Kina,

Jag skulle laddat upp bilderna från Lund förut, men det gjorde jag inte.

Idag är en sådan dag som det är självklart varför jag bor precis här och läser på universitet. Imorgon kanske är en dag som jag undrar varför jag inte väntade minst ett år till med att plugga för att istället pyssla med annat. Man vet liksom aldrig det med mig, när jag blir fundersam på mina val. Jag gillar att plugga, men jag vill ha ett jobb också. Jag skulle vilja spara ihop pengar och tid till en långresa i åtminstone halva världen men det går inte riktigt ihop sig när jag studerar på heltid (eller iallafall officiellt heltid). Jaja, kanske är jag bara lite nervös för att jag ska bo i samma stad i minst 2.5 år till utan några utsvävningar och flytter till varken Stockholm, Kos eller Oslo - som jag redan hunnit avverka på min adresslista. Nu vill jag inte flytta. Jag vill lära mig att bo.

Som ett steg i processen mot en egen hund ska jag någon gång i framtiden få ta hand om Annies underbara Maja en dag eller två. Detta sa hon i för sig bara i förbifarten under vår myskväll i måndags men förhoppningsvis står erbjudandet kvar. En hund skulle vara mer än mysigt många gånger, men kommer jag fixa snöiga, regniga, blöta och blåsiga gryningar (ja, åttatiden är för tillfället gryning i min värld)? Att vara hemma större delen av tiden istället för att flänga runt i halva Sverige är det minsta problemet. Jag skulle älska att ha en anledning att spendera med tid hemma. Hemma. Funderar jag seriöst på att skaffa en hund?

Studierna är lugna och intressanta nu. Jag känner mig hemma inom socialpsykologin och det är skönt att bara repetera och koncentrera sig på djupet istället för att plöja litteratur. Fältarbetet kommer att gå som en dans, gruppen är bra och ideén är stabil. Det kommer bli bra.

Kroppen är helt slut efter kvällens stenhårda BodyPump och sista vakna timmen kommer spenderas framför det löjliga men ack så fängslande Gossip Girl. Sleep tight.



Det snöar!

Det sjukaste. Satt bakom en persienn på bibblan i ett par timmar och helt plötsligt har campus blivit precis vitt. Snö överallt med flingor i 'sjok' som Carl beskrev det. Eller något liknande ord iallafall. Men sorgligt nog är de sådär lite för varmt på marken så det bara blir blask och blött när flingorna landar. Jag blev lite bestört över att jag inte bytt till vinterdäck men mamma sa att jag får köra till träningen ikväll, om jag lovar på hedersord att köra hur försiktigt som helst. Vad skulle man gjort utan mamma, det är frågan.

Blev lite sugen på Halloween festen imorgon trots allt och ska nog till förfesten iallafall, sen får vi se om det blir utgång eller ej. Efter det så väntar skräckfilmsmaraton på lördag och på förmiddagen ska jag på ett funk-pass, really nice. Annars väntar en skön helg efter morgondagen föreläsning med massa rolig träning och bara ledighet.

Inget vettigt i det här inlägget men vad ska man göra. Off to BodyPump.



Frisk

Jag märker knappt när jag sväljer längre. Jag har alltså inte tio vassa knivar i min hals längre. Underbar känsla. Undrar vad jag ska äta för att fira min friskhet?

Först kanske jag borde gå upp. Jag ligger fortfarande i sängen med datorn i knät och det känns som det är söndag. Mamma är iväg och jobbar en sväng men hon kommer snart hem igen eftersom jag sa att jag kanske åker hem ikväll, lurad. Eller inte lurad, för jag ska ju kanske åka ikväll, men hon förstår inte att jag sa så bara för att jag har långtråkigt och vill ha sällskap här hemma. Jag borde nog laga lite lunch till oss också. Mamma är förvirrad och snurrig idag eftersom hon har osympatiska och trögtänkta chefer. En dag får hon på sig, att bestämma sig för om hon vill börja pendla tre mil till jobbet efter jul eller ställa till det för de andra medarbetarna. Som är hennes vänner. Man blir ju skogstokig.

Som plåster på såren ska jag nog faktiskt göra lite lunch.



Mys

Ibland vill jag sluta läsa på universitet för att istället börja jobba och tjäna pengar igen. För pengarna skulle jag resa till alla platser i världen som jag vill, se en fotbollsmatch i Milano, spana in vad Carro gör i Australien och ta en shoppingresa till New York i sköna maj. Jag vill iallafall mycket.


Pappa lyckades glömma vårt tv-kort hos storebror igår vilket resulterat i att vi inte har någon tv i huset. Jag får hålla tillgodo med min käresta, min laptop, och tackar mitt sjätte sinne som fick mig med att ta med den överhuvudtaget. Föresten så har jag börjat smida en plan. Jag ska undersöka om jag kan läsa den delkurs som fattas för att jag ska ha klarat Psykologi A. De verkar inte vara precis exakta här som på SU men det är inte omöjligt att det går att pyssla ihop till våren.

