from good to great

Jag kommer säkert säga det här till dig imorgon, men jag kom på det nu. Det är så sjukt. Allting mellan mig and u know who har hela tiden varit en önskan om att få det som det var förr i tiden. I början när vi skickade långa mail av kärlek till varandra, när det fanns sjukt mycket kärlek. Hur har jag någonsin kunnat nöja mig med något annat av honom? När jag hela tiden har vetat hur han kan vara. Martina, du skulle inte tro mig om jag hade haft kvar mail, sms och saker från den tiden. Du skulle inte kunna tro att det var samma person som nu. Hur har jag kunnat tro det? Han är inte samma. Han är ju inte ens den jag vill ha. Jag vill ha honom när han var som då. När han älskade mig mest i hela världen och visade det. Allt efter första gången vi gjorde slut har bara varit dåliga kopior av det vi först hade och dom blev bara sämre och sämre med tiden. Herregud. Han är ju verkligen inte den jag vill ha. Han är inte samma längre!! Jag älskar något jag tror han är, som han inte är längre, för i så fall hade han ju kunnat visa det. Vilken befrielse!

snart kommer du :D