Nötskal och nötter.
Idag var nog den mest oturliga, överraskande och pinsamma dagen på mycket, mycket länge.
Jag vaknade ovanligt tidigt utan att ha behövt plågas av kanske det mest hemska ljudet du kan tänka dig - en väckarklockas pipande (eller nuförtiden spelande och sjungande). Det var en överraskning i sig men när jag ringde och skulle panikboka en tid till solariet och faktiskt fick en tid när jag ville och kunde, då började leendet sprida sig på läpparna. Strax efter det, när jag kom ut till Daniels bil kom jag plötsligt på det, Gode värld, den startade ju inte förra gången jag skulle ha den. Hur skulle nu detta gå, jag hade varken tid eller lust att slänga mig på cykel och skynda ut i regnrusket. Men när jag vrider om nyckeln, tror ni inte att bilen startar - precis som om den aldrig har gjort annat än räddat unga damer i nöd? Det var nu jag började undra vad jag hade gjort för att förtjäna detta,
1) hade jag gått i sömnen och skickat in alla mina besparingar till välgörande ändamål?
2) hade det blivit fel på plus och minuslistorna som Han eller Hon där uppe - eller nere, jag vet inte var de håller till, de där övernaturliga typerna - för som lite underlagsstatisk för utdelning av tur och otur?
3) eller drömde jag helt enkelt?
Jag kom fram till att det mest troliga var alternativ nummer två. Varför undrar ni kanske?
Jo, jag närmar mig korsningen in mot Konsum när en cyklist ska passera övergångsstället och laglydig som jag är stannar jag till för att inte köra över den stackars ungen. Men detta kom att bli något som jag fick ångra bittert, eftersom när jag sedan skulle smyga iväg igen så var det något som inte stod rätt till, så mycket förstod jag. Bilf*n bara hostade och hoppade för att sedan stendö, mitt i korsningen. En mindre kö av bilar började torna upp sig bakom mig och där stod jag, vred om nyckeln för allt jag var värd och de tykiga skrothögen bara hostar, knappt det. Det var väl ungefär nu jag inte längre tvivlade på att det var alternativ två som var det rätta, men nu hade de tydligen rett ut problemen i plus och minuslistorna.
Alla bilförare är inte heller av det smartaste slaget har jag upptäckt.
Är man en nöt så är man bara en aning trögfattad och står bakom och tittar en bra stund innan man kör om - vilket faktiskt inte alls var någon omöjlighet då man lätt kunde köra om mig på båda sidor och det inte kom särskilt mycket mötande heller - och självklart tittar man in i bilrutan för att se om man kände igen den där stackaren som stod där mitt i korsningen och ler lite medlidsamt, men för all del, stanna absolut inte och erbjud hjälp!
Ett nötskal däremot är oftast väldigt tom innanför pannbenet som namnet avslöjar och stannar bara till bakom dig för att tuta x antal gånger, titta surt och sedan hånflina alternativt skratta när de till slut kommer på att jag kanske inte står där mitt i gatan med varningsblinkis för att jag tycker det är så fruktansvärt och hysteriskt roligt, utan för att jag kanske - bara kanske - gör det för att jag faktiskt inte kan flytta på skrället!, Och då, då åker de förbi, med hånflinet ända upp till öronen.
Detta var min story of the day, kan väl berätta att det slutade lyckligt trots allt och att den förbannade bilen nu står hos pappa för service alternativt skrot. Det sistnämnda var mitt förslag men konstigt nog verkade ingen nappa på det.
By the way så var helgen desto bättre trots allt. Gustav af Sjöberg var hemma och hälsade på - stal min pojkvän så jag fick titta på Idol all by myself (nej, jag har inga vänner) - vilket ändå var mycket trevligt. Pojkvännen fick jag ändå tillbaka och det firade vi med en tripp till Jönköping och Kinnarps Arena där vi fick se en match som heter duga. Det var så sjukt spännande att jag höll på att hoppa av stolen cirka sju gånger och springa på toaletten i varje periodpaus. Men det var det ta mig sjutton värt för visst vann dom, mina små darlingar. Kvällen bjöd på god mat och trevligt sällskap i form av en styck Daniel, en Gustav, en Emma, en Linus, en Niklas och en Simon. Kvällens trevligheter och andra mindre roliga händelser nattetid är dock ett kapitel för sig. So long!
Go HV71!