Eftersom jag äntligen mår lite bättre i halsen så har jag och mamma spenderat dagen på A6. Och jag frågar mig, hur kan du inte veta vad A6 är Josefin? Det är ju IG i shoppinggeografi så det bara ryker om det, DÅLIGT. När jag stod och tvättade händerna inne på damernas utanför IKEA hör jag "Martina?" från en välbekant stämma. Jag kikar upp med förvåning, som snart övergår i ett stort lyckligt leende, och ser Annie stå där i kön. Ibland är världen mindre än vanligt och sammanträffanden fler än en vanlig söndag må jag säga. Utöver det så inhandlade jag blommor både till mitt badrum och köksbord, korgar till badrumshyllan, doftljus och två mysiga röda ljuslyktor. Var även på jakt efter en lampa som än så länge bara finns i min fantasi, men den ska letas upp! Och det är förhoppningsvis snart eftersom klockan hoppade bakåt inatt och gjorde det om möjligt ännu mörkare om  eftermiddagar och kvällar. Nu finns det planer planterade om vad jag ska göra med mina kvarvarande utrymmen av lägenheten som är lite för tomma. Väggen bakom köksbordet ska fyllas ut med en hylla som inte är inhandlad på grund av tajt studentekonomi och en mamma som säger "en sån där tar ju bara en timme att snickra ihop!". Ja men mamma, gör gärna det då om det nu är så enkelt. Hyllan ska fyllas av böcker, glas, foton och annat smått och gott, och bredvid i hörnet ska min fantasilampa stå (det är en lampa över bordet, på fot, förtår ni). I fönstret ska små glasbollar upp (som jag hittade på Village idag men som mamma så promp redan hade hemma i en garderob så det börhövde jag ju inte köpa, och som hon nu sprungit runt och letat efter sedan vi kom hem), som ska lysas upp av värmeljus och annat pyssel. Två saker till behövs innan jag kan känna höstmys och det är en gigantisk helfigurspegel (upphittad på IEMS, ska nu bara finansieras. Kanske ska hälsa på farfar imorgon?) och en vacker och harmonisk tavla som ska hänga på väggen över sängen. Sen, kan jag mysa hela hösten och vintern även om jag inte är en snö-mörker-regn-och-rusk-fantast. För jag gillar ju faktiskt värmeljus. Och min lägenhet.

På återseende.

Psykologisk utvärdering av undertecknad nödvändig inom kort.

Jag kanske är helt sinnessjuk, vad vet jag.

Om jag skulle ha en önskelista så skulle prio nummer tre vara att Du åker iväg på din livs resa. En månad av resande som öppnar dina ögon precis på samma sätt som samma resa gjorde för mig, då för ett och ett halvt år sedan. Jag önskar mig att du vaknar, inser vem du är och vad du har kapacitet till att uppnå. Jag önskar mig att du samlar på din alldeles för många nya drömmar och resor så att de knappt går att uppfylla. Jag vill att du ska få smak på livet. Jag önskar mig att när du kommer, tar du samma initiativ som jag gjorde. Då. Önskningar borde kanske inte gå i uppfyllelse, inte om det är fler männiksor är jag som önskar så självcentrerade och egoistiska saker som detta.

Jag tror att jag önskar att du och jag kunde vara på samma nivå igen. Eller iallafall på samma spelplan. Nu är du så långt borta, jag kan inte nå dig hur gärna jag än vill. Alltid samma visa, anagligen handlar det fortfarande om att jag är livrädd för att till syvende och sist stå där ensam. Ensam för mig är själv, ingen som fyller ut min andra halva. Jag står och trampar i mina egna fotspår och hittar inte några nya vägar, och vet inte hur man trampar upp nya.

Polisbestyret har utan förvåning övergått till en kamp snarare än känslor och dubbla hjärtslag. Ännu en man som lugnt och stilla traskar vidare utan att visa minsta ånger eller osäkerhet. En del i botten av problemet ligger inte omöjligtvis i känslan som jagar mig dag efter dag. Ingen som jag träffat, brutit upp med eller vart inblandad med på något sätt har varken ångrat sig eller varit osäkra på sin väg bort från mig. Är jag maktgalen? Känslofreak? Överdriver jag? Är jag en svag människa? Ju fler som fortsätter vandra utan att vända sig om, ju mer känns det som att jag har en vulkan inom mig som snart bryter ut. Love me. Pick me.

Bored. Bored and sick.

Hur länge kan man ha ont i halsen?


