Vem sa vad?
Vad i hela vida världen händer? Är det ödet som spelar mig ett spratt eller formar jag det alldeles själv? Allting är från och med nu uppochner i hela kroppen och allt är utochin. Tänk inte för mycket, tänk inte för långt, men om man inte tänker längre än vad näsan räcker - vad händer då? Är det då man får öppna sig och svälja hela bagaget med hull och hår och försöka lulla vidare som ingenting har hänt? Men om någonting faktiskt har hänt, men man inte är säker på var man ska göra av det och hur man ska organisera det - vad gör man då? Hur vet jag att jag inte blir lurad igen och ångrar mig och detta kanske inte alls är vad jag innerst inne vill? Tänk om den som luras är jag, jag i egen låg person?
Är på den tunna linjen. Det är inte långt borta att jag ångrar en del val jag gjort, ska man stå sitt kast eller försöka ordna upp det för sig? Ska man tyst finna sig i sin egen misslycka eller skapa misslycka för andra?
Kommentarer
Postat av: kinis
Åh vad skönt att höra, du får uppdatera om läget och hur du trivs så man vet att du mår bra på alla plan. Hur gick jobbet i lördags och påskrivningen idag? Jag kommer SAKNA DIG din drummel.. tror det får bli Sverige när jag är klar, vill ju inte vara så långt borta från allt o alla!! Ta hand om dig och lev livet bland norrmännen, love youuu!
Trackback