from good to great

That's it for today.

Huvudet har gett upp, det dunkar och protesterar mot kökets strålkastarljus. Nu börjar packningen. Känner för att resa lättare än lättast. Shoppa det jag behöver imorgon. Dock borde jag inte falla för frestelsen utan istället tänka på min fattig-student-ekonomi.


Dagen ord - Page
Och det är inte frisyren jag menar.


Gott nytt år!

In my own way.

Har precis dansat loss framför spegeln och satt lite steg till Funk-passet. På lördag väntar internutbildning med E så då gäller det att ha några ess i rockärmen. Känns just nu som jag vill ha mer mer och mer jobb och kanske kanske få till min egna lilla tid för en dansklass till hösten som jobbar lite mer som jag är van vid. Inte massa block och grejer. Men det är väl bara att köra på, dansa får jag ju iallafall! Och sen kan man ju alltid drömma lite om Funky Kids och så.. Eller nåt liknande SatsDans, då skulle tanterna få svänga på rumpan!

Nu väntar kvällssällskap i form av Görans julkuliga hemskrivning och packning inför morgondagen. Helt plötsligt var det nämligen bestämt att jag ska åka med flickorna från Småland till Göteborg och fira in det nya året där istället för hemma i skogen. Troode kanske att jag skulle fira det med någon annan men tydligen inte.. På fredag kommer livet att börja återgå till det normala och jag tar raketen hem till min älskade lägenhet igen. Det kommer bli tyst, lugnt och skönt med ändå lite ensamt nu när man vant sig vid sin gamla hönsmamma igen. Stort plus blir att komma tillbaka till träningen igen, det börjar bli riktigt långtråkigt att köra Balance-passet hemma framför tv:n. Jag vill ha träningssällskap! Och nya träningsskor.

Massage idag. Benen fick ta den värsta smällen denna gången och nu är det ännu mer strech och lite vadmassage som gäller i framtiden. Benhinneinflamation vill jag icke ha.

Dags att åter gräva sig in i den moderna nyhetsjournalistiken. I'm half way there! Återkommer med rapport när den är finnished. Idag ska det ske. Därmed basta.

Emma borstar tänderna, vi har käkat på Max. Fan vad allt är fint. En liten reunion, en Emma som inte kunde gå rakt. En bror som är roligare än roligast. En mamma som tar svängen förbi jordbron. Fan vad gött. Jag har lärt mig en massa nya ord. Så finurliga att jag inte ens minns dem nu. Festligt. Jönkan alltså. Vilken dialekt.

Godnatt.

Det är coffee-time. Big time. Förut idag var jag oförskämt pigg och glad men nu, en walk of shame och en hemresa senare det är knäck i benen och skumtomte i huvudet. Haha, men att det skulle stoppa mig en dag som denna, icke! Om ett par timmar är det Emma och jag som, tillsammans med lilla storebror och hans ständiga följeslagare, ger oss på flaskan igen. Idag väntar utgång i Sveriges Jerusalem, dock kommer det troligtvis konsumeras mer vin än vad Jönköpingsborna är vana vid. Men eftersom HV71 verkar gå mot en säker seger så kan vad som helst hända även i Jönkan. Gött mos!

Jag är en väldigt festlig människa när jag lite berusad. I vilket fall tycker jag det när jag tänker över de bedrifter som jag lyckas hinna med varje utekväll. Eftersom det är jul och jag känner mig extra snäll tänker jag bjuda på ett par godingar.

1:a plats
En vän presenterar mig för en man som jag knappt är bekant med. Han försöker presentera sig men vår konversation blev som en ofrivillig visklek. Detta eftersom jag hörde lite fel och sa bestämt "nej" och skakade på huvudet när han presenterade sig och sa sitt namn. Tre gånger.

2:a plats
Jag åkte hemifrån med hudfärgade strumpbyxor. Jag vaknade upp med svarta strumpbyxor och svarta knästrumpor.

3:e plats
Här hamnar helt enkelt hela cirkusen av logik som plötsligt uppstår i en överförfriskad Martinas hjärna.


