Att jag aldrig lär mig

- Det går inte att ha tv:n på samtidigt som man ska plugga. Inte heller är det lönt för mig att plugga efter klockan åtta på kvällen, då min kreativitet är på en nivå under noll. Idag är en sån dag, och den här uppgiften är av sådant slag, att jag bara vill kopiera skiten från någon annan informatörsstudent och ha det avklarat. Vi vet ju alla att det inte är något vidare bra alternativ samt att jag bara är en stor gnällspik för tilfället men så känns det idag. Det enda jag vill göra är att krypa långt upp i en mjuk och skön soffa med en stor och stark mans armar runt mig och få känna den där känslan igen. Känna att kärlek fortfarande existerar i min kropp och att det faktiskt finns någon att spendera de där känslorna på. Jag vill, jag vill och jag vill - men det är svårt. Josefin har så rätt om att det enda vi brudar pratar om är män. Män som är tvetydliga, män som är underbara och män som ockuperar vår världsuppfattning i allmänhet. Kan låta sorgligt och som onödigt användande av dyrbar tid men det är ändå svårt att undvika ämnet. Alla vill vi hitta våra drömmars prins, ingen vill vara ensam. Alla vill dela sitt liv med någon, ingen vill gå utan sin andra hälft. Alla vill älska och alla vill bli älskade.

"Du kommer att träffa mannen i ditt liv när du minst anar det."
Om jag slutar att ana, kan jag få träffa honom snart då?


Martina ♥



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback