from good to great

Jag lever och är vaken, men hade antagligen kunnat sova 24 timmar i sträck. Jag känner mig halvsjuk av trötthet, halvdöd och inte riktigt närvarande. Jag är så trött att jag inte ens är nervös inför morgondagens premiär, och det säger en del.

Nog talat om min trötthet, nu är jag ändå uppe, frukosten är överstökad och dagen har en hel del att erbjuda. Jag ska kundvagnshandla, alltså fylla kylskåp och frys till bredden så jag slipper handla på några år. Eller veckor i alla fall. Det ska memoreras afro-pass, hemma eller i simmis? Det kommer blir en spännande premiär imorgon, Mikaela är en klippa och passet kommer bli bra. Jag är fullständigt övertygad, vi par pysslat och ändrat och bytt hit och dit, så det kommer bli perfekt och proffsigt.

Underbart att få träffa hjärtat igår igen. Börjar inse hur bortskämda vi varit i sommar med att kunna ses i princip varje dag om så önskats. Nu är det andra bullar och i helgen försvinner han i fyra långa dagar till, på vandring. Hoppas inte han kommer bort, eller regnar bort för den delen. Fy fan vad jag har det bra.

..avklarad. Grill på Tufvanängen, drick, mys, sång, prat, gemytlighet, vänskap, glädje, återseenden. Efterfest hos Jenny och i säng klockan tre. Allt detta utan alkohol, i nyktert tillstånd, och det var mycket trevligt. Lite dålig fart på nollorna igår, de flesta droppade av innan tolv och sen var det våra kickers som gick all in. . . Nåväl, de kommer väl lära sig hur det ska gå till såsmåningom. Idag väntar stadsvandring med diverse upptåg för att skämma ut dem en aning.

I övrigt finns det inte mycket att tillägga. En nolla raggar på J, en annan J tycker att vissa damer i klassen har ett gott öga till en tredje J. Vem kan det vara. . .? Hihi.

Resterande tid går åt till att sova, äta och fixa inför nästa nolle-grej. Jag har inte haft tid att bli nervös inför tisdag vilket är positivt, men jag har heller inte haft tid att träna inför tisdag vilket är negativt.

Jeje. Det löser sig.

Det är svårt att missa att det är ny termin här på the camp. Fan vad glad jag är att jag bor på campus, även om jag inte är största partydjuret så är det helt jäkla underbart. Men det var dock inte dte som jag skulle rikta strålkastaren mot, utan varför det är svårt att missa denna nyhet. Det är sjukt många som springer förbi mitt motionsspår utanför (en var femte minut ungefär), troligen de nya poliserna. Det är så sjukt mycket nollning, överallt, någonting för alla, från bungy jump till armhävningar på tid eller hångel med okänd. Det är så sjukt många som flyttar, byter, letar bostad. Det är så sjukt få som tänker "åh, nu ska jag börja skolan och läsa febrilt" och väldigt många fler som tänker, "åh, det är så sjukt kul med fest alla dagar i veckan, jag vill aldrig att det ska ta slut".

Gårdagen var dag ett på nollningen. Det var en lyckad dag, förutom att alla gått hem från festen innan midnatt. Men med tanke på att festen började vid tre så kanske det inte gjorde så mycket vid närmare eftertanke. Våra nya nollor är partyglada, trevliga och mysiga överlag, och de har kämparglöd i deltävlingarna - vilket vi i Robinson uppskattar. Vissa kickers njuter sannerligen till fullo av situationen (sprit som flödar) och är fullare än nollorna, och det unnar vi dem.

Idag har poängjakten avklarats och i kväll är det myspys och grillning vid sjön. Så där har ni mig. Två dagar kvar! Både trevligt och otrevligt.

Nu står Jenny snart i dörren, så dags att styra upp sig igen! Återkommer!

Hela räkor i en fisksoppa ska man inte äta
Det får plats tolv flikar i fönstret på mozilla.
Lunchdate är den bästa daten.
När solen lyser är det varmt, annars är det kallt - det kallas nästan höst.
Vad är Robinson i klädväg?

Dagens mystiska maträtt: Omelett med ädelost tillsammans med varma kikärtor och broccoli. Helt okej.

Cara var snäll och söt och tyckte om kaffe. Och lika bra på engelska som jag ungefär, ingen vet vad asfalt heter på engelska, eller täcke heller för den delen. VI har mycket att jobba på den här hösten. Kanske ska gå på tyskan direkt?

NU, ska det iallafall laddas för INFORMATÖRSNOLLNING 09'!!!

Zu heute ich solle mein tyska utbytesstudent treffen som ich ska vara fadder åt i höst. Perfekt för mig som återupptagit min tyska (eller ja, slänger in tyska meningar och ord här och var i mina konversationer mit meinen freund och hoppas på att all tyskakunskap bara ska komma tillbaka till mig på något magiskt vis). Hon ringde igår och jag upptäckte till min förskräckelse hur rosslig min engelska blivit. Det var katastrofalt, och jag skyller allt på att jag inte kommit iväg utomland i sommar. Jaja, en kaffekonversation ska jag väl kunna överleva iaf. Hoppas hon är så snäll och söt som det lät i telefonen.

Idag is the Day. Nollningen börjar och det ska bli riktigt kul att få se alla nya barn. Dessutom extra trevligt att jag tror att jag känner en liten tös från dansen i Jönkan. Hon ska i så fall bli väl omhändertagen och väl nedsupen.

Mitt chaite ha kallnat, jag antar att det tyder på att det är dags att ta cykeln hemåt och ladda upp för dagen. Och hur i hela världen ska jag kunna sova själv i flera dagar nu då? Jag får nog smyga mig hit nån kväll...

Hey, ho - Lets go!

 

..varför döper man ett travprogram till det, egentligen? Det är ju bara konstigt att associera hästar till mat.Dumheter.

Dagen konstiga rätt serverad hemma hon mig, tomatsås med kikärtor och bulgur. Gårdagen var också en aning märklig, då tillagades lax med pesto, tomat och cashewnötter tillsammans med bulgur. Jag har lite skåptömning såhär två dagar innan lön, märks det?

Knappt. Och ganska gott faktiskt. Förvånande. Man borde snåla lite oftare, hur skulle jag annars komma på dessa delikata kombinationer?

Det är sol ute, och inte bara en liten strimma som letar sig ner bland en molnfylld himmel, utan antagligen den sista riktiga sommardagen med strålande sol. Himlen är klarblå och detta härliga scenario ska avnjutas på Slottsängen alldeles strax. Gårdagen var full av kära återseenden då vi hade nollningsmöte på förmiddagen och senare på kvällen bjöds vi allihopa på gudomligt goda pajer hemma hos fröken ordförande. En mycket trevlig tillställning för övrigt, även om nästan alla hade lämnat kalaset innan elva. Vi laddar inför nollningen som tar fart imorgon och pågår i dagarna sex...

Däremellan hann jag med ett pass i BodyBalance och hurtig som jag alltid är när jag väl är och tränar så stannade jag kvar på Pumpen efteråt också.. Vilket känns i kroppen idag för övrigt.. Och samma procedur ska upprepas ikväll, hur ska detta gå?

Innan dess ska vi dock ta oss till en mataffär och inhandla diverse nödvändiga ting för att dekorera josses lägenhet i en lite mer exotisk stil. Det ska andas Robinson när de vandrar in där imorgon kväll. Sådetså. Bananer, kokosnötter, djungel, ananas...

Sooooooola!

"Du försöker ta vara på nuet, men lyckas inte alltid vara riktigt närvarande. Hellre planerar du på lång sikt och det gör du som vanligt i hemlighet. Det är få som vet vad du siktar på."

Vet jag ens själv?

Nu är det dags att åka hemåt skogen. Min man ska visas upp för familjen. Konstigt nog är nog jag den nervösa. Tänk om han tycker min familj är konstig? Eller.. det är den ju..

Let love guide our way!

dammsuga
duscha
klä på mig
plocka iordning och diska
göra mig besväret att vara lite fredagsfin
laga god mat

Jag är en arg ung dam idag. Håret är konstigt, jag har en böld i pannan, glasbit i foten, ångest över diverse beslut och åtaganden. Jag har en mindre fredagskris. Det är orkan i min hjärna.

Gå över, nu. Bli bra och självklart igen. Åh.

Jag är officiellt skitförbannad på länstrafiken i Växjö. 06.40U = turen går via universitetet, stallvägen. 06.47 - bussen kommer, bussen åker förbi utan att stanna.

HELVETES JÄVLA SKIT BUSSJÄVEL!!!

Jag skulle åka buss till jobbet eftersom eftermiddagen utlovar regn och rusk och jag hade planerat en liten tur in till stan. Jag fick cykla till jobbet, bli svettig och komma för sent. Jag kommer mycket troligt bli blöt på vägen hem från jobbet och för övrigt, visst är det underbart att börja en jobbfredag med detta irritationsmoment. Som om det inte räckte att jag fick gå upp i gryningen och nu ska stå ut med detta dårhus en hel dag.

Visst, jag hade cykel så det hela slutade med att jag "bara" kom för sent (irriterad och svettig), men tänk om jag inte hade haft någon cykel? Tänk om det hade varit snöstorm? Det fanns ju en anledning att jag skulle åka buss!

Ännu värre blev det av att ringa kuncenter på länstrafiken, där jag tänkt skälla av mig ilskan över att de skulle bortförklara incidenten med något puckat "bussen stannar inte vid den hållplatsen". Men inte det heller unnade hon mig, Sofia på länstafiken, trevligt och hjälpsamt sa hon istället att visst skulle bussen stannat där och visst skulle hon skicka hem såna där blanketter till mig så jag kan få ersättning, visst hade jag rätt.

Fan ta dig att du är så bra på ditt jobb, Sofia. Vem ska jag nu vara förbannad på?

..in my head.

Försöker stenhårt praktisera vad jag prackade på alla andra igår med inlägget om stress. Kroppen är i en smärre obalans och det beror till stor den på något som väntar om två veckor. Två veckor, jag inser själv att det inte funkar att gå omkring och stressa upp sig för en APD-premiär som sker om 14 dagar. Jag övar, övar och övar för att förbereda mig själv, men ändå så kryper osäkerheten i skinnet på mig som kliande små löss. Varför är det så svårt att lita på sin egen förmåga?




Om de nu skulle skita sig första passet, skulle verkligen hela världen rasa samman? Eller en än mer relevant fråga, skulle jag komma så oförberedd att det skulle kunna skita sig? Nej, troligen inte. Har jag någon gång hittills faktiskt misslyckats med något inom den genren? Nej, inte direkt. Förväntas jag, med ynka 8 månaders erfarenhet som instruktör, göra passet felfritt första gången? Nej, antagligen inte.

Jag hoppas min fanclub av trogna bodybalancebrudar kommer, då är jag hemma!
/ Sveriges (eventuellt) mest livrädda person inför fenomenet att misslyckas

Begreppet Mental Styrka har nog så många definitioner som det finns människor som befattar sig med uttrycket. En stor del av min mentala styrkekapacitet går till att hantera stress samt att sätta här och nu-känslan i fokus i mitt liv. Stress kan för mig handla om att mitt vardagsliv avviker från sin utstakade plan eller att jag känner mig otillräcklig inför en uppgift i skolan eller på jobbet.




Att leva här och nu är en stor pusselbit när det kommer till att besegra stress. Återigen, rannsaka dig själv och uppskatta hur mycket tid du dagligen spenderar på att tänka "om", om det hade varit si eller så, om det inträffar, om något händer. När du blir medveten om hur många sekunder, minuter och timmar du slösar av ditt liv på dessa tankar, tankar om saker som i nio fall av tio aldrig inträffar - då tror jag att du inser att det är läge för förändring. För det är du som äger din egen tid. Jag äger min egen tid.




Det är nu som prioritering vandrar in i ditt liv som en skyddande ängel. Det är nu som det är dags att ta kontrollen över sin egen tid och tänka efter - Vad vill jag? Tillåt dig aldrig mer att säga att du inte hinner, tillåt dig inte att missa sådant som du vill göra för att du inte tror dig hinna. Prioritering är din nyckel till att kunna leva här och nu, för dagens lycka och inte morgondagens bekymmer.

Läs: Maria Scherer - "Något bättre är redan på väg".


Springa ska man göra, för det förbränner flest kalorier. Styrketräna i gymmet ska man göra, för då blir man störst och starkast. Yoga ska man gå på, för det tycker alla kändisar i tidningarna är världens bästa träning och avslappning på samma gång. GI, LHCF eller ISO-dieten ska man följa, för då går man ner flest kilon.



..Känns mönstret igen? Ofta utövar du säkert vissa träningsformer just för att du ska, och inte för att det ger dig någon vidare glädje tillbaka. Samtidigt äter du kanske slaviskt den kost som din måbra-tidning som du prenumenerar på förespråkar (för det fungerar ju för den där slimmade kändisen), men utan att egentligen må särskilt bra. Rannsaka dig själv, hur ofta springer du 1 dag/v trots att du pinar dig genom den där halvmilen, och hur ofta avstår du från mat som kroppen längtar efter och som du mår bra av och istället äter de där bönorna som du avskyr?




Många känner säkert igen sig på någon av punkterna, vare sig det handlar om löpning, spinning, yoga eller förhållningsregler när det handlar om kosten. Frågan jag då vill att du ska ställa dig är: vilket tror du är bäst för kropp och själ? Att gå på aerobics 3 gr/v och ge allt eftersom du tycker att det är en underbar träningsform, käka den där maträtten som du älskar och känna balans i kroppen, eller.. Att bara komma ut i löpspåret 1 gång/v, hata denna endaste träningsdagen, äta jättebra mat för din kropp men som du inte uppskattar alls och mest känna ångest för denna onda cirkel.

Vilket tror du är det bästa för dig? Min poäng är vikten av att göra det som du finner inspirerande och roligt. Prova olika saker och välj det altenativ som ger mest energi och lust till fortsättning, vare sig det gäller kost eller träning. Gör inte som alla andra hela tiden, gå din egen väg och hitta din källa till ny energi och inspiration, det är på den vägen som du kan gå hur långt som helst. Det är vad frivillighetens magi handlar om.




Nästa kapitel i samma anda kommer troligen handla om stresshantering och mental styrka. Håll till godo.

Jag saknar min bil. Jag tror att det är lika jobbig att bli utan bil som att försöka sluta äta godis, eller sluta röka, eller att sluta upp med något annat beroendeframkallande ting. Anyhow, avsaknaden av bil har gjort att jag idag har cyklat drygt en mil, lite i regn, lite i sol och lite vilse på väg till jobbet. Växjö är en stor stad tydligen, och Teleborg är en labyrint utan dess like med skog och cykelvägar och återvändsgränder.

Nu drar jag hemåt, på cykel, i mörker.

Jag ska strax iväg på ansiktsbehandling och känner mig inte ens särskilt glad över det. Det är ju skönt och mysigt och avkopplande och bästa. Dags att rycka upp sig för dagen helt enkelt.

Jobb i eftermiddag och kväll också, det kanske är det som drar ner humöret?

Jaja. Träningsvärken är påtaglig efter gårdagen, men det bara att köra på!

Sen kanske jag delar med mig om mina sjuka dravings efter rutiner. Eller så gör jag det inte. Du lär väl märka.

Mycket många nya och härliga och blandade intryck. Svett, trötthet, hunger och duschsugen. Har en busy night, eller inte alls med vill vara ledig från all elektonik en stund, och återkommer i dagarna framöver med diverse inlägg om olika känslor och upplevelser från dagen. Kost, motivation, träning och glädje kommer att belysas!

Mot duschen.. Sen, hjärtats hembakade kladdkaka, woho! ..Om jag orkar ta mig in till stan.. Det är tufft att vara bil-lös!

Förord. Vi tänkte: äta pannkaksbrunch på Pannkakshuset, äta glass hos Glasskungen för våra fina sommarpresentkort, träna nånting, åka till stadens alla secondhand affärer och äta hel hemmagjord grillad kyckling.

Nu sitter jag här i mina halaste byxor som jag någonsin ägt, i den finaste stolen jag någonsin sett, med fötterna på den mysigaste pallen - alldeles yrvaken efter en tre timmars powernap på soffan med hjärtat så nära som är fysiskt möjligt. Med kläderna på alltså. A skrattar gott för sig själv där han står i köket och gräver och stökar med den stackars hela och rå kycklingen, och jag ryser för jag tyckte att den såg ut som en liten bebiskropp. Det är min andra läskiga matupplevelse denna helgen, den första utspelade sig igår då jag skulle skölja musslor. Visst var blåmusslorna väldigt vackra att se på, tills jag fick veta att de levde. I början spred sig bara en misstänksamhet genom kroppen, men när de böprjade öppna sig och stänga sig om vartannat så blev det lite för jobbigt. Jag blev rädd. Men såsmåningom dog ju de små liven, och kunde avnjutas till middag utan större problematik.

Att det inte blev några pannkakor idag är nog de tre timmarna av sömns fel, men att glassen uteblev kan vi nog ändå skylla på den uteblivna solen. Tro inte att det var mitt fel heller, för jag var banne mig påklädd, sminkad och borstad i håret - men då började någon pilla mig i håret och sen var det ju kört.

Nu är klockan fyra och vi har gjort det igen. sovit bort en mysig och ledig lördag. Nu bestämmer jag att kvällen ska spenderas framför hyrd film alternativt bio. Nåt ska vi banne mig göra. Äta kyckling med förstås. Om den blir klar idag.

AAAAAHH.