Återkommer imorgon. Kanske med en ny lista. Vem vet. Eller så har jag nu blivit lite äldre och lite visare och lärt mig av ytterligare några misstag. Eller?

En julafton mitt ute i ingenstans i världens mysigaste hus med sötnosen W. Pappas födelsedagsfirande och tusen saker runtomkring. Släkt och familj, mat och julgodis. Kort sammanfattning av de två senaste dagarna.

Idag väntar bastubad och middag, kanske fest och utgång. Det beror på hur formen är, och om partykänslan kommer krypandes. Dock blir det rajraj imorgon så lite krut ska jag spara på. Jag har inte mycket för parken i sig men det finns trots allt en del människor som det skulle vara kul att springa på. Well, en improvisationskväll helt enkelt.

Om en dryg timme anländer mina bastugäster och om knappt två resterande middagsgäster. Sjukt nice. S, som jag inte träffat sen i somras, lord vad kul det ska bli. Några öl ska in på kylning, diverse pyssel ska fixas och kanske hinner jag springa in till kusinen och säga hej. Have fun everyone.

M

Åter till Mamma. Det är mest henne jag träffar om dagarna just nu. Man skulle lätt kunna tro att hon var alkoholist. Men det är hon inte, jag lovar. Så lugn, hon har bara en skön inställning till ett glas vin då och då. Sunt och hälsosamt har jag hört.

Klockan 16.40
Mamma - Vill du ha ett glas vin?
Jag - Nej, jag ska träna sen.

Klockan 17.15
M häller upp ett glas vin till mig.
J - Men, jag sa ju att jag skulle träna..!?
M - ..jaja, äsch. ETT glas vin gör väl inget!

Nej men visst, ett glas vin är säkert jättebra innan träning. Hon försökte ju införa det redan i lördags utan framgång men idag lyckades hon alltså. Nu förstår ni i alla fall varför jag har blivit som jag har blivit.

Gårdagen. Konversation mellan mor och dotter. En marinad ska tillredas innan ett träningspass i BodyBalance (premiär för modern) ska genomföras.

Me - Men nu glömde du ju ta upp rödvinet!
Mor - Men.. Ska man dricka vin innan..?

För en mäkta förvånad och förvirrad mor får jag snällt förklara att nej, man dricker inte vin innan man tränar BodyBalance. Dock är rödvinet en utmärkt ingrediens i marinaden.


M

Det är inte svårt att bli glad när man man får ett otippat samtal från L. Som om du läst mina tankar, och det var mer än uppskattat att få prata med dig en stund. Man vet var man har dig, det är inga konstigheter. Och det gillar jag.

Kvällen har spenderats hos M som idag kommit hem Umeå, där hon numera är bosatt för samboliv med dr. fästman och sjuksköterskestudier. Alltid lika härligt att umgås med dig, inga överflödiga förklaringar, du bara vet. Och jag vet. Vi vet att vi vet. Det är även nämnvärt att jag cyklade till Stommen ikväll, i regn och blåst gav jag mig iväg på min första cykeltur sedan augusti. Två glas rött, vinglögg och ost senare så var det värt varenda flås. Mysigt.

Det närmar sig jul, men julkänslan lyser med sin frånvaro. Det finns inte en endaste del i min kropp eller knopp som andas julstämning för tillfället. Kanske är det på grund av den uteblivna julklappshandlingen, kanske mina hektiska senaste veckor. En annan känsla som dock infunnit sig för första gången på länge är lugnet. För fösta gången på mycket länge känner jag inte av någon tristess av att befinna mig fyra mil från närmsta stad där man kan köpa sig en latte klockan åtta på morgonen. Läskigt, och jag undrar hur länge det kommer hålla i sig. Men det känns bra. Det känns bra.

M

Finncrisp och Ädelost-broccoli soppa. Sådär gott men äter mest för ätandets skull.

