891/5000
4109 tecken kvar att skriva av min reflektion om informatörsyrket.
Försov mig. Jag måste verkligen lära mig att gå upp på morgonen även de dagar som jag inte har någon tid att passa förens på eftermiddagen. Jag förstår inte att det ska vara så svårt, men det är väl troligtvis en brist på självdiciplin som är orsaken. Hade tänkt att skriva en hel del på min lilla inlämningsuppgift och med en timma kvar att skriva innan jag ska iväg på föreläsning så ska jag väl hinna med en del i alla fall.
Pumpen igår var gudomlig, har saknat det så sjukt mycket och nu är det bara att pumpa på i några månader och sen är jag i innan-sommaren-formen igen. Stannade kvar och testade ett AfroPowerDance pass efter också men blev tyvärr ganska besviken. Stannade inte ens hela passet på grund av att efter 35 minuter hade vi kanske kört max 15 olika rörelser. Och så gjorde vi dem, om och om igen. Är kanske kräsen, eller så var det för att mina ben var som spagetti efter pumpen, men besviken blev jag.
Ny dag och nya spännande möten förhoppningsvis. Efter en mycket peppande konversation med E igår så ser jag ljust på alla möjligheter och som sagt, vad har jag att förlora egentligen? Det är spänning, pirr i magen och knäsvaghet i vilket fall och den som lever får se. Inga förhoppningar, inga hårda fall - bara jävligt härlig och underhållande spänning i vardagen.
Back to business.
Martina
Försov mig. Jag måste verkligen lära mig att gå upp på morgonen även de dagar som jag inte har någon tid att passa förens på eftermiddagen. Jag förstår inte att det ska vara så svårt, men det är väl troligtvis en brist på självdiciplin som är orsaken. Hade tänkt att skriva en hel del på min lilla inlämningsuppgift och med en timma kvar att skriva innan jag ska iväg på föreläsning så ska jag väl hinna med en del i alla fall.
Pumpen igår var gudomlig, har saknat det så sjukt mycket och nu är det bara att pumpa på i några månader och sen är jag i innan-sommaren-formen igen. Stannade kvar och testade ett AfroPowerDance pass efter också men blev tyvärr ganska besviken. Stannade inte ens hela passet på grund av att efter 35 minuter hade vi kanske kört max 15 olika rörelser. Och så gjorde vi dem, om och om igen. Är kanske kräsen, eller så var det för att mina ben var som spagetti efter pumpen, men besviken blev jag.
Ny dag och nya spännande möten förhoppningsvis. Efter en mycket peppande konversation med E igår så ser jag ljust på alla möjligheter och som sagt, vad har jag att förlora egentligen? Det är spänning, pirr i magen och knäsvaghet i vilket fall och den som lever får se. Inga förhoppningar, inga hårda fall - bara jävligt härlig och underhållande spänning i vardagen.
Back to business.
Martina
Kommentarer
Trackback