Luftslott
. . . totalt sönderstampat. hoppat på och mosat. ungefär som jag känner mig just nu. det gör fysiskt ont i kroppen fast att den är tom. finns mycket osagt men vad är poängen när man pratar för ett egoisktiskt dövöra. nu börjar jakten på livet igen, det som jag byggde från botten, slipade bort de vassa kanterna på, inredde med mitt alldeles egna och flyttade in i sent i höstas. Aldrig mer kommer någon att få knalla in hos mig hur den vill och stöka runt på sina villkor. nu är det mina regler som gäller. det är mitt liv. så glöm för satan inte att knacka. . .
I pity you.
I pity you.
Kommentarer
Trackback