Snälla, det räcker nu. Försvinn. Jag vill kunna dricka. Jag vill kunna äta. Jag vill kunna prata. Jag kan väl iallafall få svälja utan att börja gråta innan dagen är slut? JAg är töstig. Och hungrig. Så trött på att vara sjuk.


Vill inte missa middagen för Wilmer imorgon, ok?





Rosenström, Björn. Kärlekens ekvation

"En gång är ingen gång, två är lika med noll." Så långt är vi alla med. Men vad följer efter det? Enligt regelboken som jag läst så betyder tre gånger definitivt något mer, och om man multipicerar  dessa med ytterligare två (som det faktiskt så lyckosamt varit varje gång) så blir det en himlans massa gånger. Summa sumarum: vad hände? Jag kan inte släppa denna lilla del i mitt liv (som för övrigt tagit mycket mer plats i betänketid än i faktiska händelser) och denna analysering kommer att fortskrida till den dag då ekvationen är löst. Jag kan för dagen inte bry mig särskilt mycket om själva svaret, eftersom x idag mest handlade om en något osymmetrisk ansiktsdel stor om jag inte lagt märke till förut. Så, skam den som ger sig, en dag ska jag förklara för er vad uträkningen gav för resultat och samtidigt skriva en bok som behandlar ovanstående ämne; Kärlekens ekvation.

Jag skulle vilja avlsuta dagens lektion med några kloka ord som min kära vän Tobbe yttrade för ett tag sen då vi pratade om tjejer, killar och nummerbyte.

"Ta aldrig en bruds nummer om du  bara vill ligga med henne. Byta nummer, det gör man ju när man ska gifta sig!"

Och med det sagt så är det väl bara att hoppas att även mina grannar läser min blogg. En extra lite länk på Facebook kan i det här läget komma väl till pass.

På återseende.



And nothing but the truth

Sjukligt god mat. Har ätit så jag håller på att spricka. Det märkliga är att hur mätt jag än är så blir jag alldeles för ofta sugen på socker efter att jag ätit vanilg mat. Inte om jag äter ett mellanmål utan bara när jag ätit middag eller lunchmat. Men med mina kalorifattiga köksskåp är det inte lätt att hitta något som innehåller socker på samma nivå som sötsaker så jag får helt enkelt stå ut. Kanske kaffe kan råda bot? Råda bot, märkligt ord.

Blev inte mycket klockare efter mötet om utlandsstudier idag. Vi blev nerskickade till International Office och de var ite heller till någon jättestor hjälp. Det enda de sa var att det kommer bli krångligt att hitta exakta kurser att tillgodoräkna, och tjena, som om vi inte märkt det. Nya tankebanor snurrar i mitt huvud och funderingar kring om det går att läsa dubbelt vissa kurser och åka utomlands för extra kurser finns också. Borde jag kanske ta mig till någon form av studiehandledare och undersöka olika möjligheter. Vad vet jag. Borde jag byta till vanliga informatörsprogrammet eller se mig om efter alternativ? Jag är en förvirrad människa, jag vet. Jag vill inte behöva förklara mig och svara på 100 olika frågor om varför och vad jag vill istället. Jag vet inte att jag vill något annat isället, just nu känns det bara ostimulerande att läsa till Informatör-FoU. Fråga mig inte varför, för jag vet inte. Fråga mig inte om jag ska hoppa av, jag har ingen aning. Jag leker med tanken, funderar över mina möjligheter och försöker sätta fingret på vad det är som inte stämmer. Kanske är det bara som vanligt, att jag aldrig kan bestämma mig. Men det borde ju i sin tur tyda på att jag kankse inte valt 100% rätt. Går det ens att göra det, välja rätt? Vara helt säker på sin sak. Jag har ingen aning. Jag vet inte ens vad jag kommer kunna jobba som om tre år. Hej Universitetsvärlden.

Grattis storebror. Du hade rätt, studenter på universitet vet inte ens varför de läser och vad de kommer bli.


Håll i hatten

..jag lagar hemmagjorda grekiska biffar med potatisstavar i ugnen som jag ska servera mig själv på en salladsbädd. Eventuellt med en tomat&vitlökssås. Fint ska det va' när man behöver styra upp sitt liv litegrann. Återommer med djupa tankar om livet, utbildning, jobb och framtida bostadsort efter den delikata måltiden. Cliffhanger.


Mitt i natten.

Jag kan inte direkt sova, fast att jag är helt slut i hela kroppen och ögonen bara vill ha mörker. Tv:n är fortfarande på och datorn har inte lämnat sängen fast att jag inte gjort något vettigt på över en timma. Jag vet varför jag inte kan sova, jag har inte borstat tänderna. Men mest beror det nog på att jag fortfarande inte har hittat några kurser att lägga fram imorgon på mötet. Att jag inte hittat några kurser beror på att jag inte hittat något univesitet än. Och det i sin tur beror på att jag inte vet vilken stad jag vill studera i våren 2010. I sin tur hade det varit lättare att välja stad om jag trots allt vetat vilket land jag ska åka till. Eller iallafall vilken världsdel. Jag har alltså fortfarande inte den blekaste aning om var jag vill eller ens kan plugga den där terminen långt fram. Säg London, men jag är ändå inte alls säker på att det finns de kurser som jag behöver.

Trötthet. Det var skönt när sista uppgiften på förra kursen var inskickad och jag gav mig iväg på min lilla tågluff, men detta hänger över mig som ett stort grått moln för tillfället. Trots att det borde vara något som jag går runt och tänker på med ett stort leende på läpparna. Beslut för med sig ångest. Ångest skjuter upp beslut.

Jag vill ge mig själv nya träningskläder. Ett nytt linne åtminstone. Från nike eller något likande. Jag vet precis vad jag vill ha för modell, nu gäller det bara att hitta det. På tal om träning testade jag ett nytt pass idag, eftersom jag ville träna core ikväll så blev det ett kombinerat core och step-pass då det inte fanns något annat. Blev positivt överraskad av step, som jag inte tränat på säkert 8 år, men core-delen var lite för slapp för min smak. Skönt ändå att få in så mycket träning på en och samma gång. Nu väntar överraskningsträning imorgon, eventuellt bodybalance och simning, och härlig bodypump på onsdag. På grund av nya instruktioner så får jag nöja mig med bodypump två, eller max tre, gånger i veckan från om med nu, eftersom det kommer påverka mina resultat ännu mer positivt. Är sugen på att ta en sväng förbi Anna-kusin på gymmet och göra en sån där undersökning av hur mycket kroppsfett och muskelmassa jag har på kroppen för att se om det händer något med träningen. Och sen hade jag ju tänkt fundera ut ett mål, men det har jag inte lyckats med än. Det första målet kan väl i för sig vara att komma i alla mina kläder igen, speciellt några par jeans som inte alls sitter som de ska efter frosseri-sommaren i grekland.

Dags att  försöka sova trots allt. Börjar bli hungrig och orkar verkligen inte äta igen innan jag ska sova. Imorgon blir också en relativt planerad dag med föreläsning, möte om utlandsstudierna, förberedelse av OB och träning på kvällen.

Tråkinlägg men wtf.


Ja Ida, jag är helsnurrig.

Jag är glad att jag inte bloggade igår kväll.


Om drygt två timmar ska jag och Josefin ta en fika innan jag, om tre timmar, drar iväg på min lilla tågluff. Jag har fortfarnde inte skickat in min utredande text som jag lyckas skriva om i varenda inlägg och jag har heller inte packat, städat eller diskat. Men jag har faktiskt duschat och druckit kaffe. Kände mig allmänt otrevlig mot Josefin innan och det får jag snällt be om ursäkt för sedan, för det var faktiskt inte alls meningen. Jag gillar inte hur jag är för tillfället. Egoistisk, konstig och märklig på samma gång. Som ett glas med vatten som rann över. Det inte bara rann över igår, det blev en förödande översvämmning. Verkar som jag lyckats torka upp det mesta nu men det satte sina små spår. Tankar och funderingar. Varning för översvämning igen så dags för att byta ämne. Och jag hinner inte ens blogga nu, jag måste skicka iväg min text. Nu. Hur kass den än är. Nu. Bli av med den.

Hörs.


Good Beforedinner.


Klockan halv åtta ringde jag och väckte min studiekamrat och hoppade sedan in i duschen. Det är en stor dag idag, det enskilda, examinerande talet ska genom föras klockan 15.00. Jag har jobbat som en flitig liten myra sedan halv nio och känner mig i princip färdig med både den utredande texten och talet. Manuset är skrivet och tiden är perfekt. Nu gäller det bara att framföra det med samma inlevelse som jag hade igår när jag låg i sängen och övade för mig själv. Texten som för alltid är ofärdig känns idag lite bättre än igår, och det är en stor lättnad. Nu är det bara att hoppas på att referenserna duger och att alla punkter och kolon har hamnat på rätt ställe.

BodyPump och lite sol ikväll, härliga tider. Snart blir det lunch hemma hos mig och mer övning på talet. Kanske borde ägna en tanke åt vad jag ska packa ner till helgen, kom på att jag bara äger en relativt liten väska. Och skor, pust. Vill jättegärna hitta en stor grå tröja med, skulle passa utmärkt i min garderob och till mina svarta knästrumpor.

