jag vill aldrig bliva stur

Jaha då blev det kvällen idag också. Jag undrar om det någon gång kommer gå att stanna tiden. Det vill jag lite ibland, för jag vill nog egentligen inte bliva stur.

Jag blev ganska lycklig förut, jobbet meddelade att jag inte är särskilt nödvändig innan tre imorgon, så vips är jag ledig sex extra timmar. Några av dem ska utnyttjas till träning, andra till socialt umgänge och liknande - sånt som inte hinns med resten av veckan alltså.

Träningen denna veckan hamnar läskigt mycket i skymundan men jag har ändå lagt upp en plan som inkluderar två BodyBalance-pass (eftersom jag glömt halva passet.. smart!) och två löpturer. Det är bara att tjura vidare med löpningen och hoppas att förra veckans lilla dal bara var en formsvacka. Trots tre rundor i skogen hemma hos A så kändes det värre och värre för varje gång, eftersom jag blev sjuk efteråt så var det kanske ingen slump att löpningen gick kasst.

Nu är jag trött. Ögonen går i kors och hjärnan brakar snart samman. Många timmars slit mellan olika viljor, många timmars ältande och velande.

Natti.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback