from good to great

Det här med hund alltså. Visst är det trevligt att ha någon som hoppar på dig så fort du kommer innanför dörren. Men är det så trevligt att det inte gör någonting att denna lilla varelse råkar ha lite probem med att hålla tätt när hon blir sådär glad? Det är i alla fall min förhoppning, att hon blev glad och exalterad. Kanske. Att gå upp en kvart tidigare på morgonen är inte något större bekymmer men däremot har jag större problem med att sysselsätta damens hjärna tillräckligt. Förstår ni vilken jobbig känsla det är att inte räcka till, inte ens för en liten hund som är tre äpplen hög. Hon tittar på mig med såna där uppgivna ögon som säger, "fan vad tråkig du är, kasta bollen då". Jag kan väl tycka att hon är lite av en attention whore ibland, dock drabbas jag av lätt ångest så fort jag tänkt den tanken. Lilla liv, så mycket att sköta. Så många hundar som går förbi fönstret att skälla på. Så mycket tid. Jag är numera väl införstådd varför det kallas "valpögon", and i can't stand it.

Slutsats: Visst kan det verka charmigt och mysig att bli väckt av en blöt tunga i ansiktet (?) och mysigt att alltid ha sällskap när man kommer hem. Dock är det så att undertecknad aldrig kommer att bli en hundägare. Katt kanske?

// M

P.s. till E. Don't worry, jag tar hand om ditt lilla hjärta som om hon vore av glas. Jag bara konstaterar framtida fakta.  D.s.