Känner en mystisk känsla. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra i tre timmar fram till talet. Visst ska jag öva x antal gånger till, men inte i tre timmar. Samtidigt vet jag inte riktigt vad jag mer kan åtgärda i texten, att börja ändra nu känns dödsdömt. Det enda jag kan göra är att korrekturläsa och efter ett par gånger blir man rätt blind för sina fel. Referenserna tror jag att jag fått till, men det är väl alltid något som är på fel ställe. Som sagt, jag är lugn fast ändå inte - spänningshuvudvärken som hoppar på mig stundtals gör att stressen inte sjunker undan. Inatt har jag kastat mig fram och tillbaka för att gång på gång vakna av att jag ligger och tänker på text, tal och vad jag ska ha på mig när jag åker till Lund. Känner igen mitt beteende, minsta upplevda stress leder till att jag ligger och tänker till jag blir tokig på kvällarna. Tänker på allt. Allt.

Den här spänningshuvudvärken är inte helt fräck alltså. Jag lämnar helt enkelt bibblan för att gå hem och vila en stund.

Wish me luck.



Inspiration

Jag blir grymt peppad på träningen, och särskilt löpningen, när jag läser Annas blogg. Det måste ju helt enkelt vara så mycket roligare att träna för ett visst mål än att bara köra på för att bli mer vältränad och må bra. Dags att sätta upp ett mål alltså, vad det blir återstår att se.


Ibland undrar jag hur jag är funtad. Uppsatsen som jag jobbat med sedan i torsdags är och förblir halvdålig utan bra faktainnehåll (väldigt vacker utfyllnad dock). Samtidigt så verkar mitt tal om samma ämne, som ska framföras under fem minuter imorgon, ha formats till något relativt bra. Och det skrevs idag på en timma. Enkel matte? Icke. Eller så tyder det helt enkelt på att jag borde skjuta upp allting till dagen före. Att delkursen börjar närma sig sitt slut är riktigt skönt. Nu dröjer det till mitten av december innan vi återigen ska kämpa oss igenom en kurs i "Att tala och skriva".

I helgen ska jag alltså fira att det är mellan-två-kurser-helg och åka iväg på en liten tågluff. Första stopp är Lund för att hälsa på min Kina en natt och på fredag luffar jag vidare till Helsingborg för att träffa stora delar av Kos-gänget. På kvällen vankas fest eftersom Karsten fyller 25! Och där kom jag på att 25-års present inte är inhandlad än.. Jag har heller inte hunnit ägna temat för festen en tanke, någon som vet något som är tyskt? Vad som helst går bra.

Hemresan kanske måste ske redan på lördag eftersom mötet om utlandstudier närmar sig. På tisdag ska vi presentera de olika kurser och universitet som vi hittat, och sedan få godkännande om kurserna kan tillgodoräknas eller ej. Sen dyker mamma och pappa upp på söndag med och kanske till och med bror min, trevligt!

Nu är det dags att lägga ifrån sig datorn och försöka sova. Jag har tänkt hinna med mycket imorgon, biblioteket ett par timmar innan lunch för att leta efter ett citat i Herr Hellspongs retorikbok och öva på talet. Heja framförhållning!

Någon som kan ringa och väcka mig sju imorgon?


Fototävling!


Precis som alla andra redan gjort i min bekantskapskrets så vill jag vara fotomodell för en dag!

Allt ljus på mig!



Gör som jag och anmäls dig hos Therese Jonsson :
http://operfekt.blogg.se/2008/october/tavling-vinn-fotografering.html

Lycka till! ♥



Hitta lugnet

Jag kanske inte borde gå Informatör. Jag tycker inte om att skriva tråkiga uppsatser om ännu tråkigare saker. Jag tycker om att skriva om saker som intresserar mig och i sammanhang där jag får använda alla "för akademiska ord" som jag vill. Jag kanske skulle läsa ekonomi, om jag då hade läst matte c förstås. Eller så kanske jag ska läsa det där programmet för europastudier som jag hade som andrahandsval. Borde jag flytta upp till Skellefteå och bli spateraput som jag egentligen drömmer om? Om jag fortsätter tänka på det här så kommer jag hoppa av, så bra känner jag mig själv. Sveriges veligaste människa skulle jag kunna titulera mig som, med ett stort lass beslutsångest. Det är ganska typiskt mig att börja på nya äventyr och aldrig fullfölja dem och vad är det som säger att mönstret har brutits?

Jag lever med förhoppningen att någonstans ska allting bara falla på plats, helt utan ansträning, och jag letar fortfarande efter den platsen. Har hört rykten om att den ligger någonstans utanför vårt universum och inte existerar. Någon påstod något så absurt som att den är belägen inom dig själv, har ni hört något mer skrattretande?

