Hur hamnar jag i alla dessa situationer?
Jag är inte riktigt på det klara med hur jag hamnar i alla märkliga situationer som uppstår i mitt liv. Är det så att jag helt enkelt genomgått en drastisk (om än positiv) förändring som delvis innebär att jag är så framåt och öppen att jag till och med förvånar mig själv? Är det så enkelt att jag nu säger det jag förut tänkte och nu gör det jag förut ångrade att jag inte gjorde? "Du är så ärlig och rakt på sak!" - Inga konstigheter som ni vet, det är bara att köra. Jag kommer aldrig någonsin ångra någonting jag inte gjorde. Om jag kommer ångra något jag däremot gjort? Säkert, men jag jobbar helst inte med ångest. Gjort är gjort och det är bara att göra det bästa av situationen, då det vad jag vet inte finns någon tidsmaskin som kan ta dig tillbaka och ändra på saken ändå. Rock on.
Dagen har nästan hunnit ta slut och jag har fortfarande knappt hunnit tänka att det är måndag och att veckan faktiskt har börjat. Efter en härligt smågalen helg i Växjö city så sovs gårdagen bort, passet igårkväll minns jag som i en ofokuserad dimma och natten spenderades halvt vaken. Sviterna från helgen satt i även idag och antingen har jag fått Josefin-sjukan (snitta 11-12 timmar av sömn/dygn) eller så var det förhoppningsvis bara en engångsföreteelse just idag.
Jag förstår fortfarande inte poängen med att läsa en e-bok. Det är värdelöst. Precis när jag började acceptera det så fick jag huvudvärk och tog en paus. Tillbaka efter tio minuter upptäcker jag att det inte går att bläddra varken framåt eller bakåt och alla mina markeringar är förlorade. Sug röv, som storebror skulle ha sagt.
Positivt med denna korta dag var långpromenaden med Johanna och söthunden, när matte är sjuk får man leka surrogatmamma. Dock är jag nu sjukligt sugen på kladdkaka. Varför har jag ett sådant omättligt kladdkaksbegär? Har försökt bjuda in en vän eller två för lite bak, ätande och pratande men har än så länge inte fått napp. Det är pojkvänner hit och hemma hos familjen dit. För det är ju faktiskt så att det känns inte lika onyttigt med kladdis om man är två. Dags att gå igenom telefonbok, msn och fb.
Later.
Dagen har nästan hunnit ta slut och jag har fortfarande knappt hunnit tänka att det är måndag och att veckan faktiskt har börjat. Efter en härligt smågalen helg i Växjö city så sovs gårdagen bort, passet igårkväll minns jag som i en ofokuserad dimma och natten spenderades halvt vaken. Sviterna från helgen satt i även idag och antingen har jag fått Josefin-sjukan (snitta 11-12 timmar av sömn/dygn) eller så var det förhoppningsvis bara en engångsföreteelse just idag.
Jag förstår fortfarande inte poängen med att läsa en e-bok. Det är värdelöst. Precis när jag började acceptera det så fick jag huvudvärk och tog en paus. Tillbaka efter tio minuter upptäcker jag att det inte går att bläddra varken framåt eller bakåt och alla mina markeringar är förlorade. Sug röv, som storebror skulle ha sagt.
Positivt med denna korta dag var långpromenaden med Johanna och söthunden, när matte är sjuk får man leka surrogatmamma. Dock är jag nu sjukligt sugen på kladdkaka. Varför har jag ett sådant omättligt kladdkaksbegär? Har försökt bjuda in en vän eller två för lite bak, ätande och pratande men har än så länge inte fått napp. Det är pojkvänner hit och hemma hos familjen dit. För det är ju faktiskt så att det känns inte lika onyttigt med kladdis om man är två. Dags att gå igenom telefonbok, msn och fb.
Later.
Kommentarer
Trackback