from good to great

Det ringde precis på dörren, det var Svenska Kristi Kyrka, eller något sådant. De ville prata om varför vi är på jorden och sådär. Aha! tänkte jag och drog till med en replik som jag tänkt ut för rätt längesedan som offensiv till deras försök att värva medlemmar. Med ett stort leende på läpparna klämmer jag fram:

Moi - Nej, jag är faktiskt med i en annan kyrka!
Jesu sändebud - Jaha, vilken då?
M - Jehovas vittnen! (fortfarande lika belåten)
J - Okej, men hur är det ni ser på jorden och vårt liv?
M - Ehh.. Jag har faktiskt inte riktigt tid att prata nu..
J - Kan vi få komma tillbaka någon annan gång?
M - ..eeeeh alltså.. nej. Faktiskt inte.

Helt pötsligt verkade idén inte lika genomtänkt. Jag hade ju sett framför mig hur de snabbt skulle tacka för sig och lämna mig ifred för resten av livet, men icke. Jag som skulle briljera.