarva bort samma sag som jag fick det), med Jenny som moraliskt stöd. Ut kom jag, och en helkväll blev det med bugg och drink och mys.

Idag känner jag på konsekvenserna av att leva like there is no tomorrow. Verkligheten kom ikapp mig vid tiotiden idag, men efter nån timmes skrattande så funkar det bra ändå. Massa tvätt, inget kaffe, ingen mjölk, pass ikväll och sjukt godissugen - en aning tungt men gårdagen får öerglänsa dagens problem helt enkelt.

Det är ingen idé att försöka lura sig själv. Jag vet ju själv att jag inte kommer att sätta mig på röven och börja plugga nu så istället så kan jag lika gärna gå ut på en promenad runt sjön med lite mysig musik i öronen. Hihi!

Are we always better together?

Det måhända att jag använt denna rubrik förut men det spelar liksom ingen roll. Är man high on life så finns det inget som stoppar en.

Idag har jag kommit till insikt. Och det är lika fashionabelt som det låter. Ingen annan människa ska bestämma om jag ska vara glad eller inte. Man bycker sin egen lycka tror jag någon uttryckte det så vackert en gång i tiden. Och nu har jag börjat bygga, igen. Jag glömmer bort mig ibland men snart så hittar jag tillbaka och kommer till sans. Idag krävdes det att få vara lite ompysslad. Jag låg och blundade inbäddad i filten, med huvudet mot en stor kudde och svävade i det där lyckliga och härliga stadiet precis mellan dröm och vakenhet. Då när man kan styra vad som ska hända i drömmen du vet. Med solens strålar som värmde i ansiktet och lugnet av en vän som sitter tätt intill och läser Harry Potter. Ljudet av sidor som bläddras och människor som promenerar förbi. Lugn.

Jag förstår vad J menar med att man lättare blir lugn en sådan här dag. Och jag håller med om att detta liksom igår är en dag som hamnar på tio-i-topp listan över feel-good dagar. Bara för att den inte är förväntad. Bara väldigt välkommen och tillvaratagen.

Stjärnklart inatt igen. Om himlen ville, skulle den kunna vara stjärnklar varje natt då?

Jag undrar om jag har gett mig ut på för djupt vatten. Idag kunde jag nästan inte skjuta undan den där känslan av att jag är någon som kan bytas ut på ett ögonblick. Är det ögonen som dag för dag skärper synen eller väljer man man från början att ignorera det som man inte vill se? Har det alltid funnits där fullt synligt och bara väntat på att uppmärksammas eller har det bara blivit mindre viktigt att gömma bland alla ord och bokstäver?

Är kanske en gång ingen gång och jag bara är paranoid som alla andra brudar. Hellre det än att magkänslan har rätt och jag är just, utbytbar.

Denna dag alltså. Sol, David och Josefin. Lunchbuffé på De Luxe, shopping och promenad vid sjön. Brassestol, fanta och skönt lagomt deep-talk. You get the picture?

Mycket intressant har diskuterats och en del har lämnats åt fantasin men vi kom iallafall fram till att Café är en classy tidning att posera lättklädd i och bodypump xxx är en fyndig titel om det skulle dyka upp en oväntad hemvideo på nätet med mig i huvudrollen. Och kanske är det inte så kul att veta om det ska regna varannan tisdag hela sommaren, då blir det ju inte alls någon överraskning när man måste kura ihop sig under en filt.

Nu har jag kanske fått solsting eller så vill kroppen ha mer av det goda. Det är änna något som gör lite ont i huvudet.

Jag har fina vänner jag. Och detta är en fullkomligt underbar dag.

aldrig nöjd menar veronika maggio (som för övrigt spelar på allkårsfestivalen i maj!!!) men idag är jag banne mig nöjdare är nöjd. Det regnar inte, jag kom upp i tid och har alltså redan haft ett bb-pass, solat, duschat, lämnat lönelappen, handlat och ätit frukost. Världens godaste frukost för övrigt. Varför kan man inte bara få äta frukost?

Men nu är det dags för mig att låsa in mig och stänga av allt elektroniskt. Det är 1 april coh för en gångs skull tänker jag inte bli lurad, därav avskärmningen från omvärlden.

Tack och hej, kindeypastej.