from good to great

Lika ljus som min lägenhet var för tolv timmar sedan är den nu mörk, kolsvart. Dagen har gått lite som i slowmotion, spänningshuvudvärk har gjort att flera timmar bara sovits bort till ingen nytta och tavlorna som skulle på plats idag ligger fortfarande på soffan och väntar. Har efter en del gym-surfande troligtvis bestämt mig för vilket gym jag ska börja på, det blir en saftig räkning men det får det vara värt med ett så brett utbud av BodyPump, yoga, konditionspass, dans och väl omtalade instruktörer. Känner trots allt att jag ska vänta ett par veckor med medlemskap eftersom jag kommer binda upp mig i två år och gärna vill vara säker på mitt val av utbildning och stad först. Nu fortsätter kvällen i slöhetens tecken för att imorgon vakna upp och åter känna kraften. Det blir morgonpromenad / jogging innan skolan och kanske till och med tavlorna kan komma upp på sin plats? Ha en förträfflig söndagkväll.

/ M

Ljus. Jag kisade med ögonen och såg att hela lägenheten var fylld av solsken. Vilken söndag, lätt bakfylla, pizza-date med klassen om en timme och augustis sista försök till sommar - lovely. Igår gjorde jag min premiär på Sivans men var mer sugen på att stå innanför baren är utanför. Gick med i en nation på fyllan och tillhör numera Norrland, eftersom Stockholm tydligen gick i graven i våras. Jag känner att det här kommer bli bra, jag känner lugnet. Det enda jag vill nu är att sätta igång med pluggandet, hungrig på att aktivera min hjärna. Är nyfiken på vad min utbildning egentligen innebär, vill veta, men veckan som väntar innehåller en hel del svar på mina frågor som tur är. Kan oroa mig för en sak, att det är första året som denna inriktning av programmet körs. Kan det innebära brister i utbildningen?

Off to pizza at Josef's.

Jag är en glad människa, det är jag. Jag älskar att träffa nya människor, festa och ge mig ut i världen utan att veta exakt vad som väntar runt hörnet.*  Jag är ingen pessimist fylld av negativ energi. Jag är positiv, även om ironi är något som ibland sätter guldkant på mina uttalanden. Realist, absolut, men visst betyder inte det att jag inte väljer att se fördelar istället för nackdelar? Men om jag nu är den glada och positiva människa som ajg utger mig för att vara, varför ligger jag då här i en stor säng med omfamnande mjuka täcken och tittar ut på det konstant strilande regnet och känner en stor tomhet? (*Det är sant, i sommar har jag lärt mig att leva som jag lär, utan vare sig almanacka, trådlöst internet eller en världsomfattande telefonbok i mobilen.)

Imorgon tar jag min fullastade bil och styr mot Växjö. Out with the old and welcome the new. Jag håller alla tummar och tår jag kan för att jag ska kunna vara med på besiktningen imorgon och efter ett godkännande få ta nycklarna direkt. Hur underbart hade inte det varit med en sådan inledning av flytten till min nya lägenhet? Om jag kan ta beslag på nycklarna innan helgen så kommer mina kära föräldrar antagligen och dumpar mitt flyttlass lite snabbt och lämnar mig sedan för att fortsätta med flytt nummer två i familjen denna helgen.

Känslan av att det faktiskt är sista kvällen hemma innan jag åter igen kan känna mig helt fri och leva mitt eget liv, kan knappt beskrivas. Varenda gång jag återvänder till den del av Småland som jag kommer ifrån så faller jag automatiskt in i samma gamla levnadsmönster. Samma jobb, samma rastlöshet och samma intensiva känslostormar. Jag undrar till och från, dras vi till varandra gång efter gång för att det verkligen finns levande kärlek mellan oss eller handlar det bara om närheten och bekvämligheten över att redan känna varandra utan och innan? Måste man bli klok på det eller kan man bara fortsätta framåt utan att reflektera, och kommer man i så fall snubbla och riva upp stora sår i framtiden istället?
Det regnar fortfarande. Men jag vet att det kommer regn efter solsken.

Så gott som varenda litet tillfälle som jag färdas runtom bland olika platser i och utanför Sverige så svämmar mina tankar och funderingar nästan över. Det är i den vevan jag alltid undrar när jag ska komma ihåg att stoppa ner den där pennan och skrivblocket som jag så desperat behöver för att inte låta dessa briljanta idéer och upptäckter inom mig gå till spillo. ikväll hade jag en överläggning med mig själv mellan allas vårt goa Göteborg och förorten Kode. Jag kan verkligen känna att jag blir äldre och mer säker på mig själv och mitt liv för varje dag som flyger förbi. Jag känner mig själv nu, jag vet att jag ibland är mer envis än vad som är tillräckligt, och måste själv springa in i väggen för att få bevisat att den är hård.

Go bananas, please.

nej, det funkar inte i skriftlig form idag. men det är nåt jag egentligen vill ventilera och släppa lös. uttrycksförstoppning. känner ett lugn ena stunden, iver inför växjö andra. säker på mina val igår, förvirrad över yrkesval och livssituation imorgon. jag är ett enda kolli av beslutsångest. 

Efter en vecka hemma har jag upplevt mer regn än vad som faller över kos under ett år, sovit mer än under den dubbla tiden i juni och juli och åter igen gått tillbaka till en alkoholintagsnivå på maximum två dagar i veckan istället för sommarens sju. Kroppen börjar långsamt återhämta sig efter en månad av förkylning med utmattande och konstant hosta och en tragisk olycka som man fortfarande inte kan tro är sann. Tydligen så är det fortfarande sommar enligt konstens alla regler och ännu är det  några veckor kvar av semestern så jag roar mig nu med att jobba i en vecka eller två framöver. Imorgon kommer jag förhoppningsvis veta vilken lägenhet på Stallvägen som blir min i september och då börjar allt det pyssliga med att fundera ut inredning, möbler och färger till mitt nya hem och just nu känns det som att det gör detsamma om det blir den med en sämre planlösning. Jag är nu helt enkelt för gammal för att komma hem och bo hos mamma och pappa och jag vill komma iväg till Växjö och mitt eget liv igen så snart som möjligt. Detta trots att  det är mer än lyx att alltid vakna upp med ett välfyllt kylskåp och att tvätten är omhändertagen innan man ens hunnit märka att den är borta. Det är dags att återvända till verkligheten och vardagen, med träning, ekande kylskåp, panikplugg inför tentor, billigt bag-in-box och frihet. Friheten att komma och gå vilket klockslag som jag vill på dygnet, disponera min egen tid och även att åter igen få aktivera mina slumrande hjärnceller.

Tätare uppdatering följer.

♥ Martina