Saturday Night Live.
Der regnar, blåsten piskar i ansiktet och det är becksvart fast att klockan bara är strax efter sju. Vi är på väg till Sunil för en mysig middag och kanske en liten runda poker. Manligt, jag vet, men jobbar vi inte på att sudda ut alla tydliga gränser? Som vanligt är det kaos,
"Ska ni oxå äta?" undrar Emma och bannar Linus för hans fövirrande svar
"Det blir kyckling!" får vi snart veta
"Men jag är allergisk mot kyckling.." säger Simon och ser lite nedslagen ut när alla visar sig förvånade. Här snackar vi pojkar (jag och Emma är oskyldigt ovetande) som har varit vänner med honom sen barnsben och inte vet att han är allergisk. Lyckat.
Men som tur var så var vi ju faktiskt hemma hos familjen Boberg, familjen med mastordont-kylskåpet som är rustat för svält i flera deccenier, så vi lyckades rota fram både det ena och det andra. Simon serverades en alldeles uuutsökt Hawaiipizza med räkor, vi andra kyckling alá Emma och pasta alá Linus. Dessutom bjöds det på diverse kex och ostar, dippar och grönsaker. Så, ingen större skada skedd trots allt.
Kvällen fortskred och diverse disskussioner och dåliga skämt avhandlades samtidigt som pantningspengen bara ökade på diskbänken. Vi hann faktiskt med den där pokern också, men självklart så var det den allra färskaste nybörjaren som vann - man blir ju skogstokig.
I sann kompisanda låg vi sedan på hög och tittade (eller tittade är kanske ett för lite för starkt ord, men ja) på Scary Movie 2 för att sedan bege oss ut i stormen för att smaska hamburgare hos greken. Till Anderstorp gick väl bra men hem däremot, det gick mindre bra kan jag väl påstå. Here we go again.
Bilen startade inte. Niklas är halvt förtvivlad och Simon bara skrattar, han hade nämligen en mycket annorlunda fylla som gick ut på att han var totalt oförmögen att sluta skratta. Det var helt sjukt. Jag har aldrig hört någon skratta så mycket, så fyllt av glädje och så ofattbart länge. Det pågick ända till Niklas pappa kom och hämtade oss stackare, som för övrigt kände oss mucho stupid som jagat upp honom mitt i natten.
Hem kom vi till slut. Klockan tre. Men här vänder turen en aning, för jag gjorde nämligen en Kina - klockan var ju bara två! Och helt plötsligt fick jag en timma extra skönhetssömn.. Ahh..
Tonight is Chineesfoodnight with Lollo and Jessica. Hastalavista!
Nötskal och nötter.
Jag vaknade ovanligt tidigt utan att ha behövt plågas av kanske det mest hemska ljudet du kan tänka dig - en väckarklockas pipande (eller nuförtiden spelande och sjungande). Det var en överraskning i sig men när jag ringde och skulle panikboka en tid till solariet och faktiskt fick en tid när jag ville och kunde, då började leendet sprida sig på läpparna. Strax efter det, när jag kom ut till Daniels bil kom jag plötsligt på det, Gode värld, den startade ju inte förra gången jag skulle ha den. Hur skulle nu detta gå, jag hade varken tid eller lust att slänga mig på cykel och skynda ut i regnrusket. Men när jag vrider om nyckeln, tror ni inte att bilen startar - precis som om den aldrig har gjort annat än räddat unga damer i nöd? Det var nu jag började undra vad jag hade gjort för att förtjäna detta,
1) hade jag gått i sömnen och skickat in alla mina besparingar till välgörande ändamål?
2) hade det blivit fel på plus och minuslistorna som Han eller Hon där uppe - eller nere, jag vet inte var de håller till, de där övernaturliga typerna - för som lite underlagsstatisk för utdelning av tur och otur?
3) eller drömde jag helt enkelt?
Jag kom fram till att det mest troliga var alternativ nummer två. Varför undrar ni kanske?
Jo, jag närmar mig korsningen in mot Konsum när en cyklist ska passera övergångsstället och laglydig som jag är stannar jag till för att inte köra över den stackars ungen. Men detta kom att bli något som jag fick ångra bittert, eftersom när jag sedan skulle smyga iväg igen så var det något som inte stod rätt till, så mycket förstod jag. Bilf*n bara hostade och hoppade för att sedan stendö, mitt i korsningen. En mindre kö av bilar började torna upp sig bakom mig och där stod jag, vred om nyckeln för allt jag var värd och de tykiga skrothögen bara hostar, knappt det. Det var väl ungefär nu jag inte längre tvivlade på att det var alternativ två som var det rätta, men nu hade de tydligen rett ut problemen i plus och minuslistorna.
Alla bilförare är inte heller av det smartaste slaget har jag upptäckt.
Är man en nöt så är man bara en aning trögfattad och står bakom och tittar en bra stund innan man kör om - vilket faktiskt inte alls var någon omöjlighet då man lätt kunde köra om mig på båda sidor och det inte kom särskilt mycket mötande heller - och självklart tittar man in i bilrutan för att se om man kände igen den där stackaren som stod där mitt i korsningen och ler lite medlidsamt, men för all del, stanna absolut inte och erbjud hjälp!
Ett nötskal däremot är oftast väldigt tom innanför pannbenet som namnet avslöjar och stannar bara till bakom dig för att tuta x antal gånger, titta surt och sedan hånflina alternativt skratta när de till slut kommer på att jag kanske inte står där mitt i gatan med varningsblinkis för att jag tycker det är så fruktansvärt och hysteriskt roligt, utan för att jag kanske - bara kanske - gör det för att jag faktiskt inte kan flytta på skrället!, Och då, då åker de förbi, med hånflinet ända upp till öronen.
