from good to great

Varför sjunger ingen Robyns låtar på Idol?

Tiden är kommer för höstens finaste sittning, Novembergalan. Vi ska köra föra traditionen med lunch och mys vidare, så eftr ett någon gång väntar jag Josefin, Martina och Maja. Josse har bjudit till lunch i min lägenhet så då är det bara att hänga på, men städa fick jag tydligen göra själv. Har haft afro nu på morgonen och är alldeles för trött för att få fram nåt vettig. Men sum of the kardemum, jag hoppas på en riktigt nice kalaskväll. Så här kul hade jag förra året..

Meet me halfway.. Oooooo!!!

Det är så mycket fredag idag! Inspirationen flödar och diskussionen är så jäkla på gång! Jag har så mycket träningsvärk i brösten att det gör ont när jag går och de liksom oundvikligt rör sig lite upp och ner, men vad fint att det känns att jag gjort nåt vettigt! Afron igår gick över förväntan efter omständigheterna med rumpsittande i en vecka. Nu ska jag äta lurre med Jenny och snacka så mycket skit, hoho! Eftermiddagen går till en mindre shoppingrunda inför den kommande Novembergalan som äger rum zu morgen! Det kommer bli en härlig avslutning på veckan, jag känner´t! En lussefika på söndag för att runda av?

Hoj!

Det är natt i min hjärna. Kolsvart, luddigt, svävande och drömmande. Jag ser i kors, drömmer om lediga dagar och soliga mornar. Det är b-uppsats i Växjö, dagarna är långa och intensiva. En rapport ska skrivas från scratch på sju ynka arbetsdagar och produktionen är långsam, men snabb och mer eller mindre problemfri. Är det så här alla andra studenter har det året runt, dagar som spenderas mellan åtta och sjutton i universitetsbiblioteket. Press som är påtaglig och ostrukturering från ansvariga lärare som försvårar planeringen. Är det så här det känns för resterande studenter, de som inte valde Informatörsprogrammet? I så fall har jag valt rätt. Tidspress vid rapportskrivning är inget jag föredrar, jag vill ha dagar långa att linda in mina stavelser i vackra formuleringar.

Nu är jag trött. Börjar gråta om jag stöter på minsta hinder mer idag och vill bara gå hem till en varm kram. Lyckligtvis kan jag gå hem gott samvete och så fort jag fått träna BP för underbara Linda så får jag den där kramen.

Är det inte fantastiskt?

Ledsen Sara, men jag vet inte om ditt önskemål om mer bilder på bloggen kommer att uppfyllas. problemet är a. jag har ingen kamera, mobilen funkar sådär, enorm krångligt att lägga över till datorn. b. när jag väl har en kamera är jag dålig på att föreviga dagar och händelser. c. man ska ju lyssna till sina läsares önskemål så, kanske borde rycka upp mig?

Inte idag i vilket fall, nu ska jag äta hemmagjord pizza, dega i soffan och glo på något så meningstorftigt som Gossip Girl. En helvetesvecka med rapportskrivning och jobb väntar, jag passar på att njuta av lugnet de få timmar som är kvar.. Ses om en vecka eller nåt!

Men lycklig är jag!!!

Godiset var ju slut långt innan jag var hemma och tog kort på mina fina presenter!!! Och skålen stod i disken.

Men gott var det. Och fin var den. Tack. Igen.

Kalasbyxorna är på, ska strax iväg och fira Sandra. Lyssnar på Hide away och tänker på Josefin. Jag undrar om hon har övat, hon ska ha privat spelning mig på min födelsedag. Hon tror kanske att jag skojade när jag önskade mig det för mångamånga veckor sen, men det gjorde jag inte. För jag började gråta när hon sjöng den, inte över det jag egentligen var ledsen över utan för att det var så vackert och rakt-in-i-hjärtat. Jag håller inte med P, du är mer än sådär bra att du kan spela på revyer och vara lite entertainer. Du kan visst spela in din egen skiva och försörja dig på det om skulle vilja.

Jag skulle köpa din skiva iallafall. Och nu ska jag göra ett sista försök att gå i dina stövlar. Det var allt. Hej.

Hur vågar jag vara en gnällis egentligen?

Helg var det nyss, kalas, presenter och julbord. Passet klarade jag ut även om ljudanläggningen var på lite lurigt humör. Förkylningen hänger kvar och bli bestämt värre, skithög också, jag hinner inte bli sjuk helt enkelt. Så lite gnällis tänker jag vara ändå.

