from good to great

Det är inte svårt att bli glad när man man får ett otippat samtal från L. Som om du läst mina tankar, och det var mer än uppskattat att få prata med dig en stund. Man vet var man har dig, det är inga konstigheter. Och det gillar jag.

Kvällen har spenderats hos M som idag kommit hem Umeå, där hon numera är bosatt för samboliv med dr. fästman och sjuksköterskestudier. Alltid lika härligt att umgås med dig, inga överflödiga förklaringar, du bara vet. Och jag vet. Vi vet att vi vet. Det är även nämnvärt att jag cyklade till Stommen ikväll, i regn och blåst gav jag mig iväg på min första cykeltur sedan augusti. Två glas rött, vinglögg och ost senare så var det värt varenda flås. Mysigt.

Det närmar sig jul, men julkänslan lyser med sin frånvaro. Det finns inte en endaste del i min kropp eller knopp som andas julstämning för tillfället. Kanske är det på grund av den uteblivna julklappshandlingen, kanske mina hektiska senaste veckor. En annan känsla som dock infunnit sig för första gången på länge är lugnet. För fösta gången på mycket länge känner jag inte av någon tristess av att befinna mig fyra mil från närmsta stad där man kan köpa sig en latte klockan åtta på morgonen. Läskigt, och jag undrar hur länge det kommer hålla i sig. Men det känns bra. Det känns bra.

M