Drömmarnas värld.
Mina drömmar driver med mig och försöker göra mig fullständigt galen. Att drömmar skulle vara ens undermedvetna som visar sig är så mycket bullshit som något kan vara, det är vad jag försöker övertyga mig själv om i alla fall. För om det mot alla odds inte skulle vara så, så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Fullständigt maktlös, hopplös och förvirrad. Det är alltid så här, det vet jag ju, när personer dyker upp i ens liv vid oväntade tillfällen och drar upp gamla minnen och oavslutade delar av ens liv till ytan. Varför är det så svårt att bara hugga något rakt av? Bara släppa det? You tell me.. Jag vet ju för f*n inte ens vad jag vill veta eller uppnå med allt det här, alla tankar, om och ifall.
Tänk att lite uppvaktning kan göra en så nipprig.
Och tänk att någon som aldrig ens förtjänade dig kan vända upp och ner på hela hjärnverksamheten genom att - inte göra någonting.
Utan att låta som jag övertygar mig själv så vet jag att inget av detta kommer att störa oss. Daniel är min bättre hälft och framtiden är vår och ingen annans. Du är allt jag drömmer om att vara - en underbar människa.
Nu har jag äntligen funnit dig! :) Tack för omtanken Martina, det värmer. Saker och ting händer kanske ibland för just en viss anledning? Ditt undermedvtena försöker kanske göra dig uppmärksam på att det är nåt som du inte rikigt har tagit itu med ännu..Det kanske inte handlar om just den personen i drömmen, utan om DIG..du har kanske inte t ex sörjt färdigt över en förlust eller vad du än har för känslor om det kvar. Ring om du behöver prata, jag finns här! puss och kram