Kodningen är klar för idag. Huvudet bultar och bankar. Maten smakade ingenting. Är sugen på pepparkakor. Vill en hemlig sak. Vill bli ompysslad och bortskämd av mamma, alternativt någon annan som finns i närheten. Jag vill bli bjuden på fika hemma hos mig själv. Jag vill ligga under en varm filt och titta på film. Jag vill vara klar med alla uppgifter i vår gigantiska kurs. Jag vill vara ledig. Jag vill ha tid att ligga i soffan och vara sjuk.

Snälla, jag vill bara ha lite tid. Det enda man inte kan få mer av. Varför vill man alltid ha det man inte kan få?

och visst var det fredag den trettonde igår.

Halvsover, känner mig tjock i halsen och snorar lite, tänker på USA-ansökan "kanske skulle jag skrivit under motivationsbrevet också? Fan."
Panikvaknar helt, tänker skräckslaget "helvete!! jag skrev ju inte under ansökan heller!!!"

Så, jag har skickat in en ansökan i tid, men utan underskrift och glömt alla kryss som skulle kryssas i efter utskriften. Heja. Alexander påstår dock att man kan posta brev idag också, för de tömmer alla dagar, vilket jag inte fattat. Så jag kommer ändå hinna få min jävla poststämpel innan den femtonde. Som är imorgon.

Men nu ska jag då kuta ner och möta mannen på kontorer, igen, för en ny utskrift, nytt brev, innehållandes ansökan MED påskrift, sen till posten. Detta om jag nu lyckas öppna hans förbannade portfölj som är barnlås på, så det är omöjligt att komma in i den och få med sig hans dator. Som såklart måste med för att kunna skriva ut.

Denna dag har börjat fantastiskt!!! Delar av den i alla fall. Resterande kommer bli kaos, jag ska hem och fira mig själv, mamma och svägerska. Alla fyller vi år, yieho. Nån kom på den briljanta idén med julbord, vet inte var det kom ifrån men tydligen blir det så.

Dags att tagga till. Det är ju helg, och imorgon ska jag vara bäst. Ont i halsen eller ej.

Kul att alla simmisar är så tråkga. Åtta som dök upp på föreläsningen (inklusive en styck sexveckors bebis som nästan kräktes på mitt ben), femton som gick på gratis förhandsvisning av 2012, noll som hänkade på after work. Och som om det inte vore nog, var vi (alexander och jag, de två tappra och törstiga) tvungen att gå hem efter en cider på Harrys eftersom bordet sedan var resarverat. I ren besvikelse handlades det flottig pizza och sötsliskigt godis på vägen hem, vilket tänktes konsumeras i soffan tillsammans med cola och Idol. Men kul, kul att fyran inte fungerar, alls, överhuvudtaget. Så här sitter jag nu, mätt och slö med datorn i knät och glor på Morden i Midsomer istället. Alexander har redan somnat och godispåsen står oöppnad i köket.

Trevlig fredag för fan.

Har officiellt äckel-svårt att få någonting gjort. Nu är ansökan skickad på utskrift, men jag har ingen ro ändå. Kanske ska ta en varm dusch, försöka skaka av allt som inte är nödvändigt att tänka på. Göra ett plugg-ryck innan föreläsning, bio och afterwork med simmis. Mmm.

kommer innebära middag och avtackning tillsammans med KomMedia på Akropolis! Jag sitter och förbereder mig genom att vina lite hemma hos Alexander. Mycket lägligt att han bor två minuter från restaurangen.

Det är dock en sak som tynger mig. jag vet om något, som jag inte får berätta. Någon har berättat en hemlighet för mig. E n  h e m l i g h e t! Och nu måste jag hålla den för mig själv. Inte prata om den med någon annan än hemlighetshållaren på flera dagar. Kanske veckor eller månader om hemlighetsmakaren får bestämma.

AAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Om en taktik inte fungerar så måste man lämligtvis ersätta den med en annan. Således kommer jag att söka fem, alternativt sex, amerikanska universitet någorlunda på måfå och sedan skicka in min ansökan utan vidare eftertanke. Eftertanke leder endast till beslutsångest, som leder till obeslutsamhet, som leder till osäkerhet, som slutar i pannkaka.

