from good to great

Hem, packa upp, diska, plocka iordning, dricka kaffe, tänka två dagar framåt, inte glömma nåt, mat, stöka ner och packa om, åka.

Sådär har mitt liv sett ut de senaste två månaderna så det kanske inte är så konstigt att jag tycker det är skönt att få vara lite själv och ifred nåra dagar. Ensamhet är inget som faller mig i smaken vanligtvis och jag betonar mer än gärna mitt oförstående för att vara en när man kan vara två. För närvarande har jag dock drabbats av en lätt over-load och njuter således av att en opretantiös midsommar väntar runt knuten. Inga krav, inga förväntningar, bara en spontan inbjudan till lättare umgänge vilket verkligen är my cup of tea these days.

Jag har aldrig uppskattat att komma hem till en tyst och öde lägenhet så mycket som jag gjorde ikväll. Inte vad jag kan minnas efter att ha varit mer eller mindre i vaket tillstånd sedan klockan 06.30 igår iallafall. Visst krävdes det lite ansträngning att ta sig över och förbi några högar med viktiga papper, kläder, packade väskor och ännu mer kläder innan jag var framme vid mitt mål - sängen. Men det var det värt, både för känslan av att vräka ut sig i hela sängen och samtidigt känna att jag inte behövde tänka på städning innan jag känner för det. Vilket förhoppningsvis är någon gång under morgondagen, det gäller att inte ta ut svängarna alltför mycket ledigheten till trots.

Egoismtoppen är alltså nådd. Jag behöver bara tänka på mig själv i dagarna tre och inte bekymra mig över varken jobb eller männiksor runtomkring. Trots detta väljer jag allt att inkludera ett par stycken i min egobubbla, de som bjuder på bullar och paj efter en lång jobbedag, de som är i Sthlms skärgård och inte hör av sig, de som är i Hbg och Kalmar och dansar små grodorna imorgon och kanske några till som ligger nära hjärtat till.

På tal om hjärtat,

M: Du A, är jag din flickvän nu?
A: Mmm.. Jaa.. Det är du väl..
Tystnad. M tänker: varför sa han väl?
A: Eller vill du bara vara ..**?
M: Neeeej!

Jag vill gifta mig med dig, har övat på att skriva en signatur med ditt efternamn och har redan bestämt vad våra barn ska heta. Det är väl glasklart att jag vill vara din! Halleå.


**Censur till följd av följande konversation,

Mami: Jaha, vad gör din A nu då?
Moi: Ehh.. Min A? Mamma, läser du min blogg!?
Mami: Åhh..Försa jag mig nu?


Nu är det alldeles för långt att läsa. Själv tappade jag intresset ungefär halvvägs. Men det kan ju rimligtvis bero på att jag dels försöker återställa ett inlägg som gick upp i rök och samtidigt vara lite fyndig emellanåt. Konsten att vara skrattretande kan jag iallafall stoltsera med, congrats.

Godnatt i många timmar framåt.