from good to great

Jag ska snart duscha för det kliar på benen. Varför går folk in och tränar när det är medelhavsklimat ute? Då ska man steka och njuta. Jag stekte förut - allt rött blir brunt som alltid.

Känner mig en gnutta bortglömd, alternativt ensam. Det finns uppenbarligen lite för få umgåsbara vänner kvar i Växjö för att jag ska kunna vara helt nöjd. Nog för att de två eller möjligtvis tre som kvalificerar sig till guldnivån är just guld värda, innebär inte att de är hunda procent tillängliga vid alla tidpunkter då det passar mig. Märkligt va?

Som nu tillexempel, nu när jag har avnjutit denna underbara dag i min ensamhet så skulle jag finna det utomordentligt trevligt att gå ut och äta en lättare middag med någon när och kär. Jag skulle till och med kunna äta middagen hemma. Jag skulle också kunna bortse från vad som äts och sträcka mig till varma mackor och saft. Men helst av allt skulle jag dock sitta och låta smaklökarna jobba frenetiskt i skenet av solens sista strålar, med lite trevligt sällskap till det.

Men ingen kan, eller svarar. Ingen av de två som jag kan tänkas dela denna kväll med är tillgänglig. Den ena kör troligtvis bil, den andra har redan ätit middag.

Och där kommer vi osökt in på nästa punkt som får mig att känna mig som en vante i lådan med kvarglömda vinterkläder. Varför ville du inte att jag skulle äta middag med er ikväll? Hade inte det varit än trevligare att föra den första konversationen en vacker kväll som denna, än över en familjefrukost på söndag? Just a thought.

Let's hit the shower.