from good to great

Bra där Frida: DIK-artikel

Jag är redan vaken. Eller ja det kanske ni redan fattat i och med denna publiakation. Halv nio en söndag hör inte till den vanliga helgdygnsrytmen, men det är heller ingen vanlig helg. Ögonlocken gick boksatvligen inte öppna efter tio igårkväll och jag somnade med mannen bredvid mig till ljudet av dunkande house, grannarna hade inte ens lämnat sina förfester. Gårdagen är mest en suddig dimma, timmar som flyter ihop och minuter som jag nog helst vill glömma. Känslan av sårbarhet har aldrig varit så uppenbar, makten har aldrig varit så självklar. Sagt är sagt och vi får lämna det bakomflutna före oss. Det som egentligen har någon betydelse är vad som egentligen händer här och nu, hur kommer detta att förändra situatonen? Kommer jag trippa runt på tå och inte våga be om ett ärligt svar? Kommer du våga vara ärlig?

Jag är rädd. Du är rädd. Men vi är inte rädda av samma anledning. Snälla, var rädd om mig.

// M