from good to great

Har aldrig någonsin fattat det uttrycket. Fredag hela veckan kan man ju förstå för det är ju faktiskt den bästa dagen på hela veckan. Det är då man går runt med ett leende på läpparna hela dagen just för att det är sista dagen man måste gå upp tidigt, sista gången man jobbar, sista gången man bara måste en massa saker och första gången man kan somna i soffan framför en halvtråkig film och tänka att imorn kan jag sova precis hur länge jag vill och göra allt som jag känner för, just för tillfället.
Men måndag? Då har man ju allt det där jobbiga kvar. Nej, jag förstår helt enkelt inte.

Nuförtiden heter jag då alltså Fine Ass M. Dogg. eller Silver Tongue Lennartsson Squeeze.

Ursäkta min frånvaro i veckan, har varit på studiebesök hemma i Unnaryd. Och där är jag inte lika lyckligt lottad med uppkopplingen, utan vi har ett hederligt gammalt modem. Bilderna fortsätter att trilskas så jag vet inte hur jag ska lösa det men får väl göra ett försök med Kinas påhitt.

Dagarna fördriver jag genom att drömma mig bort till en varmare plats och hålla tummarna att jag kommer dit som planerat. För första gången på väldigt länge så ser jag faktiskt fram emot något som handlar om mig, min framtid och upplevelse av högsta grad.

Kan man förändras väldigt mycket på kort tid? Mmm.. mycket som snurrar i huvudet. Jag tror att jag kanske har tröttnat lite, eller kanske snarare insett att min vän hade rätt. Är det inte så, har jag inte den blekaste aning. Gilla läget? Kanske.

Tjillevippen.