another day
Hej hej. Det blir ett tillsvidare opublicerat inlägg i word. Internet krånglar och det är alldeles för varmt och mysigt under mina filtar i soffan för att jag ska orka ge mig upp för trappan och reda ut sladd-trasslet. Ganska fint ändå, lite pyssel för att jag ska känna mig som hemma. Hemma ja, jag befinner mig nu hemma hos mor och far i de stillsamma och lugna kvarteren som omringat mig sedan jag föddes. Det är inte förens det senaste året som jag börjat uppskatta den totala tystnad som fyller hela omgivningen. Förut kändes den nu så befriande tystnaden som ett tryckande och kvävande tak mot omvärlden, och det nu efterlängtade lugnet kändes som ett nät som bara drogs hårdare och hårdare omkring mig.
Jag till och med ogillade att komma tillbaka hit, samtidigt som jag inte till fullo trivdes där jag hade mitt dåvarande liv. Nu kan jag förstå att alla mina resor fram och tillbaka var ett sätt att försöka hitta den plats där jag verkligen ville leva, det ställe där allt automatisk föll på plats. Nu vet jag också att den platsen inte finns, det finns inget drömparadis där problem försvinner i takt med att flyttkartongerna packas upp. Jag har fått lära mig utefter vägens gång att denna plats är till för dig själv att skapa, din plats i världen och din plats i livet är någonting som kräver en ansträngning att skapa.
För mig krävdes det bland annat en resa till södra Europa, att bryta med en tonårspojkvän och ett år av flängande i Stockholm, Oslo och på Kos för att komma ett stort steg närmre min nuvarande plats i livet. Det senaste året har fler och fler pusselbitar lagts på plats och äntligen har jag kommit fram till den punkt där jag varken flyr, letar eller står och stampar. Jag har äntligen tagit kontroll över förmågan att leva här och nu.
Det sprider sig fortfarande en olustig känsla i kroppen när jag passerar gränsen till mitt gamla liv, men den blir svagare och svagare för varje gång jag susar fram på vägen. Snart har den suddats ut helt, och nya känslor av frihet fyller varje liten millimeter som finns att tillgå i kroppen. Inte en endaste gång kommer jag låta det föregångna ta sig in och övervinna mig, jag har tagit kontroll över mitt liv och styr mitt nu. Jag blickar framåt, och lämnar det bakomflutna före mig, som Pumba skulle ha sagt.