Lördag.
OBS! Vissa namn i texten är fingerade!
Jag VET att man inte har roligare än man gör sig. Jag VET att man måste ha tråkigt ibland för att kunna uppskatta de gånger man har roligt. Jag VET att imorgon är en ny dag då man har chans att ställa allt tillrätta. Och jag VET att man till och med kan göra det idag, men enligt min filosofi går det lika bra imorgon, med en nystart när man vaknar.
Även om jag vet allt detta så kan man väl ändå få lov att känna sig sjukt uttråkad, tycka en aning synd om sig själv -och sin för tillfället invalida käresta- och pusta, stånka och ibland skrika lite lätt för att minska tråkplågorna.
Igår tillbringades hela dagen i sängen/soffan men en väldigt mystisk åkomma som tillkännagav sig som magont på ett väldigt speciellt och obeskönt sätt. Jag vet fortfarande inte vad det är eller var men det kom smygande och på samma sätt är det nu på väg bort igen för att förhoppningsvis lämna mig ifred i fortsättningen. Vissa tror att det är min skumma förkylning som vandrar runt i kroppen, några att det är pizzan sen i torsdags och andra att det är diverse alienbebisar o.s.v. Känner du dig kvalificerad nog att göra en proffesionell bedömning är det bara att höra av dig. Hela den här tråkiga sjukdagen blev inte direkt bättre av att det regnade, var helt grådassigt ute och Daniel sov större delen av dagen. Det kändes som vi var ett sånt där trist gammalt gift par som inte pratade med varandra längre när vi låg där nere i källaren, jag i soffan framför tv:n och han i sängen framför minidvd:n. Usch, hoppas verkligen att han inte behöver ha ont länge till och att det där hålet läker snabbt som blixten.
Idag försökte jag liva upp stämningen lite genom att åka till Värnamo och handla lite julklappar men eftersom Emma hade planer på Jönköping med Linus så blev det en runda ner till Gnosjö city istället. Shoppingrundan resulterade dock enbart i bakad potatis och godis på ICA men hey, nu har i alla fall en lite större kassa at ta med mig till Gekås på tisdag,
Trisslotter, Tialotter och Skrappyramider i all ära men den sköna spänningen när man är mitt uppe i skrapet överträffar dock inte besvikelsen av att vinna. Jag och min man har idag avverkat ett antal lotter i hopp om en ljusare dag men ack vad besvikna vi blev. Inte en enda vinst. Tur i kärlek är väl kanske bättre trots allt.
Tråkiga dagar ger i alla fall upphov till roliga diskussioner som man aldrig skulle ha annars, Fast det var nog mest jag som blev skrattad åt när jag avslöjade en djup hemlighet. "Jag vill verkligen vinna på min lott Daniel, jag aldrig vunnit nåt! Eller, förutom kulstötningen i sexan då förstås." Detta var ju något som jag aldrig skulle ha sagt insåg jag snart, då Daniel låg dubbelvikt av skratt de kommande minuterna. Vadå då? Höjdhopp och sextio meter och sånt där fjolligt var liksom aldrig min grej, och nog fortfarande inte det. Jag har lite för tjock benstomme för det. Hrmf. Detta erkännande skapade självklart en hel del roliga skämt från hans sida och jag har en känsla av att detta kommer bli ett återkommande ämne ikväll. Även humorn sjunker nämligen under det normala när man har tråkigt om du inte har upptäckt det än, din otråkiga människa. Aggressioner kan också ta sig verbal och skriftlig form efter en lång tids tråkighet.
Ikväll kommer Emma hit och förgyller aftonen, kanske blir det en film, men det blir definitivt mycket godisätande, teknikprat (Vadå utanför? Jag?) och en slapp kväll. Lalala. And she will bring my drugs, my sugar.
Kina, good luck and have a wonderful time in Paris and Stockholm.
Esmeralda and Puh, ih!
Over and out.
