Nummer sju
Yes, congrats till dig! Är nästan lite impad ;) Jag tror faktiskt att både du och jag just nu sitter i varsin (eller tekniskt sett samma) ände av campus med armarna i kors och muttrar över varför saker och ting inte riktigt blir som vi vill. Varför är vi så förbannat påverkbara liksom??! Råkar vi två vara några av de få i vår umgängeskrets som vinden bara slår omkull så fort det inte går riktigt som planerat?
Ja, congrats till dig! Är nästan lite impad ;P Skulle tro att både du och jag just nu sitter med armarna i kors på varsin sida (eller tekniskt sett samma) ände av campus och muttar över hur orättvist livet är när saker och ting inte blir som vi vill. Varför är vi så förbannat påverkbara för? Råkar vi vara två av de få själarna i vår starka umgängeskrets som bara blåser omkull så fort vinden blir lite för stark?
Nu blev jag nästan lite irriterad att jag skrev typ samma kommentar två gånger för att min dator inte godkände den första gången..
(svar till Emma)
Jag tror att det inte spelar så stor roll exakt hur starkt vinden blåser, utan snarare vilket fotfäste vi råkar ha just i det ögonblick som vindarna drar förbi. Ibland utstår man en gudrun på stående fot, men ibland räcker det med en liten pust för att vi ska trilla ihop. Det handlar varken om styrka eller svaghet, utan om något så trivialt som dagsform och inställning. Och ibland är den så låg och dålig att man ramlar ihop vid bara tanken på lite nordanvind.
Tur är väl då att det snart är jul så man kan stänga in sig med sina gamla vänner och överrösta vinden därutanför med massa skratt? :)