Jag vaknade ovanligt tidigt utan att ha behövt plågas av kanske det mest hemska ljudet du kan tänka dig - en väckarklockas pipande (eller nuförtiden spelande och sjungande). Det var en överraskning i sig men när jag ringde och skulle panikboka en tid till solariet och faktiskt fick en tid när jag ville och kunde, då började leendet sprida sig på läpparna. Strax efter det, när jag kom ut till Daniels bil kom jag plötsligt på det, Gode värld, den startade ju inte förra gången jag skulle ha den. Hur skulle nu detta gå, jag hade varken tid eller lust att slänga mig på cykel och skynda ut i regnrusket. Men när jag vrider om nyckeln, tror ni inte att bilen startar - precis som om den aldrig har gjort annat än räddat unga damer i nöd? Det var nu jag började undra vad jag hade gjort för att förtjäna detta,
1) hade jag gått i sömnen och skickat in alla mina besparingar till välgörande ändamål?
2) hade det blivit fel på plus och minuslistorna som Han eller Hon där uppe - eller nere, jag vet inte var de håller till, de där övernaturliga typerna - för som lite underlagsstatisk för utdelning av tur och otur?
3) eller drömde jag helt enkelt?
Jag kom fram till att det mest troliga var alternativ nummer två. Varför undrar ni kanske?
Jo, jag närmar mig korsningen in mot Konsum när en cyklist ska passera övergångsstället och laglydig som jag är stannar jag till för att inte köra över den stackars ungen. Men detta kom att bli något som jag fick ångra bittert, eftersom när jag sedan skulle smyga iväg igen så var det något som inte stod rätt till, så mycket förstod jag. Bilf*n bara hostade och hoppade för att sedan stendö, mitt i korsningen. En mindre kö av bilar började torna upp sig bakom mig och där stod jag, vred om nyckeln för allt jag var värd och de tykiga skrothögen bara hostar, knappt det. Det var väl ungefär nu jag inte längre tvivlade på att det var alternativ två som var det rätta, men nu hade de tydligen rett ut problemen i plus och minuslistorna.
Alla bilförare är inte heller av det smartaste slaget har jag upptäckt.
Är man en nöt så är man bara en aning trögfattad och står bakom och tittar en bra stund innan man kör om - vilket faktiskt inte alls var någon omöjlighet då man lätt kunde köra om mig på båda sidor och det inte kom särskilt mycket mötande heller - och självklart tittar man in i bilrutan för att se om man kände igen den där stackaren som stod där mitt i korsningen och ler lite medlidsamt, men för all del, stanna absolut inte och erbjud hjälp!
Ett nötskal däremot är oftast väldigt tom innanför pannbenet som namnet avslöjar och stannar bara till bakom dig för att tuta x antal gånger, titta surt och sedan hånflina alternativt skratta när de till slut kommer på att jag kanske inte står där mitt i gatan med varningsblinkis för att jag tycker det är så fruktansvärt och hysteriskt roligt, utan för att jag kanske - bara kanske - gör det för att jag faktiskt inte kan flytta på skrället!, Och då, då åker de förbi, med hånflinet ända upp till öronen.
Detta var min story of the day, kan väl berätta att det slutade lyckligt trots allt och att den förbannade bilen nu står hos pappa för service alternativt skrot. Det sistnämnda var mitt förslag men konstigt nog verkade ingen nappa på det.
By the way så var helgen desto bättre trots allt. Gustav af Sjöberg var hemma och hälsade på - stal min pojkvän så jag fick titta på Idol all by myself (nej, jag har inga vänner) - vilket ändå var mycket trevligt. Pojkvännen fick jag ändå tillbaka och det firade vi med en tripp till Jönköping och Kinnarps Arena där vi fick se en match som heter duga. Det var så sjukt spännande att jag höll på att hoppa av stolen cirka sju gånger och springa på toaletten i varje periodpaus. Men det var det ta mig sjutton värt för visst vann dom, mina små darlingar. Kvällen bjöd på god mat och trevligt sällskap i form av en styck Daniel, en Gustav, en Emma, en Linus, en Niklas och en Simon. Kvällens trevligheter och andra mindre roliga händelser nattetid är dock ett kapitel för sig. So long!
Go HV71!
Kommentarer
Postat av: kinis
go martina! Vad BRA du skriver hörru, mycket underhållande läsning. Blir det party ikväll eller var det jobb som stod på agendan? Själv ska jag snart bege mig ut i solen på en långpromenad för att sedan strosa in till centrum och köpa en guidebok (ja det är dags att erkänna att jag inte klarar mig själv längre) för att se vilka städer och platser som ska erövras de närmaste året - börjar ju med florens i övermorgon, ska bli NICE. Nej nu blev jag nyfiken på det där kapitlet för sig. Var lördagen himmel eller helvete? Love you!
Trackback