Jag VET att man inte har roligare än man gör sig. Jag VET att man måste ha tråkigt ibland för att kunna uppskatta de gånger man har roligt. Jag VET att imorgon är en ny dag då man har chans att ställa allt tillrätta. Och jag VET att man till och med kan göra det idag, men enligt min filosofi går det lika bra imorgon, med en nystart när man vaknar.
Även om jag vet allt detta så kan man väl ändå få lov att känna sig sjukt uttråkad, tycka en aning synd om sig själv -och sin för tillfället invalida käresta- och pusta, stånka och ibland skrika lite lätt för att minska tråkplågorna.
Igår tillbringades hela dagen i sängen/soffan men en väldigt mystisk åkomma som tillkännagav sig som magont på ett väldigt speciellt och obeskönt sätt. Jag vet fortfarande inte vad det är eller var men det kom smygande och på samma sätt är det nu på väg bort igen för att förhoppningsvis lämna mig ifred i fortsättningen. Vissa tror att det är min skumma förkylning som vandrar runt i kroppen, några att det är pizzan sen i torsdags och andra att det är diverse alienbebisar o.s.v. Känner du dig kvalificerad nog att göra en proffesionell bedömning är det bara att höra av dig. Hela den här tråkiga sjukdagen blev inte direkt bättre av att det regnade, var helt grådassigt ute och Daniel sov större delen av dagen. Det kändes som vi var ett sånt där trist gammalt gift par som inte pratade med varandra längre när vi låg där nere i källaren, jag i soffan framför tv:n och han i sängen framför minidvd:n. Usch, hoppas verkligen att han inte behöver ha ont länge till och att det där hålet läker snabbt som blixten.
Idag försökte jag liva upp stämningen lite genom att åka till Värnamo och handla lite julklappar men eftersom Emma hade planer på Jönköping med Linus så blev det en runda ner till Gnosjö city istället. Shoppingrundan resulterade dock enbart i bakad potatis och godis på ICA men hey, nu har i alla fall en lite större kassa at ta med mig till Gekås på tisdag,
Trisslotter, Tialotter och Skrappyramider i all ära men den sköna spänningen när man är mitt uppe i skrapet överträffar dock inte besvikelsen av att vinna. Jag och min man har idag avverkat ett antal lotter i hopp om en ljusare dag men ack vad besvikna vi blev. Inte en enda vinst. Tur i kärlek är väl kanske bättre trots allt.
Tråkiga dagar ger i alla fall upphov till roliga diskussioner som man aldrig skulle ha annars, Fast det var nog mest jag som blev skrattad åt när jag avslöjade en djup hemlighet. "Jag vill verkligen vinna på min lott Daniel, jag aldrig vunnit nåt! Eller, förutom kulstötningen i sexan då förstås." Detta var ju något som jag aldrig skulle ha sagt insåg jag snart, då Daniel låg dubbelvikt av skratt de kommande minuterna. Vadå då? Höjdhopp och sextio meter och sånt där fjolligt var liksom aldrig min grej, och nog fortfarande inte det. Jag har lite för tjock benstomme för det. Hrmf. Detta erkännande skapade självklart en hel del roliga skämt från hans sida och jag har en känsla av att detta kommer bli ett återkommande ämne ikväll. Även humorn sjunker nämligen under det normala när man har tråkigt om du inte har upptäckt det än, din otråkiga människa. Aggressioner kan också ta sig verbal och skriftlig form efter en lång tids tråkighet.
Ikväll kommer Emma hit och förgyller aftonen, kanske blir det en film, men det blir definitivt mycket godisätande, teknikprat (Vadå utanför? Jag?) och en slapp kväll. Lalala. And she will bring my drugs, my sugar.
Kina, good luck and have a wonderful time in Paris and Stockholm.
Esmeralda and Puh, ih!
Over and out.
Kommentarer
Postat av: La Kina
Martina seriously, du skriver sjukt bra! Här finner man dolda talanger, vad kan du mer? Drilla med brinnande drillstavar eller rapa alfabetet baklänges? Hursomhelst så SAKNAR JAG DIG och det ska bli så sjukt kul att träffa dig!!!! Du är med på torsdag och käkar på Bambu va??? LOVE!
Trackback