from good to great

Jag tror att när man gick på gymnasiet (du vet då när man trodde att man var helt vuxen och mamma absolut inte visst bäst, fast hon trots allt kanske gjorde det när man tänker efter) så levde man i en liten bubbla. I bubblan så fanns de personer som gick i skolan, som man träffade i gisleparken på helgerna och möjligtvis några få människor som bodde max en timma bort, t.ex. Halmstad eller om man far åt andra hållet, Jönköping. Man knallade på med sitt lilla liv, helt ovetande om att det var då som allt avgjordes, inte fattade jag att om du struntade i skolan, om så bara litegrann, så skulle du aldrig komma in på den där dietisutbildningen i Göteborg eller inte ens kunna bli socionom. Alla läste ju till socionom bara för att det var så lätt att komma in, trodde jag. Jag känner mig faktiskt en aning lurad på konfekten när jag tänker efter, mitt eget fel tänker kanske många men jag hade ärligt talat inte fattat. Inte fattat att man var tvungen att ha mint 18,0 för att ens ha en chans att komma in på de utbildningar som faktiskt känns värda att lägga tre eller fyra år av sitt liv på. Jag förstod faktiskt inte att pressen var så hög. Och nu så känner jag mig inte säskilt peppad på att spendera ett eller två år för att läsa på komvux för att reparera skadan.
Men tillbaka till bubblan (kände att jag hamnade på ett sidospår där), folk beter sig på ett visst sätt när de blir instängda, de gör saker som de aldrig skulle gjort annars och de slänger ur sig ord som de inte ens visste kunde formuleras i deras lilla söta mun. Rykten sprids i den lilla världen och sprider sig sen lika snabbt som vinden drar fram. Ömma punkter blir till djupa sår som aldrig ens skulle ha upptäckts ute i den riktiga världen och kanske överanalyseras det en aning för mycket för min smak.
Den riktiga omskakningen kommer sen, efter tre år i den lilla bubblan så ska man kastas ut i den stora riktiga världen för att klara sig på egen hand. Man har ingen given plats att infinna sig på när det har blivit måndag morgon och man har nu helt plötslig ett helt liv att fylla - alldeles själv.
Men alldeles själv betyder för de lyckligt lottade inte att man är alldeles ensam som tur är, men lik förbannat så är det Du&Jag som själva måste fylla alla tomrum efter skolan. Kanske kör du på det säkra före det osäkra och dyker in i första bästa skola, bara för att slippa känna dig vuxen riktigt än eller så kanske du sätter dig på ett plan och flyr verkligheten för ett par månader i alla fall.
Så, har jag sett på det förut, att man flyr verkligheten.
Nu, så ska jag banne mig inte fly. Nu ska jag leva livet som det så käckt heter och mitt flyg till verkligheten lyfter i mitten på maj. Tills dess ska jag åka på min lyckovåg - med eller utan jobb - och ta dagen som den kommer.

Hängde du med i svängarna?