from good to great

Tv:n är på mute, det är alldeles tyst. Och det är skönt. Jag tänker sova naken, får man det? Någon som är lite ädre och lite visare än mig brukar påpeka att "tänk om det börjar brinna, vill du verkligen springa ut naken då?". Och det är klart, det jag ju förstås inte. Men kanske hinner man få tag i morgonrocken i all hast ändå. Jag bor ju trots allt relativt kompakt och har det mesta inom räckhåll. H sa en gång att man kan se tv:n var man än befinner sig i lägenhetet, jag nämnde frågande badrummet och fick till svar; "med en spegel eller två så kan du till och med stå i duschen och titta på film". Och det har han sannerligen rätt i. Ikväll gjorde jag en liten minimal markering, och sen blev det tyst. Inte ett pip i mobilen på två timmar. Men någon måtta får det ändå vara, jag är ingen liten leksak som man kan sätta av och på. Hoho, ordvits. Jag vill att veckan ska gå fort, att tentan ska vara klar och inlämnad, att du kommer hem, att vi pratar, att allt blir som jag vill, allt är enkelt, att inget blir konstigt, att vi menar samma sak.
Men vet jag vad jag vill, vad jag vill säga, vad jag vill komma fram till, vad jag menar? Nej fan vet alltså. Jag vet nog bara att nåt måste sägas. Vad det är som behöver sägas får nog återstå att se. Du är ju snäll, visa det. Du kan reglerna, spela efter dem. Du är ju fin, låt mig se det.

Och där pep det.