from good to great

Igår var jag barnvakt. Jag och mamma och Wilmer hade det lagom gött i det stora huset mitt i skogen. Muffins bakades, det gosades, badader och en utmattad Wilmer somnade som en liten gris i min famn vid halv åtta. Mamma började genast pika "åh. titta så mysigt.. tänk när du har en egen!"..."åh vad mysigt det skulle vara att bli mormor!"...och så vidare. Jag tittade ner på Wilmer, och att han är en liten gulletrollunge är det ingen tvekan om, men ack så långt bort moderskänslorna befinner sig. De är inte ens synliga, verkliga eller nåbara.

En annan gång mamma. En annan gång.

Nu ska jag fortsätta mitt upptagna liv med att få ett ansiktslyft av mamma. Sjukt bra grejer. Man blir 10 år yngre. Minst.

So long!