from good to great

Fredag. Känns som att det är tisdag men sen när kan man lita på min magkänsla? Jag tränar den varje dag men den sviker mig lite för ofta för att jag ska lovorda och lyda dess minsta vink , men wtf, vad ska man annars lyssna till? Eftersom hjärna och hjärta aldrig kommit särskilt bra överrens så måste man hitta en mellanhand, en känsla som förhoppningsvis kan vara ett mellanting, och man brukar ju säga att om magen mår bra.. Ja då mår kroppen bra. Och om kroppen mår bra av att tro att det är tisdag så, fine. Tisdag.

Jag tror att jag är en av Sveriges sämsta människor på att vara student. Att vara student  på universitet innebär en hel del eget ansvar och disciplin. Du måste göra ett eget litet schema över ditt liv, dina studier, din träning o.s.v. för att fylla din vecka med bl.a. 35 timmars studier utöver de futtiga fem som du serveras från silverfat i form av seminarier och föreläsningar. Jag får rysningar. Jag sover länge, har i för sig gjort ett schema som jag istället inte följer och läser alltså alldeles för lite, sitter och bloggar, pratar på msn, tränar för det mesta endast när Emelie frågar och jag inte kan säga nej eftersom jag är kass till och med på vita lögner (fråga mamma, den lilla lögndetektorn)och är ute i friska luften alldeles för sällan och klagar på att jag är fattig. Min poäng är att ju mindre jag har att göra, desto mindre hinner jag med. Då min kalender är fullbokad från första till sista raden, det är då jag är den effektiva, målinriktade och fokuserade Martina som hinner allt och dessutom gör bra ifrån sig. Men det är nu som jag visar min lata, osexiga tafatta sida som dyker upp då och då för att testa mig och se om jag kan ta mig tillbaka till toppen. Den här sidan är aningen vresig, trivs inte var hon än befinner sig eller gör sig besväret att rycka upp sig och stiga upp när klockan ringer.

But as soon the sun decides to return to us, I will be back.