Konversation angående en champangefärgad vägg som ska målas beige.
Pappa rörandes i färgburken: - Vad ska det vara för färg på färgen? Den ser ju vit ut. . .
Mamma: - Ja men hon i affären sa att jag inte skulle oroa mig över att färgen var ljus i burken, den mörknar när den torkar!
P - Okej. . . Men blir detta beige så heter jag Allan. . .
Målningen påbörjas och efter att halva väggen är målad börjar mamma leta efter lappen på burken för att hitta torkningstiden.
M - OJ...! (mummlar) ..trä och metallfärg.. Det är visst fel färg! Detta är grundfärgen till dörrarna! Hahahaha!
Mamma, pappa, Storebror och jag skrattar så vi håller på att få andnöd.

Jag är hemma.

I'm getting there, sooner or later. From Good to Great. Det tål att upprepas, och numera startar min dag med att fokusera på just den tanken. Bort med skit, in med lycka. Veckan har varit BodyBalance från morgon till kväll, från tår till fingertoppar. Jag andas ut och börjar fundera på att åka hem till familjen. Känslan av att behövas och vara uppskattad började försvinna i söndags och efter igår är den för långt bort för att hitta just nu. Du, och ni, fick mig att känna mig som pesten. Som att jag genom att göra entre skulle sprida en hemsk olustkänsla hos alla och skapa dålig stämning endast genom min närvaro. Som mina andetag vore gift och mina blickar skar upp djupa sår. Öppen, chockad, sårad och nedbruten. Hur ska jag kunna rätta till någonting som jag inte förstört? Jag vägrar famla i mörker. Jag tillåter inte ens att dessa människor, som oförtjänt värmer sig i mitt hjärta, någonsin ska kunna göra om detta. Ni är ute. Blockerade. Portade. Ni kommer inte in, vad jag hyser i mitt hjärta bestämmer jag och ingen annan. Nog. Nog med timmar tänkandes och försökandes, nog med händer som räckts ut för din skull. DIn skull, inte min. För det är tydligt att det är ni, och inga andra som inte anser mig "lämplig att komma ikväll". Inte för att vara taskig skrev du, men vet du vad. Det är det värsta du gjort mot mig. Att stänga mig ute från mina vänner, mina bästa vänner som jag träffat så gott som varje dag under mer än tre år. Att ta ifrån mig detta, bara för att du kan. Även om det för er bara handlar om en kväll av årets alla 365, så handlar det för mig om att ta en ståndpunkt. Och det gjorde du klart och tydligt. Det handlar inte om mig längre. Det än ni, för det finns tydligen inget "du och hon" längre. Vi anser det inte lämpligt. Du skulle kunna få tårna avskurna och serverade till middag om hon så önskade, för du har inte längre någon egen vilja. Det handlar inte om mig. Det slutade handla om mig för längesen, men tydligen så är kan man fortfarande ställ sig frågan om det gör det för dig. Jag släpper allt det här nu, låter det flyga förbi mina tankar utan att stanna upp och reflektera över det. Tydligen har även mina närmsta vänner missuppfattat mig så gravt att även de "förstår varför jag inte är lämplig". Jag har vänt, jag har vridit, jag har synat i sömmarna. Tänkt att jag inte ska ägna det så mycket tid och kraft, men när det gäller så nära parsoner så blir känslan annorlunda, mer intensiv. Det är en hopplös känsla att inte ens ha blivit förstådd av sina närmsta, men jag släpper det nu. Det svävar förbi. Precis som jag blivit socialt exkluderad kommer jag från och med nu psykiskt exkludera dessa personer och vad det innefattar. Ord, konversationer, tankar och funderingar kring dem kommer inte att yttras, för de kommer inte stanna länge nog i mitt medvetande för att uppfattas. Det är sorgligt ibland, men det kommer bli en av de pusselbitar som saknats till Great. Ett djupt andetag, och när jag släpper ut luften rensar jag hela min kropp från detta gift.

M

Har precis kört igenom hela passet en gång och är överlycklig. Jag är tydligen expert på att vila mig i form för nu satt coachingen som en smäck och jag kunde till och med prata utan att det lät krystat i den position som jag förut tyckte var allra svårast. Man skulle kunna säga att jag gått från kind of good till good. Lite mer övning både hemma och för deltagare och jag är hemma. Jag jobbar mig fram mot great.