Martina ♥

I jakttider

Jag gillade att höra Johannas nya infallsvinklar angående 'polisernas makt i samhället'. Att de föll mig i smaken beror på att de var av det positiva slaget och precis vad jag ville höra för att få en ny gnista av hopp. Det finns så många sätt att tolka och överanalysera till den gräns att man inbillar sig att det mest invecklade är det mest logiska, allt för att det ska passa in i planen. Planen för att fånga sin prins. Eller snarare planen för att få prinsen att fånga dig. Jag har aldrig varit bruden som gillar spel, jag vet vad jag vill ha och handlar därefter. Ja eller nej, intresserad eller inte - värre konstigheter än så jobbar jag inte med. Funkar eller funkar inte, on eller off, det är enkel matte. Om hjärtat slår så hårt att du tror att det ska slita sig loss från dina muskler och pulsen slår dubbla slag och dansar jitterbugg, ja då förstår jag inte varför jag ska sätta mig på en stol och avvakta och observera. Det är så typiskt mig, det ska vara nu och inte om två månader. Jag har aldrig varit bra på att vänta. Tills vidare får jag nöja mig med att jag är en sådan tjej som Josefin skulle kunna ta med hem till sin mamma och pappa, och det är inte fy skam.


Martina ♥ The non-love guru

Att jag aldrig lär mig

- Det går inte att ha tv:n på samtidigt som man ska plugga. Inte heller är det lönt för mig att plugga efter klockan åtta på kvällen, då min kreativitet är på en nivå under noll. Idag är en sån dag, och den här uppgiften är av sådant slag, att jag bara vill kopiera skiten från någon annan informatörsstudent och ha det avklarat. Vi vet ju alla att det inte är något vidare bra alternativ samt att jag bara är en stor gnällspik för tilfället men så känns det idag. Det enda jag vill göra är att krypa långt upp i en mjuk och skön soffa med en stor och stark mans armar runt mig och få känna den där känslan igen. Känna att kärlek fortfarande existerar i min kropp och att det faktiskt finns någon att spendera de där känslorna på. Jag vill, jag vill och jag vill - men det är svårt. Josefin har så rätt om att det enda vi brudar pratar om är män. Män som är tvetydliga, män som är underbara och män som ockuperar vår världsuppfattning i allmänhet. Kan låta sorgligt och som onödigt användande av dyrbar tid men det är ändå svårt att undvika ämnet. Alla vill vi hitta våra drömmars prins, ingen vill vara ensam. Alla vill dela sitt liv med någon, ingen vill gå utan sin andra hälft. Alla vill älska och alla vill bli älskade.

"Du kommer att träffa mannen i ditt liv när du minst anar det."
Om jag slutar att ana, kan jag få träffa honom snart då?


Martina ♥



Oxford?

Snurrig och förvirrad. Helt säker och samtidigt så vilse. Jag vill utomlands och plugga en termin men ingen aning om var. London?

Tvättar ett helt berg av kläder, handdukar och lakan idag. Samtidigt ska jag skriva klart mitt tal och den utredande texten, vilket går sådär. Bara jag får godkänt är jag nöjd känner jag för tillfället, alltså inga perfektionsfasoner denna gång. Finns så mycket annat att bekymra sig över och lägga sin viktiga tid på. Maskinbyte.

Biljetterna till London är äntligen bokade, den 28 november åker jag, Annie och Alexandra och hälsa på Silja i Brighton och det ska bli underbart. Om jag bestämmer mig för London eller någon stad i närheten så hoppas jag givetvis ännu mer på att jag kommer att trivas där under vår lilla weekend.. Men jag efterlyser fortfarande lite info om era favoritplatser mina vänner! Ge mig lite tips nu!

Coctailpartyt igår var hur trevligt som helst, med snittar, bål och trevliga människor överallt. Kvällen fortsatte att vara över förväntan även på Sivans och mycket dans blev det trots en varm och något svettig lokal. Avrundningen med nattlig diskussion med Johanna var pricken över i:t.

Dags att återgå till, eller rättare sagt börja, med pluggandet. Jag är inte alls säker på hur jag ska kunna knyta ihop allt till en klar och inlämningsfärdig text till onsdag men det måste gå. Tur för mig att jag har en bra talarröst iallafall, tack tack. Kanske en smoothie först?

Martina


en regnregning lördag


Jag väntar på Josefin-blondin, vi ska gå på coctailparty och socialisera. Sitter med ett glas vin framför mig och har precis ätit gluashsoppa i matlåda, tack mamma. Nu kommer hon! Tror jag. Ha en trevlig lördagskväll mina vänner, det ska jag.

Martina



ärlighet varar längst..