Och för er som undrar "Vad fan hände? SKulle inte du för allt i världen stanna kvar i trygga Sverige och plugga/praktisera nästa höst?", jag har uppenbarligen ändrat mig. För tillfället verar det som en bättre idé att dra iväg till ett land far, far away och jag resonerar som så att Europa kan jag åka till närsomhelst. USA och dess kultur kommer jag dock inte få uppleva på ett likande sätt om jag inte sätter röven i en flygplansstol nästa år och tar chansen att plugga vid ett amerikanst universitet. How american can it get, liksom. Fyra, fem månader upplevelse och plugg - det är nog vad jag skulle behöva. Jag är inte riktigt vuxen än, jag har fortfarande den ungas legitimitet att göra det som känns bäst, och inte alltid vad som i slutändan är bäst.

Summan av kardemumman är att för att undvika en komplett pannkaka (då jag inte riktigt förberett mig på att jag ens skulle söka till USA) så kommer jag nöja mig med en sorts kasta-pil-teknik istället för smarthets-taktik. Spontana reaktioner på det? Det är idiotiskt att inte sätta Californien som första val så, bam, där har vi ettan. Jag jobbar vidare med namn som är möjliga att uttala, bam, Connecticut struket. Religöst, nej tack, bam så var tre universitet till strukna.

Och innan denna urvalsprocess ens började så bestämde jag mig för att inte ens ha med ISEP på min lista, eller möjligtvis som sista val. Varför? Jo, för vet jag redan innan jul var jag kommer hamna så blir beslutet ja/nej ett snäpp lättare. Att gå runt och vara oviss till april känns icke som min kopp te.

SÅ. Nu kör vi.

Jag behöver ett par timmar till idag, var kan man köpa det? Jag skulle behöva en till att tvätta, en till att tänka, en till att läsa kriskommunikation, en till att laga mat, en till att äta mat med de jag bjudit hit, en till att softa, socialisera och diska efter maten, en till att skriva om budskap i hemtentan, en till att skriva klart gamla hemtentan, en till att leta kurser genom isep, en till att öva lite bb, en till att... men vänta nu. Om jag prioriterar och bara tar de sju viktigaste sakerna så är jag ju klar till typ elva. Det är ju överkomligt.

Jag har inte tid med att blogga!!!

Mamma fyllde år igår och jag glömde ringa. Det var fars dag igår och jag glömde ringa. Heja. Men till mitt försvar hör att jag redan firat båda två dagen innan, och ännu en gång innan det faktiskt. Men förlåt. (och mamma, jag tänkte skicka när jag kom på det igår vid 22.30, men, då sover ju du! och eftersom jag är rätt snäll så ville jag inte väcka dig.)

Anyhow, dåligt. Jag skäms.

Betar mig igenom ännu en dag i effektivitetens tecken! Känner mig stolt och duktig, veckans tentaresultat har gett mig en stor dos av mirakelmeducinen: att tro på sig själv. Så, nu skriver jag så fingrarna glöder, läser till ögonen står i kors och instruerar pass bättre än aldrig förr.

Som belöning efter dagens mycket lyckade gruppintervju åker jag med Jenny till stan för att ta en fika med henne och en kille som jag aldrig har träffat. Men om Jenny tycker han är en duglig vän så kommer troligtvis jag att tycka det också, jag är inte särskilt orolig.

Och så ska jag prova stövlar. Lårhöga stövlar. Och kanske en topp. Sen blir det en kortis med bodypump. Det känns som en bra fredag!

Denna dagen kommer gå till historien, och den är inte ens slut än! Jag har fortfarande inte gett upp pluggandet, efter att ha varit vaken i tio timmar, och kommer troligvis ha gjort än mer innan jag släcker ögonen för idag. Ett par timmar har gått till relativt meningslös föreläsning, en till mat och nu kommer jag fortsätta dagen med två timmars träning bestående av afro och bodybalance. Det fina i det hela är att inget av passen kommer hållas av mig personligen, utan jag kommer alltså få njuta två långa timmar. MUMMA! Efter det ska det handlas något gott och uppiggande på Willys innan jag ska mysa till det i soffan med plugget igen. Egentligen hade jag vigt kvällen åt SATC och choklad men jag är taggad att bli klar med den där efterhängsna tentan. Sammanlagt återstår det ungefär två sidor med rättning och fixing och sen är skiten klar!

Denna dag alltså! Denna och igår! Lovely!

