from good to great

Idag spenderades en stund av lunchen på Söder. Alla gillar vi att umgås, men vad gör man när lunch-konversationerna inte bara är artiga och uppfyller det nödvändiga hyfset utan övergår till att bli trevliga och fortgår utan framtvingade samtalsämnen? Är det då man ska sätta på sig förstoringsglasen och eventuellt upptäcka de små illbattingarna (a.k.a. känslor), eller slänga på sig solbrillorna för att dra ner en disig rullgardin mellan dig och dem?


Jag bara undrar.