from good to great

Jag sitter och kurar under täcket i soffan och tittar ut genom fönstret på det vackra höstvädret som faktiskt har gästat oss i ett par dagar nu. Känner lusten att gå ut och ta en nypa frisk luft och gotta mig i solen men fastnar ändå i soffan eftersom jag inte känner mig pigg för fem öre. Jag har varit hemma från jobbet i två dagar, vilket i sig inte är någon bra start direkt på ett nytt jobb, men vad ska man göra. Är trots allt ganska övertygad om att de inte vill ha potentiell magsjuka på jobbet. Min potentiella magsjuka är som en ond cirkel, jag mår illa och har ont i magen vilket gör att matlusten försvinner och det i sin tur gör mig jättetrött och ännu mer illamående, och så håller det på sådär. När jag heller inte mår tiptop i andra delar av kroppen och knoppen så blir det en enda soppa som visar sig i fysisk smärta och i det här fallet, fysisk sjukdom. Idag ska jag dock göra ett tappert försök att klättra ett par trappsteg uppåt igen och kanske till och med lyckas nollställa, men med ett steg framåt och två steg bakåt i bagaget så är packningen tung. Men jag ska ge det ett försök och ta ett steg i taget, men frågan är bara, åt vilket håll?

Imorgon bär det av hemåt till de småländska skogarna för en liten weekend med familjen. Blir nog inte så mycket mer gjort än att umgås med dem eftersom det inte finns så många vänner kvar hemma att hälsa på, de är väldigt lätträknade i alla fall.. Hade sett fram emot en efterlängtad kväll med en person som betyder otroligt mycket för mig och alltid kommer att göra det men tyvärr så gick de planerna inte riktigt i lås.. Jag var inte beredd på den vilda storm av känslor som kom över mig, låter kanske blåögt men det är den nakna sanningen.

Jag känner mig mer vilse än någonsin, och det västa är att det är jag själv som försatt mig i den här situationen och ingen kommer att kunna ta mig härifrån mer än jag själv. Och just nu vet jag inte i vilken ände jag ska börja, jag vet inte var jag ska hitta kraften att börja eller åt vilket håll jag ska gå..

Jag tar en kanelbulle och en promenad med Alfred på det här. Han är ju en sån där skum människa som kallas kille, så han kanske kan förklara ett och annat för lilla mig. At least i hope so..