Väckt 05:15 av en man som skulle till flygplatsen. Ingen idé att somna om när jag väl var hemma tänkte jag. Mysfrulle och tända ljus i sällskap med slösurf. Och sedan hände det oväntade; jag plockade fram den gamla hemtentan som inom de närmsta två månaderna bör göras klar och sitter nu och skriver för fullt. Snart är nog nästan hälften av kompletteringen klar, visst är det tråkigt som skit men det måste onekligen göras ändå. Med mina upplyftande besked igår fick jag vind i ryggen så nu jävlar ska skiten bli klar. Kanske helgens mission för att kunna ha ett fridfullt liv utan påhäng sedan?

God morgon!

Det är svårt att vara mer nöjd än vad jag är nu.

Palmans hemtenta i Politisk Kommunikation 7.5hp: VG, och värmande kommentarer.

"Grattis! Du har klarat Academys tenta. 70% krävs för godkänt. Du fick 55/78 rätt = 70%"
Jag gillar såna mail. Tack.

Jag har en så jäkla skitdum fråga på lager. Haha! I klass med russin och nötkött och pinjenötterna i pesto.

Har för övrigt haft en produktiv dag med Josefin, fört mitt första videosamtal med min man och fått ont i magen ännu en gång av maten som jag förut fick just magont av. Smart!

Laleh är bra.

Josefin lämnade precis min mysiga koja med tända ljus och mums-bums-te-doft. Jag har pluggat hela dagen, mellan städ och pyssel och mat. Vi har pluggat halva dagen, mellan prat, mera mat och färg-salong-lek. Nu är frågan om jag orkar ta mig upp ur min mysiga soffa som omgett mig hela dagen, för att hämta boken och göra min läxa - läsa om budskapet i tillämpad kommunikationsboken. Jag tror inte att jag känner för det, men då borde jag istället uttnyttja tiden till något roligt kan jag tycka. Problemet är bara att jag inte är riktigt säker på vad som är kul att göra längre. Jag vet inte riktigt varför det känns så, men någonstans tappade jag bort vad som jag tycker är riktigt sjukt jäkla kul att göra. Kan jag inte ha kul längre, har jag glömt hur man gör eller roas jag helt enkelt inte av någonting längre? Att jag ska ha afro ikväll är till exempel inte jättekul, visst är det okej kul, men mest för att det känns bra efteråt. Så, när inte ens träningen känns som världens roligaste längre vad är då roligt? Kan någon hjälpa mig att hitta roliga saker som är sådär jättekul, snälla. Josefin, du är en kul person som tänker på det mest otänkbara, ge mig ett tips. Linda, du är en komplett vild och galen person som verkar ha kul mesta tiden, har du nåt förslag? Någon annan som känner sig manad att ge mig en bra idé till en rolig grej? Vad är kul? Film? Åka bort? Spela spel? Ha ledigt? Spontanitet? Galenskap?

Okej, jag berättar väl då. Grejen är att jag måste säga en sak, för att kunna säga en annan. JA, jag och Josefin åt pizza till middag ikväll,men bara för att vi skulle dela och kände oss duktiga efter tvättning och plugging. Men nu till saken, på pizzerian här på campus gjorde vi den sjukaste upptäckten. Människorna, pizzabagarfamiljen, har mage att stå och ta betalt för att man tar med pizza-jäveln hem!?!? Fem kronor skulle de ha, för en KARTONG!? Här besparar vi dem vatten och el, i och med att de slipper diska. Vi besparar dem slitage, i och med att vi inte sitter på deras stolar vid deras bord och äter. Vi besparar dem tid av samma anledning, samt att de slipper städa efter oss. Vi besparar dem till och med plats som de istället kan använda till andra betalande kunder som vill äta just där. Men ÄNDÅ har de mage att ta betalt för avhämtningspizza!! Det är det sjukaste jag har varit med om på länge. Mindre, det är vad man brukar få betala för att ta sitt pick och pack och käka och slabba hemma. Men icke. De tar ändå 70 spänn kontant, som jag måste gå och ta ut, för pizzan, 5 för kartongen, glömmer tomaten och ger oss heller ingen pizzasallad. Tack så jättemycket för den underbara servicen.

Från och med nu bojkottar vi Josef's pizzeria på campus.

Jag hatar datorer idag. 2998:- och 3495:- där och lite 3999:- där. 8 h batteritid på den och 6 h på den andra. Minne hit och minne dit. Windows xp och 7 och hit och jävla dit. Fan.

Jag vill inte ha nån mini dator längre. Skithög.