Närvaro mina vänner, närvaro. ♥

När klockan passerade midnatt sorterade jag papper, lappar och noteringar i högar av skräp, pärmmaterial och sånt som passar här eller där. En timma och 30 minuter senare har jag även diskat, hängt upp kläder i färgordning i garderoben, plockat i ordning i hela lägenheten och gjort om hela systemet för min förvaring i badrummet. Och jag är fortfarande inte trött. Trots att jag ska upp relativt tidigt imorgon (i alla fall jämfört med när jag brukar gå upp..) så tar jag det med ro. Jag sov länge idag och jag kommer ändå hinna sova minst 6 timmar. Plus, jag kommer känna mig mycket lugnare imorgon om allt runt omkring mig är på plats. Är lägenheten städad är jag städad. Lugn och fin.

Utbildningen i helgen gick precis som jag ville och hoppats på och jag kan numera titulera mig som BodyBalance instruktör. Imorgon sker releasen på Medley och jag kommer köra en låt, så det är relativt mycket nervositet i kroppen för tillfället. Under hela helgen har en av våra instruktörer inspirerat mig så enromt mycket. Jag säger bara det, Charlotte Althin, my God. Hennes livsfilosofi går ut på att skjuta undan allt som är "good" och bara koncentrera sig till 100 % på det som är "great". Och jag kan inte annat än hålla med om att detta är den mest fantastiska och enkla läran jag någonsin hört. Man lägger så stor tid av sitt liv på saker som man tror är 'måsten', men som man egentligen bara kan välja bort från sitt dagliga schema. På så sätt får du all tid i världen till det som du verkligen vill och brinner för. Det är hemligheten som får dig att gå . . . From Good To Great! Ta in, tänk över, praktisera.

Jag borde inte alls sitta här och skriva för tillfället. Om en dryg timme går bilen till stationen med tåget som ska ta mig till göteborg och från city ska spårvagnen föra mig till Jonis och Idis där jag ska mysa och sova för att imorgon klockan åtta återigen hoppas på en spåris för att äntligen bege mig till BB-utbildningen i Majorna. IIhh! Och ja, jag är inte färdig alltså. Ska hämta hänglåset i förrådet, packa ner en två saker till i väskan, betämma mig för vilka skor som jag tror läcker in minst vatten och äta brunch. Sen ska jag helst hinna bädda och plocka iordning och diska så att det är fint när jag kommer hem. För det är alltid mysigare att komma hem till en lägenhet som är fin. Och så ska jag inte glömma att plocka ihop dator och sladdar och den lilla presenten till Jonna. Have to go now!

Var på möte idag med alla som ska ha aerobics, step och dans på medley i vår och till hösten. Mycket trevligt att få träffa alla och jag kan avslöja så mycket som att det kommer bli ett bra utbud på passen i vår, men sjukt bra till hösten efter ombyggnaden. Berättar så snart allt är klappat och klart. . . En överraskning var att E ska lämna in våra önskemål (böner) om att få åka på Nike Convention i januari, eller rättare sagt att få ett litet bidrag till kostnaderna. Hoppas på det, även om det kommer kosta skjortan, för enligt kusinen som varit på det i flera år är aldrig sen att poängtera att det är bland årets roligaste händelse. Pluuus att man får skor och kläder och andra sponsorgrejer i överflöd. . . I wanna go!

I eftermiddags gjorde jag en god gärning. På väg hem från skolan i vintermörkret så började en tjej utan jacka följa efter mig och prata om snön och mina mysiga uggs. Förföljningspromenaden var inte alls så mysig som det låter för bruden i fråga var antingen psykiskt eller utvecklingsstörd och borde troligtvis inte alls befinna sig mitt på campus utan vinterkläder och prata med främlingar. Att hon flaxade med armarna när hon hoppade iväg från mig och lite halvt pratade med sig själv gjorde saken biff. Jag ringde farbror blå. De tackade så mycket, tog mitt nummer och tackadeochhejade. Sådärja.

Jag har precis städat halva min garderob för att låta hjärnan jobba med lite obetydliga tankar ett tag. Att städa är definitivt mitt tips för en mer ekonomisk form av terapi. Idag fick den bota min irritation över att varenda par skor jag äger klarar ungefär två minuter i svensk-slasket innan de läckt in och gjort hela förbannade fötterna genomblöta. Och inte hjälpte det att kuta runt i olika affärer i både stan och på samarkand (och i ren desperation även på maxi) för att hitta ett par vattentäta. Jag kan helt ärligt lova att jag i princip inte hade några krav alls på modell mer än att de gärna fick vara svarta, och ÄNDÅ hittar jag inga skor. Det är alltså så illa att det antingen får blir gummistövlar eller så får jag fortsätta att gå runt med våta fötter och hoppas på att våren kommer tidigt nästa år.

Bara så att ni vet.

Just nu är jag vaken för att jag väntar på att bror ska ringa. Men han ringde inte, jäkla skit. Fast i ärlighetens namn så skulle jag inte kunna sova även om jag ville. Och nu har jag varit vaken så länge att jag har blivit hungrig, igen. Men då har vi dilemmat att om jag äter så kommer jag antagligen bara bli piggare och det vore ju nästan ännu dummare. Dock finns risken att jag inte kommer somna någon gång om jag ska ligga och vara hungrig hela natten, så det vore ju trots allt dummast av allt. Mjölk igen?

Upptäcksfärd eller upptäcktsfärd? Inte vet jag och jag hoppas att fb-befolkningen inte heller gör det såvida jag stavat fel. Jag längtar efter solen. Jag vill resa bort och ligga vid havet och dicka paraplydrinkar som är alldeles för mycket frukt i för att man ska känna smaken av alkohol. Men precis just nu vill jag först och främst lyckas i helgen, BB-utbildningen. Det går före alla drömmar om solresor utan problem. Kan knappt beskriva hur skönt det kommer att bli att jobba i simhallen, äntligen något att lägga ner sin själ i. Inte för att jag inte lägger ner energi på skolan, men friskvård är ju ändå som mitt lilla kärleksbarn. I helgen sker förlösningen. På söndag är jag förhoppningsvis lika stolt som en nybliven mamma.

Jag ska anamma följande råd som jag idag fick av min chef för friskvårdsgruppen: "åk bara dit med ett öppet sinne och ta till dig så mycket du bara kan, jag lovar att det kommer att bli en intensiv men otroligt givande helg!"

It's a deal.

Det är ett stort ögonblick. Jag skickade precis iväg min livs första beställning på Ebay. Efter mycket resonerande med mig själv och mitt konto så slutade det med en foundation, en bronzer och en ny blush brush eftersom jag lyckades tappa min förra på Stallarna. Nu är det bara att hoppas på att paketet kommer fram. Och att det kommer fram snart. . . Så lovar jag att aldrig någonsin mer ta med mig i.d. produkter ut på krogen igen. Jag älskar att ge mig själv julkappar!

Jag och mjölk börjar verkligen att bonda igen. SItter i skrivande stund och halsar mellanmjölk med is istället för att laga kvällsmat. Mycket mindre tidskrävande och kallt och gott. Dock inte särskilt törstsläckande egentligen. Anyhow så började detta förhållande få glöd förra veckan då jag bestämde mig för att slopa soya-produkterna helt och köra ko-natural igen. Kroppen har inte alls protesterat och min inbillade överkänslighet var just inbillad. Det bästa med kossorna är ändå keso. Tack Sverige för produktiva kor!

Har stirrat på min sida med träningsbokningar i tio minuter. Om sju minuter är det för sent att avboka. Jag ligger i soffan, har ätit scones som blev sådär, tittat på dåliga tv-serier och blivit lite depp. Mörker, mörker och åter mörker. Men det var iallafall roligt när det sprang förbi två personer nere i motionsspåret med studsande pannlampor. Var det polis potatisgris tro? Ikväll tänker jag träna enbart för självkänslans skull. Jag ska njuta passet igenom och titta på alla stela tanter med ett leende när jag börjer min kropp i diverse gymnastiska övningar. I have something you don't, haha! Så var nu på min sida ikväll kära kropp. Idag ska jag också välja rätt kläder för rätt träning och inte ha hemska byxor som tar emot på alla håll och klistras fast mot benen när man blir varm. Gah. Och eftersom jag är frusen och ligger under en filt med en fjäderlätt förkylning så ska jag inta solariet först. Värme och hudbehandling på högsta nivå.

