from good to great

Jag hade en illusion om att jag skulle plugga lite trots att det är mörkt ute och klockan är mer läggdags än pluggdags. Men sen började konverastionen med Josefin spåra totalt och plugget snart glömt. Det är lite läskigt att tänka så, som rubriken säger. Men det är nog sant. Lite för sant. Vem kan man nu se i ögonen? Snart blir det film och nattis. Marley och jag.