Jag är enormt trött på prat, tjat, evigt kommenterande, klagande, uppmärksammande och upplysningar om vikt, kilon, mat och icke-mat.

Om jag av någon uppfattas som en bloggerska med dubbelmoral så kan jag ta den passningen. För det jag skriver om mat och träning är alltid och enbart menat i positiv bemärkelse. Tränar gör man för att det är det bästa som finns och äter gör man det som är gott.

Från överallt och ingenstans hör jag människor, vänner, främlingar - och inte sällan så har informationen som letar sig ur munnen i form av ord någonting med kropp, vikt och matintag att göra. Det börjar göra mig spyfärdig. Jag vill inte höra din minimalistiska svältmeny för dagen och dina glädjerop för att du gått ner x antal kilo på två veckor, vilket för övrigt till mycket stor del handlar om vätskeförluster för kroppen - inte borttrollat fett.

Jag är en nykter anorektiker som en kvinna en gång uttryckte det. Jag vill inte höra mer, om det är så viktigt för dig, låt det stanna där. Beblanda mig inte med dina sjuka tankar, din hets och din osunda bild av en hälsosam livsstil. Jag har hittat min väg och vill stanna kvar på den, för den är förbannat lyckad.

En sund kropp, en välmående själ, en stark självbild och ett tryggt jag, det hittar du inte i vågens siffror, måttens förändring på kroppen eller genom att kontrollera dina vanor och dit liv med järnhand. Du hittar det däremot genom balans i kropp och själ, en noga vägd livsstil och genom att lyssna på vad din kropp försöker säga till dig.

Ät när du hungrig, inte när du måste, borde, eller ska.
Ät vad du är sugen på, inte vad du måste, borde eller ska.
Träna när du känner för det hellre än att se det som ett måste och träna det som du tcker är roligt.

Härmed utplånar jag alla måsten - mat ska vara gott och inte smaka bitterhet och ångest, träning ska vara en belöning och inte ett nödvändigt ont.

Nu drar jag till Monki och köper ett par byxor som jag absolut inte behöver!

..är en annan dag, och det är inte vilken dag som helst. Det är dagen då jag sätter mig på tåget till väst och möter upp min älskade vän Josefin. Två månader ha passerat och de dryga två dygn som vi ska spendera tillsammans kommer att bli intensiva. Det är inte esäkert att särskilt mycket sömn hinns med på grund av allt som behöver uppdateras. Så mycket tankar, funderingar, händelser och upplevelser som måste ventileras och sägas och analyseras i sann kvinno-anda. Det kommer bli en änna körig vistelse i väst. Men en underbar och fantastisk sådan.

Solen skiner, jag tror jag åker hem och tvättar.

Kondition 45 min - check
Bodypump 55 min - check

Status: Smått bedövade lårmuskler, mycket endorfiner, lätt huvudvärk nu fråmåt eftermiddagen, skakiga armar och händer, hunger.

Summa: Imorgon ska jag på´t igen! Och då antagligen med en medföljande träningsvärk..

Idag är det lite tråkigt än så länge, mest för att jag inte vet vad jag ska göra hela dagen. Eller kanske just för att jag vet vad jag borde göra hela dagen. Om man tänker som så vad jag borde göra, då fylls listan av träning, tvätta ganska mycket tvätt och pyssla med pass. Det kanske inte låter så jobbigt, men när det är sol ute och man är en sån människar som jag - då är det lite jobbigt. Vad är jag för en konstig människa då, som tycker det är jobbigt att fixa med träningspass, brukar jag inte påstå titt som tätt att det är det roligaste jag vet, att träna och ha pass? Jo, visst är det så, det är bland det roligaste jag vet. Men, jag är en sån där konstig människa som är ganska lat i tid och otid, en sån människa som vill ha tränat genom att sitta i soffan, en sån människa som vill kunna allt innan jag ens övat, en sån människa som skjuter upp alla måsten till imorgon, en sån människa som jag inte alls vill vara. punkt.

Det finns ju en ganska enkel lösning på problemet, att bara göra det. Så är det gjort, färdigt, ordnat och fixat - och så kan man känna sig nöjd och vara ledig efteråt.

Jag borde nog lösa detta nu.

Nej den finns helt enkelt inte. Träningslusten. Jag sitter med kläderna på men kan inte förmå att ge mig ut för någon form av fysisk aktivitet. Varför har man sådana här dagar? Dumma sommar och semester, dumma dagar utan rutin, dumma jobb som tar alla mina kvällar. Blä.