Det ringde precis på dörren, det var Svenska Kristi Kyrka, eller något sådant. De ville prata om varför vi är på jorden och sådär. Aha! tänkte jag och drog till med en replik som jag tänkt ut för rätt längesedan som offensiv till deras försök att värva medlemmar. Med ett stort leende på läpparna klämmer jag fram:

Moi - Nej, jag är faktiskt med i en annan kyrka!
Jesu sändebud - Jaha, vilken då?
M - Jehovas vittnen!
(fortfarande lika belåten)
J - Okej, men hur är det ni ser på jorden och vårt liv?
M - Ehh.. Jag har faktiskt inte riktigt tid att prata nu..
J - Kan vi få komma tillbaka någon annan gång?
M - ..eeeeh alltså.. nej. Faktiskt inte.

Helt pötsligt verkade idén inte lika genomtänkt. Jag hade ju sett framför mig hur de snabbt skulle tacka för sig och lämna mig ifred för resten av livet, men icke. Jag som skulle briljera.

USandA - here I come!

Jag är lycklig. Förra veckan fick vi veta att det kommer vara möjligt för oss som läser IPfou att inte bara göra vår C-uppstas ute på fältet termin sex, utan även att läsa en termin utomlands under nästa vår. Lycka! Nu börjar grävandet bland 100-tals universitet och 1000-tals kurser för att hitta delkurser som stämmer överrens med de som vi skulle läsa här hemma i Växjö under ämnet Freds och Utvecklingsstudier. Det kommer att bli ett pyssel i några veckor framöver eftersom ansökan ska vara inne redan den 15 november i år (för studier 2010!) och redan har jag tyvärr fått väja bort två undiversitet i närheten av New York. Som det ser ut just nu så kommer det att vara väldigt svårt, om ens möjligt, att hitta kurser inom ämnet i de få skolor som ligger på behändigt avstånd från drömmarnas stad NY. Alla ni som varit i USA får mer än gärna höra av er om var ni varit och vad ni tycker om den eller de städerna!

Tisdagskvällen har varit lite.. Förvirrad. Omvärldsanalysen snurrade runt så pass i mitt huvud så jag var tvungen att ringa min guru inom utrikesanalyser, Kina. Tack gode värld att jag har dig. Men nu har vi kikat på finanskrisen lite mer och särskilt Island och hur allt påverkar Sverige. Tråkigt att jag är så fruktansvärt dåligt insatt i internationella händelser och politik överhuvudtaget bara.

Nu ska det däremot bli ändring på det, jag sitter med ett glas vin och väntar på flickorna. Inte omöjligt att det blir en sväng till Stallarna ikväll för att fira Sandras beslut att stanna kvar i Växjö, det gillar jag! Känner mig inte särskilt förberedd för morgondagen men jag känner att det kommer ordna sig, jag gillar att improvisera. Jag tror att jag till och med är relativt bra på det, att anpassa mig efter situationen och helt enkelt hittar på.

Nu ringde telefonen, hej på en stund!

Sol, sol, sol!

Klar förbättring. Vaknade runt nio och efter att ha sett den härliga solen skina in genom fönstret hade jag en snabb överläggning med mig själv som slutade med 35 minuters powerwalk runt campus. Blå himmel och sol är vad jag behöver för att känna mig snäppet gladare, jag är så lättroad. Nu sitter jag med min latté och funderar på hur jag ska lägga upp dagen. Snabbrunda in till stan väntar med Josefin om en knapp timme, vi ska kolla in en second hand butik men inte shoppa för mycket eftersom det är snålmånad. Kanske blir det städning av Josefins bil och ikväll ska jag köra slut på kroppen genom spinning och bodybump i 90 minuter. Vad som kommer att hända däremellan återstår att se, man vet aldrig vilka äventyr som vi springer på just idag.

Ha en solig dag för all del!


Gurkmeja är bra för ämnesomsättningen

Jag fick ett paket med denna information, låter kanske banalt i dina öron men för mig är det som ljuv musik. Har nog aldrig varit roligare att få ett paket hem i brevlådan!


Tåget kom fram till slut och levererade min vän hel och välbehållen. Efter att ha slängt ihop en snabblunch hemma på stallvägen gav vi oss ut på en kort shoppingrunda som resulterade i några nya ögonstenar till garderoben. Gudomlig middag med Annie och Josefin i fredags kväll, köttgrytan var i klass med mammas egna och det var helt enkelt en utsökt måltid med tillhörande rödvin. Härligt med en massa prat om allt som behövde ventileras och kanske blev vi lite klockare denna fredagsnatt. Promenad genom regniigt campus i lördags innan jag påbörjade Annies hårstyling, och sedan skjutsade henne till stationen så att hon kunde fortsätta sin lilla roadtrips weekend.

