känslovulkan
Att jobba söndag för att sedan vara ledig måndag, det är bland det härligaste som finns tror jag. Ytterst underskattat i alla fall. Även om jag fick sluta två timmar för sent igår så orkade jag mig igenom dagen utan några som helst problem eftersom jag aldrig tror att jag har haft så roligt på jobbet någon gång. Det var sjungande personal och skrattande 320-or blandat med tröjor på galjar i fönster och bara allmännt dåliga men ack så roliga skämt.. Herregud va kul vi hade.. Tänk om man alltid kunde jobba med det gänget, då skulle jag vakna glad som en sol varje morgon och tycka att livet var underbart bara för att jag skulle får gå till jobbet. Yepp, så bra är dom.
Snart kommer Daniel hem och äter, som han brukade göra varje dag innan när jag inte jobbade så mycket. Ganska mysigt faktiskt, men idag så blir det nog ite surare miner. Men man kan väl inte alltid tycka likadant antar jag, det hade nog varit rätt tråkigt. Men man borde ju ändå dra år samma håll. Hmm. Kanske är det bara jag som är den där gnälliga kärringen eller så är det han som är den där gubben som har en försmåga att stänga av lyssningsfunktionen på öronen, hard to tell.
Nu ska jag i alla fall se om min toblerone som Lena var så snäll och köpte till mig på flyget har stelnat igen. Den har nämligen gått igenom en smältningsfas i dagarna tre. Mmm, sen i eftermiddag blir det chokladmums och sol istället för träning, den där dumma och långdragna förkylningen har visst bestämmt sig för att inte ge med sig riktigt än.
Finns en massa jag vill skriva om men detta kanske inte är den rätta platsen för de orden om man tänker efter. Det finns så mycket som behöver komma ut i luften och som inte borde stängas inne. Det är så kvavt. Vi måste inte, vi borde och jag vill. Vill att du ska må bra, bra på riktigt och inte som nu. Du måste släppa ut allt, för det finns där. Herregud vad livet kan vara ett dåligt skämt ibland. Vi finns verkligen här för dig. Men hur i hela världen når jag dig?
Martina