from good to great

Nu när jag står och betraktar mig själv, mitt liv och mina val under det senaste året är det som att se på handlingarna genom ett filter, en retucherad bild, eller en klippt film och inte igenom ett klart fönster med knivskarp skärpa som det kanske borde vara. Ja, jag grubblar över saker och handlingar som självklart inte göras ogjorda men hur ska jag annars hitta någon sorts rätsida på livet här och nu? Allt speglas i hur jag agerat och tänkt förut och hur jag ska ta mig vidare och flytta vänster fot innan jag satt ner höger i marken? Tyvärr så har jag inga vingar, jag kan inte flyga undan mina problem utan jag måste kämpa vidare trots att världen är alldeles suddig i mina ögon och mina steg är stappliga och ofta snubblar in i varandra..

Nu lockar ett liv långt bortom Sverige, för första gången i mitt liv. Stockholm räckte inte länge för att stilla och lugna min kropp och själ och nu känner jag suget efter solen. Ett liv på mina villkor och utan någon som jag själv inte vill ska vara där. Kanske är jag bara löjlig, längtar alltid efter mer, men vilken väg ska jag följa om jag inte mitt hjärtas? Jag försöker hela tiden övertyga mig själv om att plugga nästa höst och själva tanken med att plugga känns riktigt tillfreds men det är ju aldrig suget som har varit problemet utan motivationen. Jag är fortfarande osäker på åt vilket håll jag vill styra mina steg åt och kanske är en resa för mig själv vad jag behöver?

Någon sa till mig att jag tänker för mycket, kanske är det så enkelt..

Godnatt.