namn som namn. eller?

Om man nu nån gång får för sig att skaffa barn, då ligger det ju en stor allmän problematik i hela förfarandet, men i synnerhet gällande det här med namngivning. Fina namn finns det gott om, likaså ovanliga namn, nya namn, amerikanska namn och nuförtin' även på hittade namn som Molnskugga eller liknande. Men även om det finns mångt om mycket att välja mellan på namnfronten så stoppas man ofta tvärt av en varningslampa som börjar tjuta då man kännt på namnet en stund. "Pontus, jo men Pontus är fint!" "..Nej det hette min katt" kontrar sambon med då. "André, det är internationellt och kort och bra!" ..Nej det hette min perversa jobbarkompis som ville ha trekant" Säger någon då. "Stig! Vilket retro namn!" "..Nej det kan man inte heta. Stig går man på." "Åsa är bra och kort" "..Nej det är direkt associerat med jäkligt speciella männsikor, alltid."

Inget flyt på det här idag, men jag antar att poängen gick fram nånstans däremellan iallafall. Så många namn, så många morons som förknippar dem med egenheter och skumhet.

Men som tur är kan namnen även klinga vackert just på grund av motsatt anledning. Mina barn skulle till exempel gärna få heta Josefin (för att hon är fin), Jenny (för att hon är en klippa), Sara (för att hon är ärligheten) eller kanske något annat som i mina öron är vackert just på grund av fina vänner som gör namnen värdefulla. Just för att ni är just värdefulla.

Ordbajs i all ära, hoppas ni kan läsa mellan raderna.




Kommentarer
Postat av: Anonym

PONTUS ÄR INGET ATT DISKUTERA! OM DU HAR GLÖMT SÅ HETER MITT EX DET OCH INTE BARA DIN KATT! Martina är fint, för du är fin, men mitt barn skulle inte kunna heta det för att just du är Martina!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback