from good to great

Jag besitter en egenskap som är svår att placera i ett fack, den är kanske både ond och god. Egenskapen kan beskrivas som en enormt stor vilja att göra alla i min närhet nöjda och glada, att helt enkelt vara alla till lags. Problemet med denna ganska goda egenskap är att det alltid hamnar någon i kläm, hur jag än vrider och vänder så är det nästan alltid någon som får sig en törn och inte sällan är denna någon jag. Både de gånger då jag direkt gör saker som kanske inte ligger högst på min prioriteringslista just nu och indirekt då jag drunkar i dåligt samvete av att inte kunna vara den där personen som alltid tar sig tid att vara där. I grund och botten är det bara jag som kan ändra mig. I grund och botten är det mitt eget fel. Kanske måste jag våga vara tråkig, en nej-sägare, för att kunna ge av min tid till det jag allra helst vill. Vara där jag allra helst vill vara. Göra det jag allra helst vill göra.

Men hur gör man det utan att få dåligt samvete? Hur gör man det utan att göra någon besviken?