jag vill tacka josefin

för vinet som hon lämnade mig. Man kan i princip säga att det var hon som satte punkt på mitt arbete. En slutpunkt.

Varför dricker jag inte rödtjut varenda gång jag skriver inlämningar? Allt blir så kreativt, lätt och klart. Orden tar sig från hjärnan ner i fingetopparna i en glödande fart som får det att smattra på tangentbordet som en. . . kulspruta. Jag tror att jag är klar. Referenserna lämnas åt ödet. Det blir mer spännande så.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback