I jakttider

Jag gillade att höra Johannas nya infallsvinklar angående 'polisernas makt i samhället'. Att de föll mig i smaken beror på att de var av det positiva slaget och precis vad jag ville höra för att få en ny gnista av hopp. Det finns så många sätt att tolka och överanalysera till den gräns att man inbillar sig att det mest invecklade är det mest logiska, allt för att det ska passa in i planen. Planen för att fånga sin prins. Eller snarare planen för att få prinsen att fånga dig. Jag har aldrig varit bruden som gillar spel, jag vet vad jag vill ha och handlar därefter. Ja eller nej, intresserad eller inte - värre konstigheter än så jobbar jag inte med. Funkar eller funkar inte, on eller off, det är enkel matte. Om hjärtat slår så hårt att du tror att det ska slita sig loss från dina muskler och pulsen slår dubbla slag och dansar jitterbugg, ja då förstår jag inte varför jag ska sätta mig på en stol och avvakta och observera. Det är så typiskt mig, det ska vara nu och inte om två månader. Jag har aldrig varit bra på att vänta. Tills vidare får jag nöja mig med att jag är en sådan tjej som Josefin skulle kunna ta med hem till sin mamma och pappa, och det är inte fy skam.


Martina ♥ The non-love guru

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback