Vem sa vad?
Vad i hela vida världen händer? Är det ödet som spelar mig ett spratt eller formar jag det alldeles själv? Allting är från och med nu uppochner i hela kroppen och allt är utochin. Tänk inte för mycket, tänk inte för långt, men om man inte tänker längre än vad näsan räcker - vad händer då? Är det då man får öppna sig och svälja hela bagaget med hull och hår och försöka lulla vidare som ingenting har hänt? Men om någonting faktiskt har hänt, men man inte är säker på var man ska göra av det och hur man ska organisera det - vad gör man då? Hur vet jag att jag inte blir lurad igen och ångrar mig och detta kanske inte alls är vad jag innerst inne vill? Tänk om den som luras är jag, jag i egen låg person?
Är på den tunna linjen. Det är inte långt borta att jag ångrar en del val jag gjort, ska man stå sitt kast eller försöka ordna upp det för sig? Ska man tyst finna sig i sin egen misslycka eller skapa misslycka för andra?
Ödet? - Fredag 14 december 11.20
Sitter på bussen hem till Stockholm, tänker på att det bara kommer vara mitt hem i ett par veckor till och det känns trots allt lite vemodigt. Under mina drygt fyra månader i huvudstaden känns det som jag har gått igenom, lärt mig, upplevt och växt mer som person än jag annars skulle gjort på flera år hemma i lilla Unnaryd och det, det känns stort och det känns förbannat skönt och stimulerande. Många frågar om jag inte trivs eftersom jag ska flytta härifrån och det ständiga och självklara svaret är nej, jag flyttar inte för att jag inte trivs. Jag flyttar för att vinden blåser just nu åt ett annat håll i livet och för mig vidare till Oslo där jag får chansen att både skaffa erfarenhet och utvecklas inom yrket som bartender. Efter Daniels telefonsamtal den där onsdagskvällen i november tror jag nämligen på ödet och det är det som styr mig en aning just nu. För en månad sen stod jag inför en hel del val angående jobb, studier och boende och valet jag gjorde kändes då som nu helt rätt. Jag flyttar till Oslo för att bli rik som ett troll - på erfarenheter. Och med dem i bagaget kommer förhoppningsvis mina framtida planer också gå lättare att genomföra, planer som för tillfället inkluderar en het sommar på Kos och även en vinter i betydligt varmare klimat - Australien.
Men jag ska inte drömma mig bort så mycket att jag glömmer att även leva vardagen till fullo. Så om vi går tillbaka till verkligheten och nuet så väntar en fullspäckad helg med min sambo och andra hälft för att utnyttja tiden till max nu innan jag emigrerar till Norge. Idag väntar en snabb shopping tur när jag anländer för att sedan dra sig hemåt till vår mysiga lägenhet och sen väntar bortskämning av hög nivå. Nicolattjo fyller som bekant år på söndag och det ska firas hela helgen lång och börjar idag med diverse presentkort alla i form av ompyssling och sedan blir det även god mat, vin och drinkar för att sedan fortsätta kvällen med ett hov av vänner och hjärtan. Imorgon ska vi försöka klämma in lite juklappshandlande och kvällen är öppen för vilda och spontana förslag för att sedan på söndag dra på ett riktigt hejdundrande barnkalas med tårta, korv i bröd, partyhattar och allt vad det innebär.
So long sålänge.
Bastubad / skrivdiareé - Torsdag 13 december 18.30
Testar idag ett nytt fenomen som innebär att blogga samtidigt som jag badar bastu. Har någon en bra förklaring till varför det heter "bada" bastu så är den personen mer än välkommen att höra av sig till mig på min mobiltelefon som du finner numret till på hitta.se som för övrigt är en väldigt intressant söksida där man kan vinna idolbiljetter och titta på satellitfoton och annat skoj, rekommenderar den varmt för sådana som inte har fri tillgång till internet på jobbet då den hjälpt mig igenom många lite småtrista dagar. Men för att inte halka alldeles för långt från ämnet (bastubadning med bloggning) så tar vi nu det lilla lugna här. Prio nummer ett, kommer datorn överleva bastu-klimatet? Jag försöker övertyga mig själv om att det är precis så som det känns för datorerna i Thailand eller Indien och att hackandet i Robbie Williams låtarna inte alls beror på värmen. En annan intressant fråga som jag osökt kommer att tänka på är hur man förklarar för den snygga säljaren på PC-city hur datorn kunde rasa samman av värmeslag här i islandet Sverige en kall och frostig torsdagskväll i december? Även gällande den frågan är du mycket välkommen med förslag på undanflykter och bra vita lögner, gyllne tillfälle för den med vild fantasi som vill ventilera sina tankar utan att blir utskrattad alltså.
Vissa av er kanske redan räknat ut att jag är hemma i småland, p.g.a. bastubad och "hej-jag-är-ensam-i-skogen-och-datorn-är-min-enda-vän tillståndet, men i vilket fall så har budskapet med all säkerhet nått fram vid det här laget. Jag saknar pulsen innan jag har hunnit fullfölja ett helt dygn hemma vilket nästan ger mig gåshud över åt vilket håll jag utvecklats, spikrakt in i storstadshjärtat, men hey, sån är jag! Att jag alltid älskat liv och rörelse är jag fullt medveten om men det faktum att jag även varit en inbiten stalltjej i över tio år borde ju rimligtvis också satt sina spår, men icke. Visst kan jag sakna vissa delar av "lantislivet" men så få som de är så är det inte svårt att glömma bort dem bland bartending, shopping, en gnutta glamour, flytt och en hel del andra händelser som just nu ger mitt liv en extra krydda. Och en riktigt god sådan..
En tanke som ständigt envisas med att poppa upp i mitt huvud är faktumet att det egentligen är totalt värdelöst att skriva och försöka uttrycka sig genom det svenska språket. Det är så mycket som svenskan missar och saknar ord och uttryck för, så många gånger som en känsla mister sin särskilda charm eller sin kraft när man ska ge den en verbal form.
Så, ingen idé att ens försöka beskriva det jag ville ha sagt idag.