Upp och hoppa. Hej så länge.

Min produktiva hjärna behöver en välförtjänt vilopaus. Efter att inte ha slappnat av på hela natten och till största delen fått drivas på bränsle i form av kaffe sedan klockan åtta så är börjar det inom kort att ryka ur öronen på min om jag försöker tänka mer. Hem och powernapa.

Sammanfattning av Abalo √
Analys-Obama aka Fiske  √
Myndighetsutvärderingar   √

De Swaan to go.

Om J ser det här blir hon tokig, för vi sitter nämligen i bibblan och ska koncentrera oss. För om vi koncentrerar oss duktigt idag så kanske vi blir färdiga med hela faderittan. IDAG! Tänk vad mycket fritid vi skulle få. . . Fast om jag börjar slappna av så blir jag nog sjuk, så det är bäst att hålla sig sysselsatt.

Jag tänker beställa smink från ebay idag så om du är sugen på något så hör av dig inom kort. Man måste ju köpa sig en liten julklapp liksom.

Tjohej!

Det har varit alltför tyst på Campus alltför länge. Men idag kändes pulsen. Det är fest på Campus, åtminstone här i de lite finare kvarteren Slottsstaden. Ekonomerna har haft julsittning och mellanfestar för fullt ,och jag kan lugnt medge att jag idag är mer än avundsjuk på dem. Idag är en dag då jag önskar att jag valt att bli ekonom.

Ska jag göra familjen galen och läsa i sisådär sex år? Jag menar, om ingen annan av syskonen tänker vidareutbilda sig kan jag ju lika gärna göra det för två. Studentlife is highlife.

Ödet valde inte min sida idag. Attans. Eller så gjorde det faktiskt det, eftersom jag är totalt osminkad och naturligt (o)vacker och springer fram och tillbaks till tvättstugan i uggs som en annan avdankad Pamela.

Och föresten, det räckte med det älskvärda mottagandet jag fick av doggsy när jag kom tillbaka från tvätten förut för att smälta igen. Hund, kanske?

Okej att Geisha är en söt liten myshund, men gode värld alltså. Har hittills varit hundvakt i mindre än tre timmar och har redan gått en promenad, lekt mig trött, gosat och serverat henne middag. Det är som att vara barnvakt. Det ska hända grejer hela tiden och gnällas lite över mamma då och då. Nu har hon (äntligen) slumrat till på sin filt i min soffa men vi får väl se hur länge det håller i sig. Visst tycker jag om hundar, men det krävdes alltså att jag var hundvakt i tre timmar för att inse att jag aldrig kommer att bli hundägare. Och hunden i fråga är inte ens det minsta jobbig. Hon är snäll som en filbunke. Well, hoppas julfesten är trevlig E. En överraskning väntar när du kommer hem inatt, din hund! Och bara för att klargöra, jag tycker visst om hundar. Andras hundar.

Inflyttningsfest hos J inne i staaan igår. Kul att träffa såna där människor som inte bor på campus och faktiskt jobbar och har ett liv här i Växjö. Vågade mig dock inte ut på krogarna i centrum denna kväll utan det får bli nästa gång. Tillbaka till campus egna lilla bubbla..

Fan, halsen alltså. Kanske känner jag av den för att jag är så nervös över att bli sjuk? Paraniod. Idag blir det träning iaf, imorgon vet jag om det var precis vad jag behövde eller om det var det dummaste jag kunde göra. Jag tror på det förstnämnda.

Plugga. Do it now.

håll i hatten. Jag freestylar.