Detta var min story of the day, kan väl berätta att det slutade lyckligt trots allt och att den förbannade bilen nu står hos pappa för service alternativt skrot. Det sistnämnda var mitt förslag men konstigt nog verkade ingen nappa på det.
By the way så var helgen desto bättre trots allt. Gustav af Sjöberg var hemma och hälsade på - stal min pojkvän så jag fick titta på Idol all by myself (nej, jag har inga vänner) - vilket ändå var mycket trevligt. Pojkvännen fick jag ändå tillbaka och det firade vi med en tripp till Jönköping och Kinnarps Arena där vi fick se en match som heter duga. Det var så sjukt spännande att jag höll på att hoppa av stolen cirka sju gånger och springa på toaletten i varje periodpaus. Men det var det ta mig sjutton värt för visst vann dom, mina små darlingar. Kvällen bjöd på god mat och trevligt sällskap i form av en styck Daniel, en Gustav, en Emma, en Linus, en Niklas och en Simon. Kvällens trevligheter och andra mindre roliga händelser nattetid är dock ett kapitel för sig. So long!
Go HV71!
Stormen Sally
Uppdaterade mitt nyhetsvetande idag och fick veta att det tydligen ska dra in en storm över lilla Sverige.
Här gäller det att inte ligga på latsidan om man ska hänga med förstår jag. Men hur kan man ens komma på tanken att kalla den Sally? I för sig så går det alldeles utmärkt för min del eftersom just det här noga utvalda namnet endast uppbringar tankar av den negativa kvalisorten -jag har helt enkelt aldrig träffat någon som heter Sally och samtidigt är möjlig att över huvud taget tycka om, sad but true-
Hur som helst, det hade ju faktiskt varit trevligt om den hette något mysigare, så att man kunde tänka tillbaka på den här stormen som något mysigt. Den kunde kanske heta Ingalill, Margit eller kanske till och med Gun -för vad jag har förstått så ska det tydligen vara ett namn av det mer tantiga* slaget, rätta mig om jag har fel-
*Ja Kina, alla ska vi bli tant någon gång - because I say so. Och föresten har jag faktiskt hört på P4 att 'tant' är faktiskt ett ej åldersbaserat unisex-begrepp, och hon borde veta hon som sa det, för hon har nämligen skrivit en hel bok om ämnet.
Tillbaka till stormen. Gudrun var ju faktiskt ett ganska passande namn, men inte så kul för alla som faktiskt heter Gudrun här i världen. Numerna är ju detta namn inget annat än regn, busiga vindar och förödelse. Och föresten, vem är det som sitter i vädertoppen där uppe egentligen? Hur snällt är det på en skala att skicka ut en ny storm innan vi ens har hunnit städa upp efter den andra ni slängde ut, utan förvarning, när jag faktiskt skulle på bio? Ta dig en tankeställare hörru.
För övrigt börjar jag redan känna mig som hemma här efter ett varmt välkomnande av China. Har börjat minnas hur kul det är att skriva. Alltså skriva, inte tvångsmässigt mata ut sju A4 om absolut ingenting på beställning som en himla skrivmaskin. Här kan jag skriva vad jag vill, and I like it a lot.
Avsaknaden av nattsömn börjar sätta sina spår lite här och där har jag noterat efter diverse felsägningar, grytlappar i kylskåpet och telefoner i garderoben. Denna så ouppskattade och för många självklara nattsömn kommer inte helt omöjligt driva mig till vansinne någon gång innan jul sådär, om det fortsätter så här. Men hey, tänk vad allmänbildad jag blir av alla böcker jag hinner läsa och alla CBS 60 minutes som jag kan se mitt i mörkaste höstnatten.
Just nu är det hetaste ämnet den eventuella resan till Italien. Min sol i höstregnet! Tänk att få åka iväg.. Herregud vad skönt, bara göra nåt oväntat och ovardagligt. Kina - here I come!
Nu måste jag nog återvända till verkligheten dock, en gigantisk pappershög hos pappsen väntar på att bli klar och jag antar att den inte försvinner av sig själv tyvärr. Efter det tror jag att jag förtjänar en liten belöning i form av cancerframkallande solljus, feak it til you make it - hej solarium!
Over and out
Jag!
Efter regn kommer solsken
Jo just det ja, jag är ju relativt ny här i branschen så ni får väl ha lite överseende med hur det går till här på bloggen.. Men kände att det gäller ju att hänga med i svängarna här och för att få kontakt med alla gamla polare -det låter som vi tog studenten för 10 år sedan- så är det tydligen blogga som gäller.
Idag är alltså dagen efter regnet, den som vi alla gillar lite mer och blir mycket gladare av, solskensdagen! För tillfället sitter jag under tak och inburad mellan väggar för smidighetens skull (kände inte direkt för att åka fyra mil för att köpa förlängningssladdar så jag kunde sitta ute, men kanske vore det nåt att tänka på) och försöker alltså skola mig själv i bloggande.
Såg även världens troligen sötaste tant idag som överraskande nog är släkt med gissa vem - mig och då kände jag mig betydligt lugnare över den framtid som kommer, vare sig man vill eller ej. Tant ska vi alla bli så lika bra att bli en hurtbullig och söt sådan och nu vet jag ju vad jag har att brås på. Thank you.
Här skulle man ju i för sig kunna sitta och skriva om all världens onödiga, otroligt viktiga, intressanta och inte lika intressanta ting i en mindre evighet men jag känner att jag har en del annat att pyssla med innan dagen är slut, så tack o hej för idag - kommer tillbaka imorn för mer övning.
Ah! Se upp för gamen! Alltså den som kommer med bamsekramen..
Sådär ja, nu har vi lagt humorribban med.. :)