Bilen körde sedan automatiskt till 9:an och Josefins lägenhet. Efter ett par timmars velande så hamnade vi till slut framför tv:n i hennes prickiga soffa, ätandes asiatiskt, chips och godis tills vi mådde som vi förtjänade. Ingen alkohol på hela lördagen vilket känns bra för kroppen idag, men lik förbannat kom jag inte ur sängen innan ett idag. Besviken på mig själv, jag skulle ju upp och träna på förmiddagen för att sedan kunna njuta extra mycket av vår relaxdag i badhuset. Relax blev det trots utebliven träning men morgondagen kan föhoppningsvis bjuda på två träningspass som lite bestraffning för den otroligt svullande helgen. Lite plugg har hunnits med ikväll, mellan falukorv och potatismos och gossip girl, men mer finns att vänta imorgon. Är vi så bra som vi tror eller är det de andra som under all kritik?

Ledsen för det informationsrabblande min-kalender-i-helgen bloggandet men ibland så hamnar jag i den jargongen. Anyhow, now you know.

Jag vill verkligen få ordning på mina veckor och känna att det är lite jobbigt med måndagar, vara överlycklig att det är fredag, njuta av helger och uppleva en mindre ångest på söndagkvällar. Visst hyllar jag spontanitet och att göra roliga saker när det faller en in, oberoende av vilken veckodag det är, men samtidigt saknar jag rutiner. Det måste bli ett slut på att allt som oftast sova till långt fram på förmiddagen mitt i veckan och samtidigt börja planera in min träning på samma sätt som tidigare. Jag vet att jag framkallar ångest genom att strunta i mina egna regler och planer så återigen är det dags att ta sig i kragen. Senast i våras lyckades jag och det är inte på något sätt svårare nu, uppryckning och hårdkörning. Omsättandet till praktiken har påbörjats och kommer att lyckas, det vet jag.

Fortfarande längtar jag efter ett husdjur, en katt eller en hund, men jag vet att jag varken har tid eller ork i längden. Bara denna höst har jag minst fem helger inplanerade som kommer att spenderas i andra städer än Växjö, och samtidigt är jag medveten om att jag inte har en blekaste aning om hur man uppfostrar en hund eller stimulerar en innekatt. Pontus var den mest egna katten jag träffat och skötte sig själv från första till sista dagen som han bodde hemma på ringvägen. Aldrig krävde han mer än kelning och mys, mat på sin lilla röda tallrik, vatten i sin plåtskål och att bli ut- och insläppt på beställning. Inte ens hans utevistelse behövde man ha någon koll på eftersom han var ute så lite som möjligt när det var under 10 grader och regnade och hoppade upp på fönsterbläcket vid ytterdörren då han tyckte att det var dags att komma in och krypa ner i sängen igen. Och förresten, han var till och med så smart att då han bev akut nödig och var ensam hemma, då gjorde han faktiskt sina behov på badrumsgolvet. Men hans senare upptåg var nog de mest underliga. Katt som han var så gillade han att spana på möss i vårt pannrum, men dit kan man ju inte ha öppet för länge på grund av rök och sådär. Därför lärde Pontus sig att hoppa upp och hänga sig i handtaget och öppna dörren när han tröttnat på pannrummet, så traskade han bara ut och så fick man kila ner och stänga dörren när han kom spatserandes i köket igen. Han var inte dum Pontus. Summan av kardemumman, det enda djur jag delat boende med är en överintelligent, enormt självständig katt som till råga på allt själv bestämde att det var oss han skulle bo hos och ingen annan genom att kort och gott börja hänga på våran trappa tills mamma började ge honom mat.

Kan bli mer inlägg om Pontus, han var inte som alla andra katter utan så mycket mer sofistikerad och ball på samma gång. Ska börja göra mig iordning för sängen, natt och sömn. Borde ge mig själv ett ultimatum, vet att jag provat det med framgång förut, att blogga innan klockan halv nio imorgon för att vara tvungen att öppna ögonen. Sagt och gjort. Ses imorgon, före 8.30am.

Godnatt.



Finally!

- Jag är tillbaka. Medlemskap på Aqua Medley, jag ska simma, gymma och träna tills jag stupar! Yey! Äntligen kommer jag bli av med timmarna fyllda av tristess, jag är en sucker för träning.

Sitter och surplar latte och gör mig redo för en timme eller två på gymmet, efter det ska jag äta lunch med Josefin (smaskig caesar-sallad blir det idag! -särskrivning?) och plugga undan lite referatgranskning och hitta ett ämne till min inlämning om retroriken och införmatören. Senare ikväll är det inte omöjligt att vi går ut och tar ett glas vin, men det beror på hur duktigt vi jobbar. Belöningssystem är guld värda, speciellt eftersom vi är ett grymt pluggteam, jag och Josefin.

Imorgon kommer Annie. Gode värld vad jag längtar! Kommer bli en fin fredag, vad vi än tar oss för. Kanske blir det ett besök i badhuset, en sväng på stan, lite vin och god mat, eller kanske alltihopa. Är oerhört glad att du ska komma Annie!

Off to the gym, återkommer  troligen senare i eftermiddag!