I'm working my ass off today. Eller det är inte till 100% sant, jag dricker lite te samtidigt och är nervös för att den lilla lilla kittlingen i gomen ska sätta sig i halsen och göra ont. Inte nu, inte idag, inte denna veckan. Gode värld, inte precis just nu, veckan då min utbildning är. Tumhållning.

Målet idag är ett A4. Rimliga delmål har jag hört är det bästa så jag ska prova på det tänkte jag. Ingen träning idag på grund av rädslan för halsont så desto mer tid till plugg. Försöker också lära mig att inte stressa upp mig över uppgifter som jag lätt kommer hinna göra klart. Stressen ska jag från och med idag endast använda då jag verkligen sitter i skiten, inte när jag har 4 hela dagar att skriva några fjuttiga sidor. Och jag kan ju boken jag ska använda mig av, nu ska jag bara omvandla och tillämpa kalaset så att det passar in i min analys.

Tråkigt för dig kanske, men jag behövde ett private-pep-talk.

Efter ett samtal från bästaste C så slutade den lite långtråkiga fredagsaftonen i tp-kamp och ett glas rött. Sofistikerat värre, eller vad säger du C? Killar alltså, de går inte av för hackor (mycket märkligt ordspråk för övrigt).

Har precis avslutat en mycket märklig msn-konversation med en man som jag lärde känna på Kos förra sommaren. Eller trodde mig känna, om jag ska avslöja hela sanningen. Kan tänka mig att skriva en rad till mannen i fråga imorgon, då han troligtvis befinner sig i ett mer nyktert tillstånd och få klarhet i mystiken. Nyfiken kan man ju inte rå för att man är, men i det här fallet är det nog dock bäst att inte rota mer än nödvändigt. Jag tror att jag förstår så mycket som jag behöver förstå.

Det blev en sen natt, eller tidig morgon om så önskas och träning imorgon förmiddag borde nog avbokas. Kanske får det bli löpning istället, när jag känner mig färdigjobbad med analysen för imorgon. Kvällstid blir det möjligen en sväng in till stan för att socialisera på en inflyttningsfest. Bra, nu vet jag vad jag ska göra imorgon.

Natten.

Fredag. Soffa. Filt. Kuddar. Tv. Dator. Plugg. Msn-konversation med min lika uttråkade bror. Mätt. Iordningplockat.

Men jag har inget fredagsgodis.

En sida skriven, men när jag tittar på den med nya ögon imorgon kommer jag antagligen tycka att den är lite för informativ. Bara till att gräva djupare när jag tar tag i det imorgon och kritisera Obama lite mer. Kanske hitta mer om hur han förskönar och idealiserar?

Tomatsoppa ikväll, bestämt. Muffinsbak, bestämt. Gossip Girl, bestämt. Du är vad du äter, bestämt. Städa, i mån av tid som det så vackert heter.

Har snart spenderat fem timmar i bibblan, men än är det många timmar kvar. Eller iallafall två. Sen ska jag iväg och storhandla, min frys är lite dåligt utfylld och mitt kylskåp är i det närmsta tomt.

Har hunnit med att vara lite sur en stund idag med. För ni vet väl att det är så mycket lättare att skylla på andra än att erkänna sina egna misstag? Sureheten varade dock bara i fem minuter sådär. Sorry love. MEN, allt känns sedan en timma tillbaka mycket lättare och det lilla problemet kommer att ordna sig imorgon. Jag har hittat ett objekt för min och J:s textanalys. Obamas vinnartal. Det är underbart och kommer därför vara svårt att kritisera men jag ska göra ett helhjärtat försök. Det var inte långt ifrån att tårarna började spruta när jag satt här och läste igenom det ord för ord. Det är som poesi i sin vackraste och renaste form. Jag hoppas också att J kommer att bli nöjd med mitt jobb, för numera är det hon som är skrivdrottning i vår duo (som jag trodde mig vara förut, haha). Jag är lyckligt lottad som får dela uppgifter med denna dam (jag fjäskar absolut inte för att jag vill att hon ska komma hem snart och bjuda på bak, kaffe och pratsällskap).

Later. Back to Obama, my man!