p as in paranoid

Stjärnklart inatt igen. Om himlen ville, skulle den kunna vara stjärnklar varje natt då?

Jag undrar om jag har gett mig ut på för djupt vatten. Idag kunde jag nästan inte skjuta undan den där känslan av att jag är någon som kan bytas ut på ett ögonblick. Är det ögonen som dag för dag skärper synen eller väljer man man från början att ignorera det som man inte vill se? Har det alltid funnits där fullt synligt och bara väntat på att uppmärksammas eller har det bara blivit mindre viktigt att gömma bland alla ord och bokstäver?

Är kanske en gång ingen gång och jag bara är paranoid som alla andra brudar. Hellre det än att magkänslan har rätt och jag är just, utbytbar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback