from good to great

På nåt vis lyckas jag lura alla att jag lever, jag äter och sover utan att jag själv vet om det och ibland lurar jag till och med mig själv så pass att jag går upp ur sängen. In i en dimma där allt flyter omkring och förbiutan att göra några avtryck i mina sinnen och ingentinglängre känns viktigt. Ord med innebörd om att smärtan försvinner och att tiden läker känns som ett hån mot hela min existens. J a g  ä r  t o m. Jag är ett skal som blivit bestulen på sitt innehåll, ett ihåligt spökansikte som vägrar ge upp tanken på att någon gång hitta tillbaka till platsen där allting hände och återskapatid och rum för olyckan och nu förshindra den. Jag undviken verkligheten efter detta , jag klarar inte av att se den i ögonen. Och jag är beredd att fly tills Min verklighet är den sanna. Jag hatar dig för de ord som du påstår är sanningen, men jag kan inte forma dem med mina läppar. Jag hatar dig för att du påstår att du inte längre känner något, men kan inte forma orden med mina läppar. Jag hatar dig för att du inte längre släpper in mig, men kan inte forma orden med mina läppar. För när jag gör det, då blir de sanna.