Jaha, som pappa Rudolf skulle ha sagt med en nervös och flackande blick.

Mannen åkte okristligt tidigt och jag skulle bara avboka ett pass såhär på morgonkvisten med halvöppna ögon och en heldöd kropp. Hela kroppen skrek sovmorgon och då var jag lydig och föjde dess önskan. Problemet är dock att jag fastnade i morgonrundan på internet, så nu är jag inte lika självklart trött längre, mest hungrig. Men om jag inte sover lite till så kommer jag vara en zombie på jobbet ikväll. Vilken soppa. Och nu när jag är hungrig så kommer jag väl inte kunna somna för det, hur gör jag? Åh.

Äntligen är allt klart, jag (eller snarare min mage..) jäser i soffan efter att ha provsmakat tre bullar och en fralla och är sjukt mätt. Disken är diskad och nu är det bara en liten dammsugning som väntar innan jag ska svida om och bege mig för en liten kvällstur på jobbet. Tiden går troligtvis väldigt fort då jag nu vant mig vid tolvtimmarspassen och ikväll endast ska avverka fem. Rätt dålig uppslutning på bullkalaset men förhoppningsvis dyker iallafall mannen in lite senare och tar dig en smakis. För nu vill jag inte vara skrytsam, men mina kanelbullar blev bland de godaste jag ätit. Ledsen mamma, men 1-0 till mig i bullbakning alltså. Men klantig som jag är så är allt redan i frysen, utan att förevigas på kort.. Så därför får ni tyvärr inte se det vackra resultatet.. Eller kanske en annan dag!

Och imorgon, imorgon blir den planerade träningen av! Det tänker jag lova mig själv. Core och Bodybalance kankse? Låter som en fin förmiddag i mina öron.

Hoppla.

Martinas mat, det är det senaste. Jag bakar bröd, det kommer bli bröd i alla dess former. Eller mest frall- och tekaksform. Jag har inte alls lyckats hålla mig till recepten, så allt är precis i sin ordning. Nu ska jag även ge mig på ett klassiskt bullbak. Hur detta går återstår att se, men förhoppningsvis slutar det med fikabjudning med de vänner som är kvar på campus. Linda, är du här? Hanna? Erik? BULLAR OM NÅGRA TIMMAR!!!

Bara en liten minimalistisk paus. Min man är hemma från semestern och är värd lite uppmärksamhet mellan alla varven på jobbet. Men jag kan säga som så att jag är helt upprymd av lycka, glädje personifierad. Några timmar till på jobbet, sen är det mysmiddag med mitt hjärta.

Jag har börjat med en märklig grej, att vakna ungefär fem minuter innan mitt alarm ska ringa på morgonen. Det kvittar vilken tid det handlar om, vilken dag det är eller hur trött jag är. Men det är väl positivt, för visst känner man sig lite piggare när man får vakna själv, utan ett pip i örat?

Anyhow, igår. Det började med en lååång jobbdag som gick desto snabbare och avslutades med bio med två boende. Och det var där, på bion som jag råkade se en gammal vän från gymnasiet i folkmassan. Och eftersom det är en trevlig sådan så vände jag inte bort blicken (vilket jag allt som oftast gör när jag ser gamla bekanta som jag inte orkar dra igång en "hej vad gör du nuförtiden" konversation med, det visst du inte va?) utan petade han i sidan med mitt gigantiska paraply.

Men det slutade inte där, när vi satt på bussen hem så slog det mig att även om jag precis slutat jobba och redan varit på bio så var det ju trots allt solsken, fredag och ledig förmiddag idag - så jag och mannen i fråga styrde upp en film-och öldate för att fylla i luckorna vad vi gjort senaste året och bara njuta av lite sällskap sådär en fredag på ett halvdött campus.

Det blev en kväll över förväntan och jag påminns igen om att låta spontaniteten styra lite oftare, tack för en trevlig kväll Erik!

Men idag är också en bra dag, ännu bättre. Om jag har tur så går bilen och trafiken som jag vill och då väntas A komma hem innan nästa morgon gryr!!! Så nu blir det lite handling och pyssel till honom så all tid kan gå till att umgås när han kommer hem.. Så jäkla underbart!

Off to Willys!

..och vaknat så ska jag berätta vad jag gjort för trevligt ikväll! Jag kan avslöja att det var en spontan get together med någon och att det åter igen är konstaterat att spontant är suveränt.

Så för den som är intresserad så är det bara att återkomma efter tio sådär. Godnatt.